Vad händer när kulturinstitutionerna stänger dörren för det fysiska mötet? Den efterlängtade avkopplingen och upplevelse uteblir. Blir saknaden ett uppvaknande som skapar nya möjligheter?

Jag undrar i en tid då kulturlivet går på sparlåga. Klättrar människor på väggarna, går in i depression eller skapas nya uttryck för kultur?

Vem känner inte igen sig i att under semester och ledig tid boka in platser man vill besöka? På listan finns ofta muséer, konstutställningar, konserter och scenföreställningar. Människor åker land och rike runt för att njuta och inspireras av allsköns kultur. Vardagskulturens tv-tittande och Facebooks-surfande byts ut till något som ska ge en fördjupad upplevelse, något som berör och talar till alla sinnen.

"Utan kulturen stannar Sverige"

I tider som dessa när våra stora kulturinstitutioner har stängt sina portar för allmänheten kan vi kulturkonsumenter inte göra annat än att invänta våren och hoppas. Trots det växande utbudet av online-föreställningar och konserter i stora och små format, kan den digitala världen aldrig ersätta den sublima och kraftfulla upplevelsen av musik, dans och konst i verkligheten.

Frågan är: går det att leva utan kultur? För vissa är svaret ett självklart ja. Kulturen är förpassad till det perifera, något som inte anses som livsnödvändigt, en onödig utgift eller i bästa fall grädden på moset. För andra är svaret ett hjärtskärande nej. Kulturen är själva livsnerven i vardagen. I Sveriges avlånga land finns en stor mängd kulturutövare inom föreningsliv och fritidsverksamhet. Tillsammans med professionella utgör de en orkester, teaterensemble och danskompani i ofantliga mått. En slogan skulle kunna vara; utan kulturen stannar Sverige.

Vad gör kulturen så viktig för så många? I samtal med kulturutövare hör jag ofta att det ger glädje, kraft och avkoppling. Det ger också inspiration, kontakt med det inre och näring åt själen. Många upplever att det är utvecklande på många plan och att man blir mer reflekterande.

Konst och kultur används i utbildning för barn och unga för att utveckla kreativitet, problemlösningsförmåga och samarbete. Superlativen är många och ger en tydlig bild av att kultur berikar och utvecklar människan. Musik, konst och dans kan göra oss mer tänkande och kännande.

Livsgnistan måste få näring och människan som skapande varelse få luft under vingarna.

Kulturkonsumenter som inte själva musicerar, dansar eller målar besöker en stor mängd kulturevenemang. De återkommer år efter år. De är livsnödvändiga för kulturen; utan dem finns inga att spela och ställa ut för. För vissa är årets höjdpunkt att uppleva klassiska Svansjön på Operan, för andra är Konserthusets program livlinan i vardagen.

Håll livsgnistan levande

Vad gör vi för att hålla livsgnistan levande under kulturlivets rådande lockdown? I dystra senhösten är det lätt att hänfalla åt mer tv-tittande och mobilsurfande, timmarna flyger iväg och själen känns uttorkad.

Men nöden är uppfinningarnas moder. Därför beställer någon hem en balettstång och kör dansklass i köket. Trångt och inte optimalt, men Tchaikovskys musik får själen att göra ett skutt, benen en sträckning och så är man igång. Någon annan tar fram en undanlagd gitarr, dammar av favoritboken eller målar den där tavlan som aldrig blivit av. Om inget av detta duger finns alltid den hederliga stickningen – hantverk och skapande i ett. Livsgnistan måste få näring och människan som skapande varelse få luft under vingarna.

Kristina I. Kleinert är danspedagog med inriktning klassisk balett. MA i Samtida dansdidaktik inr. koreografi. Kandidatuppsats i teatervetenskap samt studier i bildterapi.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.