Det var skolavslutning och snart sommarlov. Det låg förväntan i luften och något annat som jag inte kunde sätta ord på och som kändes högtidligt. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer, och det var lätt att komma ihåg texten när alla sjöng tillsammans. När vi kom till andra versen – De fagra blomsterängar, och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom – då var det som om björkarna runt omkring sjöng med.

Kanske var det mötet med dansen, teatern och musiken som öppnade mina sinnen för denna mer osynliga verklighet. Det som lever och vibrerar i en rörelse, i en ton eller ett ord. Dans innehåller mer än de faktiska rörelserna – i det dansande ögonblicket skapas en värld full av känslor, tankar, energier och själsliga uttryck. På samma sätt är det med andra konstnärliga uttrycksformer. Utövare och publik förflyttar sig mellan imaginära och verkliga världar och vi överskrider tid och rum.