Ledare: Problemet med politik är just ideologi
Finansminister Magdalena Andersson (S). Foto: Susanne W. Lamm


Mycket har skrivits om Magdalena Anderssons ”miljonärsskatt”. Vid en första anblick låter det fint att de som tjänar mer ska ha en högre skattesats för att bidra mer till statens skattkista. Dock behöver vi som vanligt när det handlar om ”välmenande” frågor applicera ett bredare perspektiv och höja oss ovan partipolitik och de fina orden.

Ofta när olika former av skattelagstiftning debatteras så tenderar debatten att handla mer om ideologi än fakta och man använder sig gärna av slagkraftiga ord som hänger sig kvar som en kul schlager. Förmodligen för att det fungerar och man vinner röster på det.

Ändå finns det tillräckligt många olika faktiska exempel att dra lärdom av från vår omvärld. Skattelagstiftning har varit ett faktum i över hundra år så man hade önskat att mer tid lades på att utröna de olika skattesatsernas effekter på både befolkningens arbetsvilja och statens skattkista.

I stället tenderar vi alltså att hamna i ideologiska diskussioner som inte tar oss någon vart eftersom vi gärna sitter fast i vår egen ideologi. Vi borde därför basera skattepolitiken på forskning och beprövad erfarenhet, inte ideologi.

Det finns ändå de som har lagt tid på att utröna skatters effekter, somliga tyvärr återigen med de ideologiska glasögonen på. Men det finns ”riktiga” forskare som inte låter sig fångas i ideologins fälla, utan litar på fakta – även de fakta som kan kännas obekväma ur ett ideologiskt perspektiv.

Thomas Sowell i USA är en av dem, en gigant i sitt fält. Det som är intressant med honom är att han säger emot de flesta, dock baserar han allt på forskning och fakta. Han släpps inte fram i medierna eftersom han inte följer det rådande narrativet och ingen kan säga emot honom. En önskedröm vore att finansminister Magdalena Andersson (S) kunde snegla lite på honom.

Angående frågan om skatter menar han att ”de till vänster verkar tro att människor är som träblock eller som schackpjäser du kan flytta hur du vill på ett schackbräde för att implementera någon stor samhällsplan”. Han förklarar att på det tidiga 20-talet var maxskatten på de högsta inkomsterna 73 procent.

De som tjänade över 100 000 dollar stod då för cirka 30 procent av alla skatteintäkter. Vid slutet av årtiondet hade den högsta skattesatsen skurits ned till 24 procent. De som tjänade över 100 000 dollar stod nu istället för 65 procent av skatteintäkterna.

Skälet till det är enkelt förklarar Sowell. Om du har en skattesats på 73 procent så betalar folk helt enkelt inte det. De ser till att arrangera sina finanser så att de slipper.

Sowell frågar om man vill ha en symbolisk hög skatt för höginkomsttagare (som de ändå inte betalar) för att vinna röster, eller om man vill ha mer skatteintäkter till staten? 

Sowell menar att det är viktigt att höra motsatta åsikter, och ännu viktigare, att lära sig att urskilja varför åsikt A och åsikt B är olika och vilken som har mest bevis och logik bakom sig. Men att många bortser från det, de hör något retoriskt och de följer det.

Och det fungerar om och om igen.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.