En av samtidens hyllade principer inom kulturområdet i Sverige är att varje individ bör ha rätt att skapa, uppleva och tolka kultur på sitt eget sätt. Det värnas starkt om den konstnärliga friheten. Det finns paralleller till tanken om att varje människa ska ha möjlighet att leva sitt liv baserat på de mänskliga rättigheterna.

Oftast associeras de mänskliga rättigheterna med tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, yttrandefrihet samt förenings- och mötesfrihet. Men rättigheterna inkluderar många fler områden. Enligt svensk konstitution är det regeringen som är ytterst ansvarig för att de mänskliga rättigheterna tillgodoses, och ska göra informationen om dem tillgänglig för allmänheten.

En bärande grundtanke är att ”de mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla. De slår fast att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria och lika i värde och rättigheter”, enligt regeringskansliets webbplats. Att vi är lika i värde och rättigheter innebär inte att vi per definition är likadana. Vi är alla olika, med olika bakgrund, uppväxt, arv och kultur; varje person är lika unik som hennes eller hans fingeravtryck. Därför är frågan om att tolka konst och kultur komplex, speciellt om den normativa styrningen och politiska korrektheten får för stort inflytande.