Del 26.  (Del 1 i serien här)

Genom sofistikerade teorier lurar marxismen människor att ersätta traditionella moralvärderingar med en nyttotanke, som i själva verket vänder upp och ner på rätt och fel. I den marxistiska världssynen bedöms inte en människa utifrån moral och handlingar, utan sin plats i kapitalets inverterade hierarki.

Om man ser på de länder där kommunismen eller den socialistiska ekonomiska modellen övergavs är det lätt att tro att kommunismens spöke misslyckades med sitt syfte. Men verkligheten är inte så enkel. Kommunismen följer ingen uppsättning med fasta principer, utan ändrar metod och form hela tiden utifrån vad som passar för situationen. Tidigare handlingar kan överges eller kritiseras, som en del av det högre syftet, och ingenstans är det här mer sant än inom den ekonomiska sfären.

Den som tillhör kapitalistklassen är skyldig till att suga ut proletariatet, och eftersom proletariatet förtrycks och sugs ut har dess medlemmar per definition en moraliskt högre position, oavsett hur de behandlar kapitalisterna. Marxismen förvandlade egendom till ett brott, och uppmuntrade till våldsam expropriering.

Enligt marxistisk teori är det bara arbete som skapar värde. Om ett företag investerar 10 miljoner i år och företagets vinst är 11 miljoner så skapades den sista miljonen av de anställda, men som orättvist exproprieras av kapitalisten. Detta är enligt Marx hemligheten bakom hur kapitalisterna tjänar pengar, och därmed borgarklassens arvssynd. Utifrån detta drog Marx slutsatsen att för att utplåna denna synd måste hela det kapitalistiska samhället förstöras – det vill säga, borgarklassen måste elimineras och deras tillgångar konfiskeras, samt att partiets förtrupp kollektiviserar egendomen och inför kommunism.

Marx teorier har utsatts för omfattande kritik från både ekonomiskt och filosofiskt håll. 

Marx teori om utsugning delar in mänskligheten i två motsatta klasser: borgarklassen som har kapital och proletariatet som saknar det. Men faktum är att ända sedan industrialiserade samhällen växte fram har förflyttning mellan klasserna ökat snabbt. Samspelet mellan klasserna är en dynamisk process. En förment medlem av proletariatet slutar att tillhöra denna klass om han köper andelar i ett företag. Om klasstillhörigheten kan förändras så lätt finns det inget annat syfte med att försöka dela in folk i klasser än att väcka klasshat.

Marx teorier har utsatts för omfattande kritik från både ekonomiskt och filosofiskt håll. Det följande är bara några exempel som illustrerar det absurda i Marxs teori om utsugning. Marx argumenterar att arbete skapar värde, och att värdet bestäms av den arbetstid som produktionen kräver. Men en varas värde är inte någon inneboende egenskap. För nästan alla varor finns det ett subjektivt, mänskligt element som resulterar i naturliga och till stor del oförutsägbara mönster av tillgång och efterfrågan.

Många ekonomer har utforskat värderingsprocessen, och till skillnad från Marxs snäva doktrin tror de flesta ekonomiska tänkare nu att det är ett flertal faktorer som är inblandade i skapandet av värde – inklusive mark, kapital, arbete, vetenskap, teknologi, ledning, investeringsrisk och så vidare. Ekonomiska aktiviteter är ett komplext system som involverar olika länkar i en produktionskedja som bidrar till skapandet av ”mervärde”.

Till exempel: En kapitalist planerar att spendera en miljon för att anställa två ingenjörer att formge och producera en ny leksak. En marknadsförare anställs också för att marknadsföra den nya leksaken. Två år senare blir den nya leksaken populär och drar in en vinst på 50 miljoner. Är det bara ingenjörernas och marknadsförarens arbete som skapade mervärdet? Självklart inte. Anledningen till att den nya leksaken drog in miljoner är att människor ville ha den. Kapitalistens insikt i marknaden, förmågan att organisera och leda andra och modet att ta risken bidrog också allihop till värdet på leksaken.

Låt säga att kreativiteten i leksaken kom från en av ingenjörerna – skulle då mervärdet ha skapats genom att kapitalisten exploaterade ingenjörens kreativitet utan att ge något tillbaka? Självklart inte. Om ingenjören inte tyckte att hans kreativitet belönades på ett adekvat vis skulle han kunna hitta ett annat företag som erbjuder högre lön.

På en fri marknad kommer en balans att uppnås mellan skicklighet och ambition å ena sidan och kapital å andra sidan. Kapitalister som kräver orimliga vinster kommer att förlora till sina konkurrenter, eller vara oförmögna att dra till sig kompetens. Dessutom, eftersom avkastningen på investerat kapital fördröjer spenderandet av kapitalet så är vinsten också ett resultat av investerarens mödor. Det är därför normalt att man tjänar in mer än vad man ger. Det är en process som motsvarar att låna ut något mot ränta.

Det finns också många yttre faktorer inblandade i hur en vara värderas. Sådana faktorer kan bara förklaras på ett rimligt vis med en referensram som är grundad i traditionellt tänkande.

I vissa situationer kan skapandet och förstörandet av värde vara helt orelaterat till frågan om arbete. En diamant som är värd 10 miljoner i dag kan ha varit värdelös för 5 000 år sedan, eftersom ingen ville ha den. En bit ofruktbar mark som ärvdes från en förfader kan öka 100 gånger i värde för att staden den ligger nära plötsligt upplever en stark tillväxt, eller att man upptäcker sällsynta metaller i marken under den. Här har själva värdeökningen inte involverat något arbete alls. I både väst och öst finns det traditionella synsättet att välstånd är ett slags gudomlig välsignelse.

För att demonstrera ”rationaliteten” och ”nödvändigheten” av offentligt ägande skapade Marx utsugningsteorin baserad på tanken om mervärde, vilket gjorde normala ekonomiska aktiviteter till något negativt och oetiskt. Hans teori öser hat och förakt över den existerande ekonomiska ordningen i ett försök att underminera och kullkasta den.

Kapitalisterna och arbetarna, markägarna och bönderna, utgör i själva verket sfärer med gemensamma intressen. Deras förhållande borde vara baserat på samarbete och ömsesidigt beroende; den ena stödjer den andra för sin egen överlevnads skull. Marx gjorde avsiktligt konflikten mellan dem absolut, extrem och absurt överdriven, en relation av fiendskap på liv och död. Faktum är att det finns bra och dåliga människor bland kapitalisterna såväl som bland arbetarna. I ett ekonomiskt utbyte bör man avslöja och avskräcka sådant som underminerar normala ekonomiska aktiviteter – inte kapitalisterna eller arbetarna som sådana. Värderingen bör baseras på moral och beteende, inte välstånd.

Människor kan ändra sin ekonomiska och sociala status genom sina egna ansträngningar. Arbetare kan bli investerare om de samlar på sig pengar. Investerare kan bli arbetare om de misslyckas i sina investeringar. Arbetares och investerares roller i det moderna samhället förändras ofta. De flesta människor spelar båda rollerna – de placerar sina vinster i något som ökar deras produktionskapacitet på sikt, vilket skapar arbetstillfällen, socialt välstånd och gynnar det allmännas bästa. Till och med en grundare av den amerikanska fackföreningsrörelsen sade: ”Det värsta brottet mot arbetande människor är ett företag som inte lyckas gå med vinst.”

Den absurda teorin om ”mervärde” kallar markägares och kapitalisters normala aktiviteter för ”utsugning”. Det här har lett till oändligt med hat och kamp, förmörkat människors tänkande och förstört livet för miljoner.

Under egalitarismen gynnas de lata, medan de som arbetar hårt och har stor kapacitet straffas.

Absolut egalitarism bygger på hat och avund

Kommunismen förespråkar absolut egalitarism. På ytan kan det låta väldigt vackert, och många förleds till att blint tro på den här doktrinen. Men i dess spår följer hat och avund. En konsekvens av egalitarism är att människor inte tål att andra lyckas, får ökat materiellt välstånd, får bättre liv eller ett lättare arbete.

Absolut egalitarism manifesterar sig på åtminstone två vis. För det första, så länge människor inte är jämlika uppmuntras de till att vara missnöjda med sin ekonomiska status. Människor vill ha det som andra har, och försöker få det genom felaktiga eller våldsamma metoder.

Den värsta manifestationen av de här tendenserna är en våldsam revolution. För att uppväcka missnöje delar Marx teorier in samhället i två motsatta klasser: de som äger produktionsmedlen och de som inte gör det. På landet är det markägaren och bonden, i staden är det kapitalisten och arbetaren. Det här väcker upp klasshat, vilket gör att man kan få med sig de förment förfördelade på att genomföra en våldsam revolution.

För det andra, när grupperna väl i princip är ”jämlika” så kommer alla som höjer sig över mängden i princip att straffas. Alla behandlas likadant, oavsett om man arbetar mycket, lite eller inte alls. Det här bortser från att allas personlighet är olika, liksom deras intellekt, fysiska styrka, moral, yrke, roll, utbildning, livsomständigheter, förmåga att uthärda svårigheter, uthållighet, uppfinningsrikedom och så vidare. Det innebär också att det finns skillnader i vad människor bidrar till samhället med. Varför ska man då söka lika utfall? Man kan faktiskt säga att ojämlikheten är den sanna jämlikheten, och den jämlikhet som kommunismen söker, med lika utfall, är verklig ojämlikhet och verklig orättvisa.

Under egalitarismen gynnas de lata, medan de som arbetar hårt och har stor kapacitet straffas, blir illa omtyckta eller till och med hatade. Alla drar ner takten så att den matchar den långsammaste. Man väntar hellre på att någon annan ska ta tag i saken, så att man själv kan hänga med. Man vill få någonting för ingenting, eller ta saker från andra som man själv inte har. Det här leder till att moraliskt förfall sprider sig.

Hat och avund, som motiverar absolut egalitarism, är det kommunistiska ekonomiska perspektivets rötter. I väst talar man om de sju heliga dygderna och de sju dödssynderna, och i öst talar man om att människan har både ”buddha-natur” och ”demon-natur”. Buddha-naturen manifesterar sig som vänlighet, uthållighet och omtänksamhet och liknande. Demon-naturen manifesterar sig som själviskhet, girighet, lathet, hat, vrede, lusta och så vidare.

Det ekonomiska perspektiv som kommunismen intagit stimulerar precis den här demon-naturen: Människors avund, girighet, lathet och andra dåliga sidor förstärks. Det leder bort från de traditionella värderingar som människor haft i tusentals år.

(Läs mer: Del 27)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.