Del 38. (Läs del 1 här)

Den här delen fortsätter att undersöka vad som har hänt med västerländsk undervisning under det senaste århundradet, med USA som exempel. Marxistiskt influerade idéer har fyllt undervisningen med saker som tidigare inte skulle ansetts höra hemma där. Mycket av det nya innehållet verkar också ha en negativ inverkan på skolbarnen.

I september 1990 visade den amerikanska tv-kanalen ABC ett program som gjorde många tittare oroliga. Det handlade om en skola som tog med eleverna till bårhuset, som en del av deras nya ”dödskunskap”. Eleverna fick titta på och röra vid lik.

Under lektionerna i ”dödskunskap” fick eleverna bland annat skriva sina egna gravskrifter, välja sina kistor, ordna sina begravningar, skriva sina egna dödsrunor. I ett frågeformulär för ”dödskunskapen” ställdes eleverna inför följande frågor:

”Hur kommer du att dö?”

”När kommer du att dö?”

”Har du känt någon som har dött en våldsam död?”

”När sörjde du sist? Var det med tårar eller tyst smärta? Sörjde du ensam eller tillsammans med någon annan?”

”Tror du på ett liv efter detta?”

De här frågorna har som synes ingenting att göra med studier.

Deras syfte är att undersöka elevernas syn på livet, deras religiösa tro och deras personligheter. Somliga frågor har som syfte att framkalla vissa specifika reaktioner, och kan ha en negativ effekt på tonåringar.

Det sägs att ”dödskunskap” kan hjälpa eleverna att skapa en god inställning till sitt eget döende.

Men oro väcktes kring fall där tonåringar begick självmord efter att ha varit med på de här lektionerna.

En tonåring som intervjuades av ABC News 1990 berättade om hur hon hade planerat sitt eget självmord, och att dödskunskapen hade fått döden att verka glamorös, ”väldigt spännande och väldigt tilltalande”. Det finns givetvis inget vetenskapligt etablerat samband, men det är inte svårt att förstå att föräldrar åtminstone blir rädda att psykologiskt omogna skolbarn som exponeras för den här sortens information om döden och självmord kan bli deprimerade och känna hopplöshet, och att det kan bidra till att de vill ta sina liv.

Drogprogram med tveksam effekt

Ett annat märkligt fenomen är program för att förebygga drogmissbruk som i själva verket tycks försämra elevernas förmåga att avstå från droger. 1976 gjorde professor Richard Blum vid Stanforduniversitetet en fyraårig studie som visade att deltagarna i det missbruksförebyggande skolprogrammet ”Decide” hade sämre förmåga att avstå från droger än kontrollgruppen som inte genomgick programmet.

Mellan 1978 och 1985 genomförde professor Stephen Jurs ett forskningsprojekt där han jämförde rökning och drogmissbruk mellan elever som genomgått programmet ”Quest” med de som inte hade det. Resultatet var att de som inte gick programmet hade samma eller mindre förekomst av rökning och drogmissbruk.

Barn är väldigt nyfikna, men är moraliskt omogna. Ny och märklig information stimulerar deras nyfikenhet, men kan också föra dem till en mörk plats. Den här sortens utbildning har dessutom en tendens att avtrubba eleverna, och få dem att tänka på våld, pornografi, skräck och moralisk dekadens som om de bara är normala delar av livet.

Pornografisk sexualkunskap

Sex har traditionellt sett varit ett tabubelagt ämne i både öst och väst. I båda sfärerna har traditionen sagt att sex bara ska äga rum inom äktenskapet. All annan sexuell verksamhet ses som promiskuös och syndig, och anses bryta mot moralvärderingarna som kommer från det gudomliga. Sex går enligt denna syn inte att skilja från äktenskapet, och är inte något som ett välfungerande samhälle ska diskutera offentligt.

I det traditionella samhället lärde man bara ut anatomi till ungdomarna, och man såg inget behov av den sexualkunskap vi har i dag.

Den moderna sexualkunskapen introducerades av Georg Lukács, en av grundarna till Frankfurtskolans sociala teorier och filosofi. 

Den moderna sexualkunskapen introducerades av Georg Lukács, en av grundarna till Frankfurtskolans sociala teorier och filosofi. Hans syfte var att helt kullkasta de traditionella västerländska värderingarna. 1919 var Lukács folkkommissarie för utbildning och kultur i den kortlivade ungerska bolsjevikregimen.

Han utvecklade ett radikalt sexualkunskapsprogram som lärde eleverna om fri kärlek och hur ”förlegat” det var med äktenskap.

I USA publicerade Alfred Kinsey, finansierad av Rockefeller Foundation, sina storsäljande Kinsey Reports i slutet av 40-talet och början av 50-talet. I sin forskning, som senare fallit i vanära, använde han pedofiler för att genomföra sexuella experiment med barn. Hans idé om att barn är ”sexuella varelser” ändå från födseln och därmed måste utbildas i alla sorters sexuella aktiviteter, är grunden för modern sexualundervisning.

60-talets sexuella revolution utplånade de traditionella västerländska värderingarna kring sex.

Könssjukdomar och tonårsgraviditeter sköt i höjden. Under de här omständigheterna ville man lösa dessa sociala problem genom sexualkunskap. Men utbildningssystemet hade redan rört sig bort från de traditionella moraliska budskapen, och behandlade därmed sex som någonting helt skilt från äktenskapet. Man betonade säkert sex (för att förebygga sjukdomar och graviditeter), helt i linje med Lukács modell för sexualkunskap, genom att ignorera alla moraliska aspekter av sex.

Unga människor fick lära sig om homosexualitet, promiskuitet och sex utanför äktenskapet, vilket normaliserade beteenden som tidigare ansetts som oacceptabla.

Den yngre generationen kom att hänge sig åt vad den tror är ”frihet”, men som i själva verket leder bort från den traditionella moralen som anses gudomligt påbjuden.

Den här sortens sexualkunskap, som börjar tidigt i grundskolan, har förstört grunden för de traditionella familjevärderingarna, det individuella ansvaret, kärlek, kyskhet, skamkänsla, självkontroll, lojalitet, och mycket annat.

Deweys ”lära genom att göra”princip har lägligt snappats upp av marxister inom utbildningssystemet. I sexualkunskapsprogrammet ”Focus on Kids”, som förts fram av den amerikanska folkhälsomyndigheten (CDC), rekommenderas att lärare organiserar ”kondomtävlingar” där eleverna ska sätta en kondom på en sexleksak och sedan ta av den.

Snabbast vinner.

Ett annat program som rekommenderas av CDC, Planned Parenthood och andra organisationer med utbildningsuppdrag heter ”Be Proud! Be Responsible!” I det programmet ska eleverna rollspela, till exempel två kvinnliga elever som diskuterar säkrare sex (den här elevcentrerade undervisningen är som tidigare nämnts också en progressiv idé). Läraren ska be eleverna brainstorma kring olika frågor om intima kontakter mellan sexualpartners. De flesta som har traditionella värderingar har nog svårt att inte se drag av barnpornografi i den här sortens undervisning.

Planned Parenthood, som är programmets främsta förespråkare, är USA:s största leverantör av sexualkunskapsundervisning och böcker i ämnet, och de har avdelningar i 12 andra länder.

Planned Parenthood driver också aborträttsfrågor. Gruppen hette tidigare American Birth Control League, och dess grundare, Margaret Sanger, var en progressiv socialist som högaktade Sovjetunionen under Stalin och reste dit personligen för att visa sin uppskattning. Hon var också en stark förespråkare för sexuell frigörelse.

Hon har bland annat sagt att otrohetsaffärer ”verkligen befriade mig”. Hon menade att kvinnor har rätt att bli ensamma mödrar, och hon skrev till sitt 16-åriga barnbarn om samlag att ”tre gånger om dagen är lagom”.

Planned Parenthoods grundare, Margaret Sanger, var en progressiv socialist som högaktade Sovjetunionen under Stalin.

En amerikansk lärobok i sexualkunskap heter ”Perfectly Normal”, och har översatts till 30 språk och sålts i över en miljon exemplar över hela världen. I den finns ett hundratal teckningar av nakna kroppar som visar olika rörelser och känslor förknippade med onani mellan både hetero- och homosexuella par. Där finns även information om olika preventivmedel och abort. Författaren menar att barn har rätt att känna till allt det här. Bokens huvudtema är att dessa olika sexuella beteenden är ”normala” och att man inte ska moralisera över dem.

I en vanligt förekommande amerikansk sexualkunskapsbok för elever i gymnasieåldern står att läsa att somliga religioner anser att sex utanför äktenskapet är syndigt, men att ”Du måste själv bestämma hur viktiga dessa budskap är för dig”. Med andra ord är alla värden relativa, och det lämnas helt över till eleverna själva att bestämma vad som är rätt och fel.

I dag har offentligt finansierade amerikanska skolor i grunden två olika sorters sexualkunskapsundervisning. Den ena, som diskuterats ovan, och som marknadsförs kraftfullt av olika utbildningsorganisationer, är den kompletta läroplanen i sexualkunskap. Den innefattar instruktioner i olika sexuella beteenden, preventivmedel, förebyggande av könssjukdomar och annat. Den andra sorten lär helt enkelt de unga eleverna att kontrollera sina sexuella begär, diskuterar inte preventivmedel, och uppmuntrar till att vänta med sex tills man har gift sig.

Samhällsmoralen när det gäller sex har utan tvekan rört sig långt bort från det traditionella, trosbaserade synsättet. Media och internet svämmar över av pornografiskt innehåll, som är fritt tillgängligt för barn. I dagens utbildningsklimat, som domineras av ateism, följer de flesta offentligt finansierade skolor principen om ”värdeneutralitet” och lär därmed inte barnen något om vad som är rätt och fel enligt traditionella moralprinciper.

Sexualkunskap är ett hett ämne i samhället i dag. Det finns många olika debatter i olika sektorer om frågor som säkert sex, tonårsgraviditeter och könssjukdomar.

Men att skolorna lär ut olika sexuella beteenden till tonåringar kommer bara att öka mängden sex utanför äktenskapet. Även om det inte fanns tonårsgraviditeter eller könssjukdomar, skulle det vara helt okej att tonåringar lever promiskuösa liv? Den dekadenta attityden till sex dominerar i dag, som ett resultat av kommunismens ansträngningar för att förstöra den mänskliga moralen.

(Läs mer: Del 39)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.