Ledare: Jämställdhetens skattepolitik
Beskattning av sparande kan rationaliseras med ideologi. Foto: Tony Lingefors


Den senaste tidens förslag om en miljonärsskatt samt beskattning av sparande är viktiga skattepolitiska frågor. Men de medför även en angelägen filosofisk fråga.

Att förslagen endast skulle komma att beskatta så kallade miljonärer med pengar i överflöd, är inte riktigt sant. Detta drabbar även arbetare och medelklassen som i investeringssparkonton har haft ett fördelaktigt sparande, till exempelvis pension eller bostad. Att förslagen skulle leda till något konstruktivt som i längden ökar det totala skatteunderlaget är inte heller troligt. Detta handlar snarare om någonting mer djupgående och ideologiskt.

Jag drog mig till minnes en artikel i DN angående en mellanstadieelev som i skolan drev igenom gratis utdelning av hygienartiklar för tjejer. Motivationen till varför dessa borde vara gratis uppgavs vara ”varför ska tjejer behöva betala för något de inte valt själva?”.

Detta må vara ett driftigt tilltag för en mellanstadieelev, men logiken i resonemanget ovan är problematisk. Att en mellanstadieelev ger uttryck för detta kan man förstås inte klandra denne för som gör det i egenskap av ett barn långt ifrån myndig ålder. Det anmärkningsvärda är dock att i sociala medier verkade detta tilltala och hyllas av vuxna människor som identifierar sig som liberala eller socialistiska.

Hur motivera skillnader

Varför ska då tjejer belastas med extra utgifter endast på grund av att de av en händelse föddes till kvinnligt kön? Frågan kan omformuleras till om det är rimligt att man ska behöva betala för eller hållas ansvarig för något som man inte själv tycks ha valt?

Med samma logik blir det dock lika orättvist att pojkar och män belastas med att köpa rakartiklar genom livet. Likaså att deras fysiologi kräver mer mat för att upprätthållas. Å andra sidan medför kvinnors barnafödande många gånger en stor uppoffring för karriären. Hur långt bör man dra denna jämställdhet?

Det finns även de som föds med anlag för dåliga tänder. Kostnaden för detta under ett helt liv är signifikant jämfört med någon som föddes med fördelaktiga anlag. Den totala ekonomiska förtjänsten för någon som föddes relativt begåvad är överlag även den signifikant jämfört med den som föddes med relativt sett låg begåvning. Hur kan man rationalisera denna livslånga orättvisa för något man inte har valt själv?

Kostnad behöver heller inte alltid mätas i pengar. Många anser att betalning i form av lidande är en mer påtaglig form av kostnad. Människor föds sjuka, drabbas av plötsliga orättvisor eller olyckor, föds in i krig och fattigdom vilket resulterar i ett stort lidande för något man tillsynes inte har valt själv. Det är således i praktiken oundvikligt att en människa får bära ansvaret och betala för sina medfödda förutsättningar, även i det relativt jämställda Sverige.

Ställningstagande

Problemet med föreställningen att en människa inte bör begäras ansvara för sina medfödda förutsättningar, är för det första att det är praktiskt omöjligt att realisera. För det andra att det innebär ett fundamentalt filosofiskt och moraliskt ställningstagande.

Snarare har man reducerat sig själv till en ekonomisk resurs i ett kollektivt maskineri.

Att barn ger uttryck för detta är naturligt då dessa fortfarande lever under förmyndarskap. Men för att en vuxen ska inta detta ställningstagande innebär det att denna inte längre anser sig vara en självständig individ med grundläggande mänskligt ansvar och värdighet. Snarare har man reducerat sig själv till en ekonomisk resurs i ett kollektivt maskineri. Detta görs idag alltför ofta av politiska och ideologiska skäl.

Det är detta som utgör relevansen till den senaste tidens ekonomiska debatt. Gör man gällande att ingen människa ska behöva betala eller lida för något man inte själv valt, gäller rimligtvis även det omvända. Ingen människa bör göra förtjänst på något som inte helt kan tillskrivas denne själv. Att man föds in i en rik del av världen med medfödda egenskaper som möjliggör att man på sikt kan göra sig en förmögenhet genom tålmodigt arbete och sparande, är enligt denna ideologi omständigheter som inte helt kan tillskrivas dig själv.

Leder till grundläggande problem

Därför blir det naturligt att konfiskera och omfördela resurser framför att uppmuntra och stödja individuellt ansvarstagande och produktivitet. Detta kan dock upplevas fördelaktigt emellanåt, som till exempel när man förses med gratis hygienartiklar, sjukvård eller betalt uppehälle. Men när man senare i livet upptäcker att priset för detta är att du trots myndig ålder inte har friheten att själv förvalta dina privata redan beskattade medel, kommer många till insikt om att detta kommer med grundläggande problem.

Det allvarligaste problemet består i att med tiden urholkas samhällsmoralen genom att det individuella ansvaret förskjuts till någon annan, icke-mänsklig instans. Det är således god tid för regeringen att höja den teoretiska nivån för sin skatte- och jämställdhetspolitik. Åtminstone över den nivå som spontant framstår önskvärd för grundskoleelever.

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!