Kan det vara så att ett alltför stort fokus på vetenskap gör att vi missar en del av livet? Religion och konst har länge hjälpt människor att uppleva helighet och mystik. Hur visar sig detta i den moderna människan?

Jag står inför min klass och pratar om magiska symboler. Hexagram, besvärjelser och magi. Symbolers betydelse och förändringar genom tiderna. Det hela är ett preludium till en diskussion om de bomärken man förr använde för att markera sina ägodelar, men det mest intressanta är på något vis hur vårt sätt att tänka och tolka världen är i ständig förändring.

Jag berättar om gamla skyddssymboler, pentagram, nät och om magiska kärlekssymboler. Plötsligt blir jag avbruten av en elev som frågar om jag har belägg för allt jag säger. Jag tar en diskussion om hur man undersökt äldre källor och försökt förstå hur människor i forna tider tänkte, men förstår snabbt att detta inte är det svar hon vill ha. Hon tittar på mig och frågar: ”Men, alltså, funkar det?”