Moralkakor: ”Den stora rovan” och krämiga avokadoglassar med lime och pistage
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Pistageglassen passar lika bra på pinne som i form kulglass. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Den gamla folksagan om de två bönderna och den stora rovan är både tänkvärd och underhållande. Till det bjuder vi på god och svalkande limeglass och pistageglass, bara sötad med honung och om man vill – laktosfri.

Vet man inte om det så är det svårt att gissa sig till den gröna ingrediensen i de här glassarna. Limeglassen smakar friskt i värmen och pistageglassen är mild och god. Recepten är inspirerade av Kelsey Ales ”Paleo Sweets” och fungerar lika bra till kulglass som glasspinnar.

Grunden i glassen är, förutom avokado, kokosmjölk eller vispgrädde. Man kan gärna använda syrad grädde. Den finns att köpa färdig, men är enkel att göra själv. Den används som gräddfil, créme fraiche eller som vanlig grädde. Den levande bakteriekulturen är bra för tarmfloran och därmed immunförsvaret.

Glassen är ganska mättande och vill man ha en lättare glass kan man byta ut en del av grädden eller kokosmjölken mot havredryck eller mandelmjölk.

Sens moral

Sagan om ”Den stora rovan” är en av de många folksagor som prosten Carl Fredrik Cavallius (1781-1857) nedtecknade från södra Småland. I volym IV (1941) av samlingen ”Svenska folksagor”, utgiven av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, finns den återberättad så som de tänkt att prosten själv skulle ha berättat den. Enligt förordet till boken berättade prosten gärna sagor och hade ett varmt intresse för att förmedla god sed till människor. Han såg oftast till att särskilt lyfta de moraliska och psykologiska lärdomarna ur varje saga, vilket ofta var kärnan i folksagorna. I ett brev till sin son, den store sagoforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius skriver han: ”Varje saga har sin sens moral”.

Han ville även värna om att vid nedtecknandet bevara den lokala prägeln, som dialektord, liksom berättarens individuella uttryckssätt. ”Varje gång en saga berättas får den något av den berättandes individualitet”, skriver han till sin son.

Sagan finns även att läsa i nyare sagosamlingar. Här återges den i något ändrad form. Recepten följer efter sagan.

Den stora rovan

Det här var på den tiden som Sankte Per och Vår Herre gick omkring på jorden. På samma gård bodde en rik och en fattig bonde. De hade tillsammans huggit upp ett stycke mark som de skulle svedja och sedan så rovor på. Det var midsommarafton och dags att så. De gick ut den ena efter den andra.

På vägen mot åkerlappen mötte den rike bonden Sankte Per och Vår Herre.

– Goddag min vän, vart ska du gå? frågade Vår Herre.

– Jo, jag ska gå och så en rova, svarade bonden.

– En rova må det bli, svarade Vår Herre.

En stund senare mötte de den fattige bonden, som även han var på väg till åkern.

– Goddag, vart ska du gå? frågade Vår Herre.

– Jo, jag ska gå ut och så rovor, svarade den fattige.

– Må det bli rovor då, svarade Vår Herre.

Så småningom blev det skördedags och gubbarna gick till sina åkerbitar. Den rike fann då på sin lott bara en rova, men den var så stor att ingen någonsin hade sett dess like. På den fattiges åker fanns däremot en riklig skörd av vanliga rovor.

Den rike bonden såg detta och blev avundsjuk. Med tvång fick han den fattige att byta, så att han fick den rika skörden med alla de vanliga rovorna och den fattige fick den enda, stora rovan. Den fattige fick lov att vara nöjd med detta, men nog sved i hjärtat.

På natten var han orolig och låg och suckade så att gumman hörde det.

– Vad pustar du för? frågade gumman.

– Jo, jag må väl pusta. Vår Herre hade givit mig en rik mängd rovor på min åkerlapp, men dem tog min rike granne, och jag fick nöja mig med den enda rova som han hade fått. Vad ska vi nu ge alla våra barn?

– Var snäll och lugna dig. Vår Herre hjälper oss nog. Vet du, jag skall ge dig ett gott råd. Far till kungen med rovan! Han har nog aldrig sett en sådan stor rova och ger dig nog bra betalt för den.

– Det skall jag försöka, svarade gubben.

Sedan kunde han somna.

Morgonen därpå steg han upp och spände sin gamla märr för kärran. Rovan tog han med sig och så bar det av till staden. Kungen var vänlig och tog emot honom. Mycket riktigt hade han aldrig sett en sådan imponerande skörd och gubben fick en hel säck vita pengar.

När bonden for hem var han glad och lättad. Väl framme gick han till sin rike granne och bad att få låna en skäppa. Den rike bonden blev förstås nyfiken på vad den fattige bonden skulle göra med skäppan. När han fick veta att den skulle vara för att mäta pengar med blev han full av harm och avund.

Han tänkte att om kungen kunde ge bort så mycket pengar för en rova, då skulle han säkert betala bra för hans vackra hästar. Han såg ut över ängen där hästarna gick och betade.

”Jag skall minsann ge honom dem”, tänkte han.

Nästa dag sade han till sin stalldräng att spänna ett par hästar för en vagn och åka med honom in till staden. Bonden själv gick bredvid och ledde sina granna fålar.

De kom fram till slottet, och bonden visade stolt på sina vackra hästar som han ville ge till kungen.

– Vad ska jag ge dig för dem då? sade kungen.

Det var en klok kung och han sade stilla för sig själv:

– Jag förstår nog hur det här hänger ihop.

Därpå kallade han till sig en hovman och viskade något i hans öra. Snart kom två betjänter som bar på en stor börda inslaget i ett vitt lakan.

– Se här min vän ska du få något som kostat mig flera tusen riksdaler, sade kungen till bonden.

– Men du får inte öppna paketet förrän du har kommit hem, annars kanske någon kommer och vill stjäla det från dig.

Den rike bonden tackade så mycket för den värdefulla gåvan och gav sig iväg hemåt. Nu kände han sig glad. Väl hemma ropade han på sin hustru så att hon skulle vara med när han öppnade den fina presenten.

Döm om hans förskräckelse när han i lakanet fann inget mindre än den stora rovan, den som han tvingat sin fattige granne att ta i utbyte mot dennes rika rovskörd!

Limeglass. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Krämig avokadoglass med lime

Det här behövs

400 g kokosmjölk

2 avokado, mogen, i normalstorlek

3 msk honung

2 msk limesaft

en nypa salt

finrivet limeskal från 1 lime

Gör så här

Mixa alla ingredienser till en slät smet. Häll upp i form och ställ in i frysen. Medan den fryser kan man röra i den då och då, men det går också bra utan omrörning. Låt glassen frysa minst 4 timmar, gärna över natten.

Ta fram glassen i god tid innan servering. Myntablad eller te på mynta passar bra till.

Pistageglass på pinne

Det här behövs

2 dl vispgrädde, gärna syrad

2 dl havredryck eller mandelmjölk

2 avokado, mogen, i normalstorlek

3 msk honung

½ msk limesaft

1 dl hackade pistagenötter

2 droppar bittermandelessens eller

½ tsk malda, torkade älgörtsblommor

en nypa salt

Gör så här

Vispa grädden. Mixa för sig avokado med resterande ingredienser. Blanda sedan ihop avokadosmeten med grädden.

Häll upp i glassformar och låt frysa i minst 4 timmar. Låt dem stå fram en liten stund. För att få loss glassarna ur formarna spola varmt vatten på formen.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.