loadingMusiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Foto: Bilbo Lantto
Musiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Foto: Bilbo Lantto
Konst

Krönika: Konstnärens förändrade roll

Kristina I. Kleinert

Så länge det funnits ett kultursamhälle har kulturskaparen haft en speciell roll. I äldre tider var rollen ofta mer mångfacetterad än idag. Det fanns en syn på konstnären som förmedlare av budskap från andra världar.

I det tidiga jägarsamhället kunde shamanen med sitt trumspelande få kontakt med förfäder och andar i parallella världar, och hade en roll som inkluderade andlig vägledning, helande och kulturskapande. Musicerandet och skapandet var en del av riten och kommunikation med andra världar. Musiken, sången och dansen liksom bildkonsten användes i ett sammanhang där gränsen mellan den andliga och materiella världen suddades ut. För att bli shaman genomgick aspiranten lång träning och hårda prövningar, och den slutliga initieringen innebar att egot dog och shamanen blev ett instrument och språkrör för högre makter.

Det här förhållningssättet har sina rötter i en världsbild som skiljer sig markant från nutidens postmoderna samhälle. Under historiens gång har shamanens roll och betydelse förändrats.

Medeltidens ikonmålare gav kraft och skönhet åt sina verk genom att rikta sin uppmärksamhet mot gudomliga världar. Genom att fästa sin tanke på Gud och avbilda Jesus, moder Maria och helgon bar målningarna en kraft som skulle beröra åskådarens själ. Det var ett heligt skapande och konstverken var osignerade. Konstnären i sig var inte viktig, och skulle inte söka vinning och berömmelse. Konstskapandet var ett sätt att ära Gud i himlen och konstnären var en kanal för en större makt.

Musiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Genom idogt arbete skrev de ner vad de hörde eller upplevde på ett inre plan. Johann Sebastian Bach skrev över tusen verk varav många med ett religiöst tema. De flesta kompositioner var beställningsverk av hov eller kyrkor och visar på den inriktning som dåtidens samhälle hade. 

Konstnärens roll i det nutida svenska samhället är annorlunda. Förfäder, andar och gudomliga världar är inte i fokus längre, istället är det den avkönade, vetenskapliga och materiella världen som dominerar. Att gestalta och beskriva det gudomliga inom kulturområdet är nästintill skrattretande och att skriva om själen i ett akademiskt arbete godkänns knappast.

I samtidens Sverige är det tabu att beröra och samtala om andliga eller religiösa upplevelser. Det får inte pratas om gudar hur som helst och var som helst, och inte heller inom kulturområdet. Det som gäller idag för konstnären och kulturskaparen är att förmedla en bild och upplevelse av människan i en föränderlig och subjektiv värld av kaos, där räddningen är i form av demokrati, mänskliga rättigheter, politik och debatt. Kultur ska idag utmana, väcka känslor och tankar och vara en nyskapande kraft. Det som ofta är i fokus är den originalitet som kulturskaparen kan visa fram, och vinning och berömmelse står högt i kurs.

Hur har kulturskaparens roll kunnat förändras så mycket och hamnat så långt bort ifrån våra rötter?

Det samtida samhället är som ett dinglande löv, längst ut på en gren nära marken, på ett träd som sträcker sig upp till himlen. I vår ignorans och arrogans tror vi att vi är välutvecklade och besitter stor kunskap. Vi ser inte den stora bilden och trädet som sträcker sig över oss. Vi ser inte himlen mellan lövverket eftersom vi inte lyfter blicken uppåt och vi hör inte ljudet från andra löv i trädet eftersom vi inte öppnar våra sinnen.

Kulturskaparen har möjlighet att stanna upp och betrakta livets stora träd och dess rötter som sträcker sig djupt ner i jorden. Att få vara en budbärare i en föränderlig värld är ansvarsfullt och ärorikt, inte för sig själv, utan för mänskligheten och allt levande som behöver få dricka ur den livsbefruktande kulturens källa.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingMusiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Foto: Bilbo Lantto
Musiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Foto: Bilbo Lantto
Konst

Krönika: Konstnärens förändrade roll

Kristina I. Kleinert

Så länge det funnits ett kultursamhälle har kulturskaparen haft en speciell roll. I äldre tider var rollen ofta mer mångfacetterad än idag. Det fanns en syn på konstnären som förmedlare av budskap från andra världar.

I det tidiga jägarsamhället kunde shamanen med sitt trumspelande få kontakt med förfäder och andar i parallella världar, och hade en roll som inkluderade andlig vägledning, helande och kulturskapande. Musicerandet och skapandet var en del av riten och kommunikation med andra världar. Musiken, sången och dansen liksom bildkonsten användes i ett sammanhang där gränsen mellan den andliga och materiella världen suddades ut. För att bli shaman genomgick aspiranten lång träning och hårda prövningar, och den slutliga initieringen innebar att egot dog och shamanen blev ett instrument och språkrör för högre makter.

Det här förhållningssättet har sina rötter i en världsbild som skiljer sig markant från nutidens postmoderna samhälle. Under historiens gång har shamanens roll och betydelse förändrats.

Medeltidens ikonmålare gav kraft och skönhet åt sina verk genom att rikta sin uppmärksamhet mot gudomliga världar. Genom att fästa sin tanke på Gud och avbilda Jesus, moder Maria och helgon bar målningarna en kraft som skulle beröra åskådarens själ. Det var ett heligt skapande och konstverken var osignerade. Konstnären i sig var inte viktig, och skulle inte söka vinning och berömmelse. Konstskapandet var ett sätt att ära Gud i himlen och konstnären var en kanal för en större makt.

Musiker under renässansen och barocken kunde uppleva att de fick inspiration från Gud eller andra världar. Genom idogt arbete skrev de ner vad de hörde eller upplevde på ett inre plan. Johann Sebastian Bach skrev över tusen verk varav många med ett religiöst tema. De flesta kompositioner var beställningsverk av hov eller kyrkor och visar på den inriktning som dåtidens samhälle hade. 

Konstnärens roll i det nutida svenska samhället är annorlunda. Förfäder, andar och gudomliga världar är inte i fokus längre, istället är det den avkönade, vetenskapliga och materiella världen som dominerar. Att gestalta och beskriva det gudomliga inom kulturområdet är nästintill skrattretande och att skriva om själen i ett akademiskt arbete godkänns knappast.

I samtidens Sverige är det tabu att beröra och samtala om andliga eller religiösa upplevelser. Det får inte pratas om gudar hur som helst och var som helst, och inte heller inom kulturområdet. Det som gäller idag för konstnären och kulturskaparen är att förmedla en bild och upplevelse av människan i en föränderlig och subjektiv värld av kaos, där räddningen är i form av demokrati, mänskliga rättigheter, politik och debatt. Kultur ska idag utmana, väcka känslor och tankar och vara en nyskapande kraft. Det som ofta är i fokus är den originalitet som kulturskaparen kan visa fram, och vinning och berömmelse står högt i kurs.

Hur har kulturskaparens roll kunnat förändras så mycket och hamnat så långt bort ifrån våra rötter?

Det samtida samhället är som ett dinglande löv, längst ut på en gren nära marken, på ett träd som sträcker sig upp till himlen. I vår ignorans och arrogans tror vi att vi är välutvecklade och besitter stor kunskap. Vi ser inte den stora bilden och trädet som sträcker sig över oss. Vi ser inte himlen mellan lövverket eftersom vi inte lyfter blicken uppåt och vi hör inte ljudet från andra löv i trädet eftersom vi inte öppnar våra sinnen.

Kulturskaparen har möjlighet att stanna upp och betrakta livets stora träd och dess rötter som sträcker sig djupt ner i jorden. Att få vara en budbärare i en föränderlig värld är ansvarsfullt och ärorikt, inte för sig själv, utan för mänskligheten och allt levande som behöver få dricka ur den livsbefruktande kulturens källa.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024