När denna text går i tryck har både nationaldagen, skolavslutningar och studenten passerat revy. Som med alla typer av högtider nuförtiden verkar de åtföljas av en känsla av obehag, kopplad till frågan om vad de egentligen betyder.
Det tycks år 2021 omöjligt att bara okomplicerat och oironiskt fira det som förr kallades svenska flaggans dag. Den sortens enkla, spontana patriotism är i princip reserverad för när Sverige vinner hockey-VM eller Eurovision (och ingen av dessa gick ju Sveriges väg i år).
Det här har säkert sina skäl. Eftersom vi inte upplevt ett reellt trauma mot nationens säkerhet eller identitet på över 200 år, så blir det inte så tydligt alla gånger vad man egentligen firar. Det är betydligt enklare om man har en faktisk bedrift, även om den kan tyckas trivial. Vi svenskar tenderar också att vara lite mer pragmatiska och meritbaserade i vår känsla av nationell tillhörighet. Vi är inte ett folk som självklart rör oss i en känsla av vår egen kulturs storhet.
Dock är det statlig ideologi sedan åtminstone 70-talet att förvänta sig – och uppmuntra till – att främmande kulturer firar sig själva i vårt land. Studentflaken, en fråga som det alltid går att hitta olika debattvinklar på, har i år uppmärksammats för att det är en så stor andel utländska flaggor på dem. I svallvågorna efter den sedvanligt sura nationaldagsdebatten var många snabba att ifrågasätta detta, och fråga sig varför studenter av utländsk härkomst inte bejakar att de växt upp och tagit studenten i Sverige. Varför sveper de sig inte i svenska flaggor?
Där gick dock somliga in och påpekade att svenska flaggor inte varit någon framträdande del av det svenska studentfirandet. Visst, flaggan finns ju där närvarande lite i bakgrunden, på bordet, kanske i flaggstången eller i ett band som hängs runt halsen. Men att vifta med en stor svensk flagga på flaket eller gå insvept i den är återigen något svenskar vanligtvis bara gör när man vunnit ett större idrottsmästerskap. Studenten, som ju för övrigt numera bara markerar att man lyckats ta sig igenom gymnasiet, är väl inte heller den bedrift den en gång var, då man ju faktiskt hade slutprover, som man faktiskt kunde misslyckas på.
Ändå säger det något att så många reagerade med att vilja ha svenska flaggor på en plats där de tidigare kanske inte funnits. När man ser till demografin konstaterar man att andelen svenskar utan utländsk bakgrund, de så kallade "pursvenskarna", blir mindre för varje skolavslutning och student. Framöver kommer svenska ungdomar kanske att svepa in sig i svenska flaggan på det sätt studenter från andra etniciteter gör i dag, helt enkelt för att Sverige blivit den verkliga mångkultur som politikerna bestämt att det ska bli. Ett land där svenskar bara är en grupp bland andra, och behöver markera sin tillhörighet.
Sverige kommer aldrig någonsin att bli ett land där olika folkslag naturligt kan samlas runt något slags idé eller värdegrund, likt USA. Det stora landet i väst har en unik historia och tillkomst, och det finns inga förutsättningar för Sverige, lika lite som någon annan gammal etniskt baserad nationalstat, att plötsligt bestämma sig för att bli ett sådant land. Det är inget som händer bara för att hoppfulla progressiva politiker vill det.
Sverige är, för vad det är värt, svenskarnas plats på jorden. Det är den svenska kulturens och etnicitetens vagga. Det innebär inte att andra folkslag inte kan bo här, men ska vi verkligen låtsas att det inte är någon skillnad? Bryter man ner exemplet på lokal nivå förstår alla: Ingen stockholmare blir smålänning bara för att han flyttar till Småland. Knappt ens hans barn som föds där. Möjligen deras barn. I detta ligger inget förklenande omdöme gentemot stockholmaren, och det borde inte vara kontroversiellt.
Vad det enorma invandringsexperiment som Sverige nu genomgår kommer medföra för oss som nation får vi se. Vem vet hur student- eller nationaldagsfiranden i Sverige ser ut om 50 eller 100 år? Men etniska svenskar, med rötter, kultur, seder, beteenden, språk och värderingar kommer att finnas kvar. De kommer att leva sina liv och göra sina saker, och de kommer att påverka och forma varandra och sina barn på sätt som statligt påbjudna ideologier trots allt bara har en begränsad makt över.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
