Kulturkrönikan: Arkitekturen många vill ha
Nordiska muséet har utformningen av ett renässansslott med drag av dansk renässans, men är också inspirerat av Gripsholm och Vadstena slott i Sverige. Foto: Sofia Drevemo


Majoriteten av oss önskar mer traditionell arkitektur, säger olika undersökningar. Det ökar trivseln och även hälsan sägs det. Men det är inte den arkitekturen som arkitekterna och beslutsfattarna väljer att ge oss. 

Stockholm kallas för Nordens Venedig, det är ett ärofullt epitet. Boende och besökare njuter av allt vatten, vackra byggnader och gröna parker. Det är inte skylines som lockar eller skapar karaktär, utan siluetten av låga och äldre byggnader med pelare och utsmyckningar i sten. 

När jag häromdagen besökte Djurgården passerade jag pampiga Nordiska museet. Tornen och kupolerna är mäktiga och ger en oslagbar karaktär åt byggnaden. En bit längre bort ligger vackra Biologiska museet som påminner om en stavkyrka i trä. Båda byggnaderna är skapade runt sekelskiftet, olika men med en fantastisk arkitektur. 

Inte långt därifrån ligger Liljevalchs som för tillfället gömmer sig bakom inhägnader. Runt hörnet ner mot vattnet möts jag av en grå betongklump som ser ut som en militärbunker eller möjligtvis ett parkeringshus. Det är konsthallens nya tillbyggnad som kallas Liljevalchs+. På konsthallens webbsida beskrivs byggnaden som ”en lätt och lekfull tillbyggnad”, och är funktionell och anpassad för olika former av konstutställningar. Invigning är under 2021. Men jag funderar på om det inte går att skapa arkitektur nuförtiden som både är funktionell och estetisk?

Efter decennier av rivningshysteri, uppförande av betonggetton och protester mot förfulning av stadsmiljön, skulle inte arkitekter kunna vara mer insiktsfulla och innovativa när det gäller byggnadskonsten? 1900-talets modernism med sin fyrkantiga arkitektur borde med rätta gå ur tiden, likaså brutalismen med sina råa material. Typexempel på den senare stilen är Filmhuset på Gärdet. Tanken med byggnaden var att den skulle likna en kamera, men den idén överskuggas av betongkroppens sterila och kantiga framtoning.

Varför fortsätter då arkitekter att skapa byggnader som de flesta inte tycker om och varför fattar folkvalda politiker beslut som går emot allmänhetens vilja?

Enligt en undersökning som webbplatsen Arkitekturupproret skriver om så föredrar 77 procent av de svarande mer traditionell arkitektur med smyckade fasader och valvbågar. Det var alltså en minoritet som föredrog glas och betong. Enligt en färsk studie gjord i Oslo av Norges miljø- og biovitenskapelige universitet trivs de flesta inte med modern arkitektur utan föredrar äldre och traditionella byggnader. Varför fortsätter då arkitekter att skapa byggnader som de flesta inte tycker om och varför fattar folkvalda politiker beslut som går emot allmänhetens vilja?

I samhället i stort och speciellt inom kultursfären finns ett synsätt att det måste skapas nytt. Det gamla och traditionella är lika med bakåtsträvande och är inget att ha. Många vill skapa sig ett namn genom att vara nyskapande och vill inte gå i någon annans fotspår. Konsekvensen blir att egenintresse lätt går före hänsyn till allmänhetens behov och önskemål. Deviserna att ställa sig till förfogande och se till helhetens bästa är passé. Det är en sorglig utveckling som ingen vinner på. Kortsiktiga vinster och egen berömmelse varar oftast bara några få decennier, medan klassiska byggnader och konstverk beundras och lever vidare i århundraden.

Hoppingivande är att majoriteten vill ha det traditionella, och på Arkitekturupprorets webbsida står det: ”Det som förenar oss är passionen för inspirerande arkitektur, mänsklig stadsbyggnad samt bevarandet av omistliga kulturvärden.”

Kristina I. Kleinert är danspedagog med inriktning klassisk balett. Hon har en MA i Samtida dansdidaktik med inriktning koreografi och har medgrundat dansskolor både i Sverige och utomlands.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.