Del 37. (Del 1 i serien här)

I denna del fortsätter vi genomlysningen av vad som hänt med det amerikanska skolsystemet under det senaste århundradet. Som tidigare kan man känna igen de stora trenderna av detta i hela västerlandet: Progressiv, modern pedagogik som helt tycks ha förändrat utbildningens innehåll. Frågan är till vems nytta?

Tidigare i den här serien har vi undersökt den politiska korrekthetens väsen: Den fungerar som kommunismens tankepolis, genom att använda en uppsättning förvridna politiska standarder för att ersätta genuina moralstandarder. Sedan 30-talet har kommunism gradvis letat sig in i amerikanska skolor. Ända sedan dess har politisk korrekthet spelat en dominant roll i det amerikanska utbildningssystemet.

E. Merrill Root, som skrev boken ”Brainwashing in the High Schools”, vilken kom ut på 50-talet, forskade på 11 olika läromedel i ämnet historia som användes i delstaten Illinois mellan 1950 och 1952. Han kom fram till att de alla beskrev USA:s historia som en maktkamp mellan rika och fattiga, mellan de privilegierade få och de underprivilegierade många. Det här är själva essensen i marxistisk ekonomisk determinism.

Till skillnad från traditionell utbildning, vars syfte är att förmedla kunskap, handlar utbildning som terapi om att förändra elevers känslor och attityder.

2013 antog ett skoldistrikt i delstaten Minnesota ett projekt med namnet ”All for All” (Alla för alla) som fokuserade på att lära ut jämlikhet mellan etniska grupper. Den ideologi som projektet var grundad på skyller dåliga skolresultat hos elever från vissa etniska minoriteter på systematisk rasdiskriminering. Projektet krävde att all undervisning skulle vara grundad i etnisk jämställdhet, och att bara lärare och administratörer som hade mycket djup kunskap om dessa frågor fick anställas.

Projektet började redan på förskolenivå. Engelskalektioner på gymnasienivå fokuserade på teman som kolonisation och migration, liksom sociala konstruktioner av ras, klass och kön. I ramverket för undervisningen på den här nivån stod att ”i slutet av det [elfte] läsåret kommer du att ha … lärt dig att applicera marxistiska, feministiska, postkoloniala [och] psykoanalytiska ... perspektiv på litteratur.”

I Juli 2016 antog Kalifornien ett nytt ramverk för samhällskunskap för grundskola och gymnasium. Det redan från början vänsterinriktade ramverket kom nu att snarast se ut som ren vänsterpropaganda. Viktiga delar inom historia och samhällskunskap – såsom den anda i vilken USA grundats samt dess militära, politiska och diplomatiska historia – blev urvattnade eller ignorerades. Något som däremot gavs mycket uppmärksamhet var 60-talets motkultur, som snarare kom att framstå som nationens grundläggande principer. Läroplanen artikulerade också ett tydligt antitraditionellt ramverk inom frågor om sex och familj.

Kursplanen för elfte läsåret kan tjäna som exempel. Här hävdas att fokus ligger på olika etniska och religiösa minoriteters, kvinnors och hbtq-personers rörelser för ökade rättigheter i USA. Religion nämns dock sällan, men desto mer om sexuella minoriteter. Särskilt hbtq-gruppers situation gavs ett stort utrymme i det elfte läsårets historieundervisning. Hbtq-delarna är skrivna i en ton som tydligt bejakar ”sexuell frigörelse”. I avsnittet om aids står det till exempel att människors rädsla för sjukdomen fick den sexuella frigörelsen att avstanna.

Det sexuella innehållet tar upp många kapitel och tränger ut mycket innehåll som kan tyckas betydligt mer värt för unga människor att studera. I kursen om första världskriget får eleverna till exempel knappt veta något om den mycket viktiga roll som USA:s militär spelade, men däremot att amerikanska soldater uppskattade de europeiska sexualvanorna. Fastän ramverket bara antogs av delstaten Kalifornien har det här tillvägagångssättet fått nationella konsekvenser.

Psykologins tveksamma roll i utbildningen

1978 deltog hundratals amerikanska föräldrar och lärare i hearings kring ändringar i de skydd och rättigheter som amerikanska skolbarn har, och som hölls i sju städer, bland annat Washington, Seattle och Pittsburgh. Vittnesmålen i dessa hearings uppgick till över 1 300 sidor. Den konservativa aktivisten Phyllis Schlafly tog med delar av vittnesmålen i sin bok ”Child Abuse in the Classroom” som publicerades 1984.

Schlafly sammanfattade de frågor som beskrevs i vittnesmålen, däribland användningen av ”utbildning som terapi”. Till skillnad från traditionell utbildning, vars syfte är att förmedla kunskap, handlar utbildning som terapi om att förändra elevers känslor och attityder. Här används utbildning bland annat för att spela psykologiska spel med eleverna. De får fylla i undersökningar om personliga problem, och sätts i situationer där de ska låtsas fatta beslut som om de vore vuxna, i ämnen som mord och självmord, äktenskap och skilsmässa, abort och adoption.

Den här sortens kurser har dock inte satts samman för att främja elevernas psykiska hälsa; avsikten är att förändra elevernas värderingar genom psykologisk betingning.

Modern amerikansk utbildning vilar tungt på filosofi och psykologi. Förutom John Deweys progressiva pedagogik, som haft enorm påverkan på det amerikanska utbildningssystemet, så har även Sigmund Freuds psykoanalys och Carl Rogers humanistiska psykologi haft en enorm påverkan. Frankfurtskolans kritiska teori kombinerar Marx’ och Freuds teorier. Herbert Marcuse, en av Frankfurtskolans teoretiker, lärde ut att alla sorters hämningar borde släppas, så att unga människor kunde släppa lös sina naturliga instinkter och hänge sig åt sina personliga nycker. Det här tänkandet hjälpte till att skapa 60-talets motkultur.

Brock Chisholm, en kanadensisk psykolog som var Världshälsoorganisationens första direktör, och djupt påverkad av de ovan nämnda tankeriktningarna, sade i ett tal 1946: Vilken grundläggande psykologisk störning man kan finna i varje civilisation ...? Det måste vara en kraft som undergräver förmågan att se och bekräfta uppenbara fakta ... som producerar underlägsenhet, skuld och rädsla. ... Den enda psykologiska kraft som kan producera dessa perversioner är moral, koncepten rätt och fel ... [Denna] artificiellt påförda underlägsenhet, skuld och rädsla, allmänt känd som ’synd’ ... producerar så mycket av den sociala missanpassning och olycka vi ser i världen. ... Frihet från moral betyder frihet att observera, att tänka och uppträda förnuftigt. ... Om mänskligheten ska bli av med den ohyggliga börda som gott och ont utgör måste psykiatrikerna vara de som tar det ursprungliga ansvaret.

Med andra ord skiljer inte läraren på rätt och fel, utan letar efter vad som känns bra för den enskilda individen.

Chisholm kom att föra ett veritabelt krig mot moralen. Den humanistiske psykologen Carl Rogers tycks i samma anda som Chisholm ha tagit fram sina ”values clarification”- kurser. Tanken är att individen aktivt undersöker och väljer sina egna värderingar, och således vill man helt frångå de traditionella värderingarna och koncepten rätt och fel.

Deweys moralrelativism, Frankfurtskolans avvisande av alla hämningar, tillsammans med Chisholms psykologiska teorier utgjorde ett samlat angrepp på de traditionella värderingarna. De förstörde de moraliska grundvalarna för USA:s offentligt finansierade skolor.

Moralrelativism

Amerikaner som gick i skolan i slutet av 70-talet kunde ställas inför ett påhittat scenario som många lärare brukade ge sina elever. Det gick ut på att ett skepp har förlist, och att kaptenen, flera barn, en gravid kvinna och en homosexuell man hamnar i en livbåt. De är för många, så en person måste lämna livbåten. Läraren bad eleverna att diskutera och fatta beslut om vem som måste offra sitt liv för de andra genom att lämna livbåten. Läraren varken kommenterade eller bedömde elevernas kommentarer.

Det här scenariot användes ofta i de values clarification-lektioner som började hållas på 70-talet. Förutom values clarification användes de här lektionerna bland annat för beslutsfattande, program för förebyggande av drogmissbruk, samt sexualkunskap.

William Kilpatrick beskriver i sin bok ”Why Johnny Can’t Tell Right From Wrong” hur den här sortens lektioner ”förvandlade klassrumsdiskussioner till urspårade debatter, där åsikterna flyger fram och tillbaka, men inga slutsatser någonsin uppnås.”

Kilpatrick skriver vidare: Det har resulterat i klassrum där lärarna agerar nåt slags debattprogramledare, där ämnen som hustrubyte, kannibalism och att lära barn att onanera är rekommenderade debattämnen. För eleverna leder det till total förvirring kring moraliska värderingar: De lär sig att ifrågasätta värderingar som de knappt har tillgodogjort sig, lär sig av med värderingar som de fått med sig hemifrån, samt för dem till slutsatsen att frågor om rätt och fel alltid bara är subjektiva. Det har skapat en generation av moraliska analfabeter: elever som är bekanta med sina egna känslor, men inte med sin egen kultur.

Ekonomen och författaren Thomas Sowell observerade att man i dessa lektioner använde sig av samma metoder som totalitära länder använder sig av för att hjärntvätta människor, såsom känslomässig stress, chock eller avtrubbning för att bryta ner både intellektuellt och känslomässigt motstånd; fysisk eller känslomässig isolering från bekanta källor till känslomässigt stöd vid motstånd; förhör kring existerande värderingar, ofta manipulerat av grupptryck; fråntagande av individens normala försvar, såsom tillbakadragenhet, värdighet, personlig integritet, förmågan att välja att avstå eller delta; belöningar när man accepterar de nya attityderna, värderingarna och övertygelserna.

Sowell noterar att de här metoderna liknar varandra på så vis att eleverna uppmuntras till att göra uppror mot de traditionella moralvärderingar som samhället eller deras föräldrar lärt dem. Lektionerna genomfördes på ett neutralt eller ”icke-dömande” sätt. Med andra ord skiljer inte läraren på rätt och fel, utan letar efter vad som känns bra för den enskilda individen. Man fokuserar på ”individens känslor, snarare än vad som krävs för att ett samhälle ska fungera, eller för en intellektuell analys”.

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.