Kulturkrönikan: Ingen idrott? Glöm inte lek
För småbarn finns idag bland annat musik- och danslek vid kulturskola eller studieförbund. Arkivbild från öppet hus i Berwaldhallen. Foto: Bilbo Lantto


När idrotten begränsas kan vi omfamna lek med barn och ungdomar. Genom lek skapas gränslösa världar. Leken följer människan genom livet och tar sig olika uttryck. Den kan vara en språngbräda för senare kulturutövande. 

Barn upptäcker världen genom lek. Uppväxten är ett ständigt utforskande, prövande och skapande. Det finns en inneboende kreativitet och lust som är gränslös om förutsättningar och frihet finns för att gå på upptäcktsfärd i livets magiska trädgård. I vilket fall som helst är lek en betydande del av en människas liv. Hur den tar sig uttryck är väldigt olika.

Vilka gränslösa världar skapas inte under barndomens tidiga år? Varje träd, sten eller skrymsle kan bli något helt fantastiskt. Ur ingenting skapas slott, farkoster eller en häst. Runt knuten lurar faror i form av spöken eller banditer. Finns ingen kamrat att leka med finns en osynlig vän som alltid sträcker ut handen eller är full med bus. Leken är också en skyddande bubbla där omvärlden upptäcks och får plats på barnets villkor. Det finns ingen begränsning i leken, tanken får vingar och känslorna näring. Genom den upptäcks livet och man lär känna sig själv. 

Leken kan också vara en språngbräda in i kulturens underbara värld. För småbarn finns idag bland annat musik- och danslek vid kulturskola eller studieförbund. Att skapa möjligheter hemma kan vara ett bra alternativ; att ge rum och tid för att dansa, sjunga, spela, måla, klättra och busa. Det behöver inte vara pretentiöst eller schemalagt och behöver inte kosta pengar. Ett bord skjuts åt sidan för att skapa utrymme för dans och rörelse, en burk blir en trumma, papper och kritor får ligga framme, en skiva sätts på eller så sjunger man tillsammans. 

Pappa med rötter i Finland lärde mig dansa vals innan jag kunde springa. Finsk tango lärde han mig dock aldrig även om han kunde.

När jag växte upp satte min mamma på en vinylskiva med musik. Jag satt och sparkade till barnsångerna med mina små ben och röda skor med vita prickar på. Ingen av mina föräldrar spelade instrument eller hade utvecklat andra konstnärliga färdigheter. Men de såg mitt intresse för dans och musik och gav mig möjligheter att utveckla de här sidorna. Pappa med rötter i Finland lärde mig dansa vals innan jag kunde springa. Finsk tango lärde han mig dock aldrig även om han kunde. Taube sjöng vi vid fester hellre än bra, men vi hade roligt och njöt. 

Att skapa och leka tillsammans med föräldrar är något av det bästa som finns för småbarn. Det ger glädje, stimulans och gemenskap. Tids nog går de äldre barnen sin egen väg och finner nya sätt att tillsammans med andra leka och skapa.

Lek är tid- och ålderslöst. Förr i tiden lekte barn och vuxna så fort det gavs tillfälle. Vid olika högtider och årstider sjöng och spelade man. Ringlekar- och danser var ett viktigt inslag. Alla deltog efter bästa förmåga så länge benen bar. Pulsen ökade i takt med musiken, och gemenskapen och närheten till varandra i dansringen var påtaglig.

Nuförtiden har sällskapsspel och sport ersatt ringlekar, även om det finns folkdanslag och spelmansstämmor att besöka. Men lusten att ha roligt och leka finns kvar. Det passiva konsumerande av kultur via media eller teaterbesök kan inte ersätta eget utövande och skapande. Att själv leka, sjunga, dansa, spela och måla kan ge samma livsenergi och glädje som i barndomens glada dagar.

Kristina I. Kleinert är danspedagog med inriktning klassisk balett. Hon har en MA i Samtida dansdidaktik med inriktning koreografi och har medgrundat dansskolor både i Sverige och utomlands.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.