Så klubbade alltså riksdagen igenom att Sverige ska bidra med 150 miljarder kronor till EU:s "återhämtningsfacilitet", eller som den kommit att kallas i folkmun, "coronafond".
Den pandemi-bantade riksdagen lyckades inte ens skrapa ihop en majoritet för förslaget; 27 röstade för, 14 emot och 15 lade ner sin röst. Bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot. Att Kristdemokraterna och Moderaterna lade ner sina röster framstår nog för många vanliga väljare som ett rätt märkligt agerande. En liten sidodebatt har till och med blåst upp om huruvida man ens borde få lägga ner sin röst i riksdagsomröstningar.
Bevakningen från de stora medierna av den här omröstningen har varit sval och rätt ointresserad. Många tycks anse att vi stod inför fullbordat faktum i och med att EU:s stats- och regeringschefer enades om den 8 000 miljarder kronor stora fonden redan i juli 2020. Att Sverige i det här läget skulle sätta sig på tvären och utlösa en kris i EU anses tydligen otänkbart. Nu kan man så klart hänvisa till pågående pandemi, men känslan är inte direkt att Sverige någonsin skulle ta strid inom EU i ett sådant här beslut.
Kanske är det denna maktförskjutning snarare än pengarna, även om det är mycket pengar, som sticker i ögonen. För varje årtionde sedan Sveriges EU-inträde har det blivit allt tydligare att riksdagen blir överspelad. Den har i princip att sätta sin godkännande stämpel på saker som beslutats på högre ort, med enorma konsekvenser för svenska folket – 150 miljarder är inte direkt någon fluffig åsiktsdeklaration. Att det här är ett slags början på en de facto beskattningsrätt för EU, som då i praktiken helt kommer gå över huvudet på riksdagen, känns inte alltför konspiratoriskt.
Att det finns ilska bland gräsrötterna mot M och KD för att man inte försökte stoppa det här är uppenbart. Om det kommer att slå igenom vid valurnorna återstår att se. Men åtminstone SD tycks här stå inför ett vägval. Det stridbare EU-parlamentarikern (och före detta kristdemokraten) Charlie Weimers har varit en av få högljudda och konsekventa röster emot förslaget. Samtidigt finns det än så länge lilla utbrytarpartiet AfS som profilerar sig hårt med två frågor som troligen blir allt viktigare för många SD-väljare: återvandring och Swexit.
Det kommer att bli mycket avslöjande om något riksdagsparti verkligen plockar upp och driver en hårt EU-kritisk linje, och kanske rentav börjar tala om möjligheten till Swexit. Det kan tyckas avlägset, med tanke på Sveriges stora exportberoende av EU, men underligare saker har hänt. Kanske är tiden inte alls mogen, men kanske är det här en sovande björn i opinionen. Vi ska minnas att svenskarna i folkomröstningen gick emot ett enat etablissemang och sade nej till euron, något som få idag tycks ångra.
Kanske finns det även motiv i den inhemska situationen att plocka upp för den som på allvar vill ta sig an EU-frågan. Bland den ilska som nu kan ses på sociala medier urskiljs ett par olika teman, men ett av dem tycks ha mer sprängkraft än de andra. Det lyder ungefär: Varför ska vi betala för att andra länder i södra Europa misskött sina ekonomier? Varför ska vi jobba tills vi är 70 år, för att betala för att de ska kunna pensionera sig vid 62?
Oavsett hur sann eller rimlig den här bilden är, så kan det vara en tanke vars tid nu på allvar är kommen. Jämförelsen med till exempel Malmös roll inom Sverige känns nära till hands: Varför ska resten av Sverige betala för ett uppenbart kommunalt vanstyre av en allt mer förslummad, allt mindre etniskt svensk större kommun, som dessutom tycks vilja närma sig kontinenten snarare än resten av Sverige?
Vi svenskar har länge starkt uppfostrats till en solidarisk anda, som också i någon mån spillt över både till EU-debatten och invandringsdebatten. Men att den här solidariteten har sina gränser för många blir alltmer uppenbart. Bredvid den står nämligen en lika djupt rotad känsla av att man ska göra rätt för sig, vara "redig". Kanske kan den här solidariteten till och med radikalt brytas, och vad händer då med ett avlångt, glesbefolkat, exportland i Europas utkant?
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
