Bostads- och jämställdhetsminister Märta Stenevi har fått en hel del kritik efter att hon raljerade över klanbegreppet i riksdagen. Men hennes ganska misslyckade replik är bara ett typiskt uttryck för de enorma skygglappar som blockerar sund debatt i den här frågan.

Efter kritiken backade Stenevi i viss mån och sade att hon uttryckt sig olyckligt, dock utan att på något sätt kvalificera detta uttalande. Vad hon egentligen menade eller varför det var olyckligt ville hon inte svara på. Sanningen är nog den att Stenevi inte korrekt bedömt hur mycket känslor den här frågan väcker utanför hennes egen krets. Samt att hon ogärna vill tala klarspråk i ämnet.

Den försvarslinje som Stenevi, och många med henne, opererar utifrån numera bygger på ett slags semantisk lek: Man låtsas att det å ena sidan finns ”klaner” och å andra sidan ”kriminella klaner”, och att dessa förment separata storheter aldrig överlappar. Det liknar väldigt mycket exempelvis försöken att låtsas som om "hederskultur” – i den bemärkelse som de insatta använder det – är något som återfinns i svenska frikyrkor.