Ibland dyker det upp till synes triviala frågor i debatten som slår an en sträng hos många utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Ett sådant fall från veckan som gick var Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Réka Tolnais korta, närmast unisont utskällda video mot LAS.
Tolnai utmålar (lite parafraserat) LAS som en lag som hindrar sådana som hon från att komma in på en arbetsmarknad där ”Britt-Marie, 45” sitter och uppbär lön för att mest bara fika. Man kan säga att Tolnai lyckades, på så vis att hon fick stor uppmärksamhet i både traditionella och sociala medier. Men det var inte ”LAS” som trendade på twitter, det var ”Britt-Marie”.
Som många påpekade initialt är Britt-Marie definitivt inte 45, utan snarare någonstans mellan 65 och 75. Denna tvetydighet var kanske en del i att debatten for iväg i många olika riktningar, där alla dock förenades i sitt ogillande av Cuf-utspelet.
Alla från dissidenthögern till Liberalerna till Thomas Di Leva uppfattade lustigt nog direkt ”Britt-Marie” som en kraftfull symbol för den strävsamma, svenska medelålders arbetande kvinnan, som i skymundan håller ihop en hel arbetsplats, medan andra gör karriär eller havererar. Det hjälpte så klart inte att Tolnai själv försökte gå ut och förtydliga sig. Hon hade oavsiktligt skapat en så kallad ”meme”, som nu levde sitt eget liv.
Tolnais utspel lästes som allt från ett uttryck för nyliberal arrogans, till internaliserad misogyni till en identitetspolitisk testballong för att öppna fältet fritt för attacker på vita, äldre kvinnor (i stil med MP-språkröret Märta Stenevis kommentarer för en tid sedan). ”Britt-Marie” blev en projektionsyta där alla tycktes se någonting som satte igång dem.
Det känns tveksamt om 22-åriga Tolnai verkligen menar att svenska arbetsplatser översvämmas av en massa lata, privilegierade 70-talister, oavsett namn. Det är ju ändå den sista generation som hade kvar något av den grundmurade svenska redigheten, men samtidigt fick gå ut i arbetslivet under brinnande 90-talskris. Det finns måhända saker man kan anklaga 70-talister för, men att vara något slags lat ballast på arbetsmarknaden är knappast en av dem.
Man kan väl säga att Cuf-utspelet utgår från vad den amerikanske författaren och debattören James Lindsay kallar för ”pseudoverklighet”. Tolnai ger sig helt enkelt in och debatterar utifrån premisser som är helt framfantiserade, men som lät eller kändes rätt för henne eller dem runt henne. Frågan är dock vad i Britt-Marie-memen som väckte sådan genklang?
Kanske handlar det om bokslutet över den generation som de flesta verkar uppleva att Britt-Marie tillhör, nämligen 40-talister fram till tidiga 60-talister. Den generation som på senare tid fått dras med det amerikanska uttrycket ”boomers” även i Sverige. Det här är generationen som fick växa upp i, och kanske mer än några andra njuta frukterna av, de svenska rekordåren.
Nu när det är tydligt att Sverige är på väg in i en helt annan fas – låt oss kalla den den ”mångkulturella” – så är förstås frågan hur eftervärlden kommer att bedöma denna generations arv.
Boomergenerationen lär inte kunna undandra sig ansvar för den enorma kulturomvandling som skedde med början på det sena 60-talet. Det är den som på några årtionden fört oss dit vi är i dag. Yngre människor som ser att de kommer att växa upp i ett så mycket mer splittrat och osäkert land än sina föräldrar och mor- och farföräldrar, har nu börjat ge luft åt de här tankarna.
Allt det som så länge sågs som självklart goda saker, som jämställdhetsreformer, sekularisering, urbanisering, stark ställning för arbetstagare och sexuell frigörelse, börjar nu skärskådas kritiskt av allt fler unga.
Man ska dock komma ihåg att de radikala progressivisterna i ”boomer”-generationen som drivit utvecklingen framför sig hela tiden varit en rätt liten, om än mäktig grupp. Den stora, tysta massan har strävat på, krävt sin rätt – men också gjort sin plikt.
Kanske är det denna grupp som Britt-Marie råkade få symbolisera: alla dessa 40- och 50-talister som inte ville begå världsrevolution, utan bara göra sitt jobb, uppfostra sina barn, och föra släktet vidare.
Kanske anar man instinktivt att det vore en orättvisa mot alla dessa tysta, hårt arbetande människor om de klumpas ihop med den kulturella och politiska elit som lagt grunden för det land vi nu går in i?
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
