Den allra största smittspridningen av coronaviruset sker genom luften, inte på grund av kontaminerade dörrhandtag eller bussäten. Därmed inte sagt att en god handhygien inte är att föredra.

I början av pandemin hittade forskarna rester av det nya viruset nästan överallt. På dörrhandtag, på ansiktsmasker och bussäten, i sjukhussängar och på sedlar.

Men vad är sannolikheten att man blir sjuk om man rör vid liknande saker?

I april kom en studie som visade att, jo, coronaviruset kan överleva i flera dagar på olika ytor. Och inte nog med det, de aktuella virusmängderna kunde också infektera celler som hade odlats i ett laboratorium. På hårda ytor, som plast och rostfritt stål, var överlevnadstiden sex dygn, på sedlar tre dygn och på ansiktsskydd hela sju dygn. Rubrikerna gick varma, och därefter kom en studie som visade att viruset kan leva upp till fyra dagar på huden.

Alltsedan dess har ett stort fokus och stora belopp lagts på desinficering, det vill säga rengöring av diverse ytor. Allt från att bespruta hela gator och torg, som i vissa länder, till att upprepade gånger torka av arbetsytor och bussäten med alkohol eller någon annan rengöringsvätska.

Nu, däremot, har forskarna blivit alltmer övertygade om att den allra mesta smittspridningen sker genom luften, genom de små droppar eller aerosoler som bildas när vi andas, skrattar eller sjunger och att risken för så kallad kontaktsmitta är förhållandevis liten.

Det visar en genomgång av det aktuella kunskapsläget i tidskriften Nature.

"Enorma virusmängder"

Att man hittar rester av viruset lite överallt är inte så konstigt, men det är oftast inte sådana rester man blir sjuk av.

– De här resterna går att jämföra med virusets (döda) kropp. De är inte infektiösa, säger Emanuel Goldman, mikrobiolog vid Rutgers New Jersey Medical School i USA, till tidskriften.

Och om de studier som publicerades i våras, som visade att virusrester från ytor kan infektera celler, säger han:

– Det var studier som utgick från enorma virusmängder, inga som man skulle stöta på ute i det verkliga livet.

Bara en handfull studier har undersökt möjligheterna till smitta under "verkliga" förhållanden. Exempelvis tog Tal Brosh-Nissimov och hans kollegor vid Asuta Ashdod-sjukhuset i Israel prover från möbler som stod inne i ett isoleringsrum samt från ett karantänhotell där covid-19-sjuka patienter hade vistats. Hälften av proverna innehöll virus, men inget av proverna innehöll så mycket virus att de lyckades infektera celler.

Hostade och nös

Inte heller andra studier, utförda på vanliga förkylningsvirus, har visat på någon större risk med kontaktsmitta. I en studie från 1987, utförd av forskare vid University of Wisconsin i USA, lät man två olika grupper frivilliga spela kort med en annan grupp där alla var förkylda. Deltagarna i den ena gruppen, men inte den andra, hade bundna händer, vilket förhindrade dem från att ta på saker, klia sig i ögonen och så vidare. Hälften av de friska deltagarna insjuknade – i båda grupperna.

I ett annat experiment lät forskarna en grupp förkylda personer hosta och nysa, medan de spelade kort med spelmarker. Därefter togs korten och spelmarkerna över till ett annat rum där en grupp friska frivilliga började spela med korten och markerna, samtidigt som de uppmanades att peta sig i ögonen och i näsan. Ingen insjuknade.

Därmed inte sagt att kontaktsmitta inte förekommer i samband med pandemin, understryker forskarna. Men risken är, av allt att döma, förhållandevis liten och den är definitivt inte den drivande orsaken till att så många blir sjuka och dör. Och att hålla en god handhygien är viktigt, inte bara för viruset, utan för alla möjliga sorters bakterier och virus, såsom vinterkräksjuka och RS-virus, där kontaktsmitta är betydligt mer vanligt förekommande.

 (Johan Nilsson/TT)

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.