Ledare: Varken politik eller offentlighet är någon tebjudning
Illustration: Jens Almroth


Mellan nya, allt värre eldstrider i Stockholms förorter och ett gisslandrama på ett fängelse handlade en hel del Sverigedebatt i den gångna veckan om en sommarpratare. Kändispolisen Nadim Ghazale väckte kritik genom sitt tal om privilegier hos majoritetsbefolkningen. När han därefter gavs spaltutrymme att beklaga sig över hur grova och ovärdiga reaktionerna på detta var tröttnade vissa av hans antagonister på sociala medier.

Granskningar av hans twitterkonto uppdagade en hel del grova påhopp på framför allt SD och ”Sverigevänner”. Ghazale låste sitt konto, ursäktade sig lite halvhjärtat, intog en obekymrat kaxig pose och gick vidare. Kontrasten mellan honom och den faktiskt mycket liknande situationen med ”Rektor Hamid” Zafar härom året kunde inte vara större. Den sistnämnde gjordes till ickeperson på bara några dygn, i vad som såg ut som en intuitivt koordinerad utrensning av sovjetiskt 30-talsmått. Men Ghazale tycks i skrivande stund inte drabbas av några större konsekvenser.

Det har redan skrivits en del om detta, även om de stora medierna, inte minst Public Service, där Ghazale ju får betraktas som en medarbetare, i stort sett viftat bort händelsen. Alternativmedierna har inte så överraskande varit desto hårdare i tonen. Men den osynliga Kafkadomstol som avgör en persons öde i offentligheten tycks redan ha avkunnat en friande dom.

En fingervisning till varför torde vara att självaste justitieministern gick ut omgående och satte sitt finger på vågskålen. Att Morgan Johansson twittrade sitt oreserverade stöd till Ghazale är på sitt sätt det mest slående med hela den här historien. Det är ett slags beteende vi snarare förväntar oss från länder som vi gärna med vår höga demokratiska svansföring ser ner på.

Nu agerar Johansson förvisso, som den skicklige politiska spelare han är, i en dubbel gråzon. Ghazale är inte anklagad för någonting, officiellt, och Johansson har bara uttryckt sitt stöd på ett slags personligt plan. Men alla som inte redan glömt Hamid Zafars öde inser att faran Ghazale stod inför var högst reell. Därmed var också stödet från ministern högst reellt och betydande.

Ett antal profilerade socialdemokrater förutom Johansson gick ut med liknande budskap, bland annat utrikesministerns pressekreterare Adriana Haxhimustafa. Partilinjen var i princip att Ghazale överhuvudtaget inte gjort något klandervärt, och att han bara falskt attackerades av ogina mörkerkrafter för att han har sådant genomslag. 

Om man inte gjorde det förr får man nu betrakta Ghazale som en del av den socialdemokratiska maktsfären. Det finns inget annat rimligt sätt att läsa situationen på. De som upprörs över en S-märkt kändispolis som spyr galla över SD tycks dock ha lite kort minne. Fram tills relativt nyligen var ju den socialdemokratiske maktspelaren Dan Eliasson rikspolischef.

Eliasson uttryckte redan som generaldirektör för Försäkringskassan att han "kräks" på Jimmie Åkesson. 2016 sade han att han troligen skulle avgå som rikspolischef om Åkesson blev statsminister. Man kan föreställa sig hur det hade känts att vara öppen och aktiv Sverigedemokrat och polis under sådana förhållanden.

Eliasson var också bara en del av en lång tradition där socialdemokratin placerat partilojala snarare än specifikt meriterade personer på poster som bedömts vara i behov av politisk pålitlighet. Att Johansson med flera lägger sina skyddande händer över Ghazale är bara en ny variant på en historiskt sett ganska vanlig praxis runt om i världen. Men återigen är den helt i strid med vår officiella demokratiska självbild.

Det finns många observationer att göra kring Ghazale-historien, från många vinklar. Mycket relevant har också redan sagts. Den här texten nöjer sig med att som ett slags efterord konstatera att varken politik eller kändisoffentlighet är någon tebjudning. Inte ens i Sverige, och allra minst i det nuvarande året. Handskarna har sannerligen åkt av. 

Att gränsen mellan officiell och inofficiell, ”mjuk”, makt är flytande är inget nytt. Däremot tycks den senare sfären ha blivit allt viktigare för socialdemokratin i allmänhet och den nuvarande regeringen i synnerhet. Den politiska strid som utkämpas just nu är i allra högsta grad en strid om narrativet. Och där kan en välplacerad karismatisk kändispolis och tillika sommarpratare på sitt sätt vara lika viktig som en minister.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!