loading
Har vi fortfarande förmågan att tolka vår omvärld religiöst? Foto: Jonathan Nackstrand/AFP via Getty Images
Har vi fortfarande förmågan att tolka vår omvärld religiöst? Foto: Jonathan Nackstrand/AFP via Getty Images
Kultur

Kan vi tolka världen kristet?

Anton Nilsson

Vår kultur vilar mycket på en starkt religiöst kristen grund. Ibland undrar jag hur just denna religiositet, andlighet och helighet tas om hand i ett så sekulärt land som Sverige.

Vi brukar säga att vår kultur bygger på kristen tradition och västerländsk humanism. Vad dessa begrepp egentligen betyder är mer otydligt men det brukar sluta i någon typ av luddigt kärleksbudskap. Det är svårt att säga emot saker som att ”du ska göra mot andra vad du själv vill att dessa ska göra mot dig”.

Men slutar den kristna traditionen där? Vilken roll har egentligen den kristna religionen och den svenska kyrkan att spela i vårt samhälle?

Sverige räknas som ett av världens mest sekulära länder. I denna situation funderar jag ibland på om vi verkligen förstår vad religion och tro handlar om. Vad är det som vår civilisation, våra lagar och vårt etiska system är byggda på? Hur tänkte människor när de byggde upp dessa?

Vi har från och till kontroverser i svenska kyrkan som handlar om att Jesus eller delar ur bibeln porträtteras för att få fram ett modernt budskap. Jag tänker då senast på ”Pride Jesus” som visas i Göteborg, Ecce Homo-utställningen och även altartavlan som föreställer hbtq-personer vid scenen av syndafallet. Från ett sekulärt perspektiv känns detta naturligt. Kyrkan tar politisk ställning i aktuella frågor.

Men vad händer om vi ser det ur ett traditionellt religiöst perspektiv?

Vem är egentligen Jesus i den kristna tron? Jesus är inom kristendomen världens frälsare, Guds son, den mest heliga gestalten i hela världsbilden. Diskussionen om huruvida vi kan känna till vilken sexuell identitet Jesus hade har förts i diskussionen om Ecco Homo och även när det gäller ”Pride Jesus”.

Diskussionen om att Jesus umgicks med de mest utsatta i samhället och även med prostituerade har förts i diskussionen om att Jesus borde stått upp för priderörelsen. Denna diskussion verkar vettig, ur ett sekulärt perspektiv.

Men är kristendomen sekulär? Är detta vettiga diskussioner ur ett religiöst perspektiv? Om Jesus är Guds son och världens frälsare hur bör man då förhålla sig till honom? Om kyrkan är en helig plats för bön och tillbedjan, vilka aktiviteter ska då hållas där? Detta är egentligen inte en diskussion vi utanför kristenheten ska hålla, men jag vill förstå.

Skulle jag ta min far eller den jag älskar mestav alla och ställa honom i homosexuella sammanhang för att få fram en politisk poäng? Vore det respektfullt att göra det utan hansmedgivande? Är Guds son och världens frälsare verkligen en karaktär för oss att använda i politiska syften? Om detta gjordes av ateister, politiker eller sekulärt troende vore saken inte underlig men är det inte så att svenska kyrkan står för en enorm ömhet och respekt gentemot sin Gud och dennes Son?

Blir det verkligen respektfullt inom kyrkans väggar? Ser svenska kyrkan Jesus som världens frälsare?

Altartavlan som avbildar hbtq-personer vid tillfället av syndafallet blir här ännu mer intressant. I en sekulär miljö blir den på något sätt ett ställningstagande för att kyrkan ska ha behandlat denna grupp illa tidigare, eller kanske ett sätt att göra parafras på kända motiv där huvudpersonerna byts ut. Vad händer när den läggs som en altartavla? Vad händer om man tolkar den ur ett tydligt religiöst perspektiv?

Altartavlan avbildar tiden vid syndafallet då Adam förleds av ormen, satan, att äta äpplet. Satan, alltså djävulen, den tydliga antagonisten som skall bekämpas, är här utbytt mot en transvestit. Tavlan har bytt plats, den har lagts i en religiös miljö. En av prästerna i ett tv-klipp jag ser pratar angeläget om att hbtq-personer nu har fått representanter i kyrkan. Men är det en komplimang till alla transvestiter att låta dem representeras av den yttersta ondskan? Har prästerna i kyrkan själva tolkat tavlan från en religiös synvinkel innan den sattes upp? Jag är förvirrad.

Mina funderingar kretsar kring vilken förståelse vi har av religion i samhället och vilken förståelse svenska kyrkan har av sig själv. Om prästerskapet i svenska kyrkan kan stå upp för att de har en genuin tro eller om också deras tro är sekulär.

Hur ska vi kunna förstå religiositet om religiösa ser sig själva ur ett sekulärt perspektiv? Hur ska vi kunna uppfatta kristendomens relation till Jesus om inte svenska kyrkan kan höja upp honom till sin frälsare? Vilket uppdrag har egentligen kyrkan idag i att visa det sekulära samhället vad det innebär att vara sant religiös? Eller är det inte längre ett av syftena med organiserad religion?

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Har vi fortfarande förmågan att tolka vår omvärld religiöst? Foto: Jonathan Nackstrand/AFP via Getty Images
Har vi fortfarande förmågan att tolka vår omvärld religiöst? Foto: Jonathan Nackstrand/AFP via Getty Images
Kultur

Kan vi tolka världen kristet?

Anton Nilsson

Vår kultur vilar mycket på en starkt religiöst kristen grund. Ibland undrar jag hur just denna religiositet, andlighet och helighet tas om hand i ett så sekulärt land som Sverige.

Vi brukar säga att vår kultur bygger på kristen tradition och västerländsk humanism. Vad dessa begrepp egentligen betyder är mer otydligt men det brukar sluta i någon typ av luddigt kärleksbudskap. Det är svårt att säga emot saker som att ”du ska göra mot andra vad du själv vill att dessa ska göra mot dig”.

Men slutar den kristna traditionen där? Vilken roll har egentligen den kristna religionen och den svenska kyrkan att spela i vårt samhälle?

Sverige räknas som ett av världens mest sekulära länder. I denna situation funderar jag ibland på om vi verkligen förstår vad religion och tro handlar om. Vad är det som vår civilisation, våra lagar och vårt etiska system är byggda på? Hur tänkte människor när de byggde upp dessa?

Vi har från och till kontroverser i svenska kyrkan som handlar om att Jesus eller delar ur bibeln porträtteras för att få fram ett modernt budskap. Jag tänker då senast på ”Pride Jesus” som visas i Göteborg, Ecce Homo-utställningen och även altartavlan som föreställer hbtq-personer vid scenen av syndafallet. Från ett sekulärt perspektiv känns detta naturligt. Kyrkan tar politisk ställning i aktuella frågor.

Men vad händer om vi ser det ur ett traditionellt religiöst perspektiv?

Vem är egentligen Jesus i den kristna tron? Jesus är inom kristendomen världens frälsare, Guds son, den mest heliga gestalten i hela världsbilden. Diskussionen om huruvida vi kan känna till vilken sexuell identitet Jesus hade har förts i diskussionen om Ecco Homo och även när det gäller ”Pride Jesus”.

Diskussionen om att Jesus umgicks med de mest utsatta i samhället och även med prostituerade har förts i diskussionen om att Jesus borde stått upp för priderörelsen. Denna diskussion verkar vettig, ur ett sekulärt perspektiv.

Men är kristendomen sekulär? Är detta vettiga diskussioner ur ett religiöst perspektiv? Om Jesus är Guds son och världens frälsare hur bör man då förhålla sig till honom? Om kyrkan är en helig plats för bön och tillbedjan, vilka aktiviteter ska då hållas där? Detta är egentligen inte en diskussion vi utanför kristenheten ska hålla, men jag vill förstå.

Skulle jag ta min far eller den jag älskar mestav alla och ställa honom i homosexuella sammanhang för att få fram en politisk poäng? Vore det respektfullt att göra det utan hansmedgivande? Är Guds son och världens frälsare verkligen en karaktär för oss att använda i politiska syften? Om detta gjordes av ateister, politiker eller sekulärt troende vore saken inte underlig men är det inte så att svenska kyrkan står för en enorm ömhet och respekt gentemot sin Gud och dennes Son?

Blir det verkligen respektfullt inom kyrkans väggar? Ser svenska kyrkan Jesus som världens frälsare?

Altartavlan som avbildar hbtq-personer vid tillfället av syndafallet blir här ännu mer intressant. I en sekulär miljö blir den på något sätt ett ställningstagande för att kyrkan ska ha behandlat denna grupp illa tidigare, eller kanske ett sätt att göra parafras på kända motiv där huvudpersonerna byts ut. Vad händer när den läggs som en altartavla? Vad händer om man tolkar den ur ett tydligt religiöst perspektiv?

Altartavlan avbildar tiden vid syndafallet då Adam förleds av ormen, satan, att äta äpplet. Satan, alltså djävulen, den tydliga antagonisten som skall bekämpas, är här utbytt mot en transvestit. Tavlan har bytt plats, den har lagts i en religiös miljö. En av prästerna i ett tv-klipp jag ser pratar angeläget om att hbtq-personer nu har fått representanter i kyrkan. Men är det en komplimang till alla transvestiter att låta dem representeras av den yttersta ondskan? Har prästerna i kyrkan själva tolkat tavlan från en religiös synvinkel innan den sattes upp? Jag är förvirrad.

Mina funderingar kretsar kring vilken förståelse vi har av religion i samhället och vilken förståelse svenska kyrkan har av sig själv. Om prästerskapet i svenska kyrkan kan stå upp för att de har en genuin tro eller om också deras tro är sekulär.

Hur ska vi kunna förstå religiositet om religiösa ser sig själva ur ett sekulärt perspektiv? Hur ska vi kunna uppfatta kristendomens relation till Jesus om inte svenska kyrkan kan höja upp honom till sin frälsare? Vilket uppdrag har egentligen kyrkan idag i att visa det sekulära samhället vad det innebär att vara sant religiös? Eller är det inte längre ett av syftena med organiserad religion?

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024