Den postmodernistiska filosofin och dess samhälleliga tillämpningar (kulturmarxismen) har många svagheter. Vissa beror huvudsakligen på människosynen och kunskapsteorin i filosofin, vilka utgör en bas för samhällssynen. I följande fyra artiklar fästs uppmärksamheten på ett antal andra allvarliga brister just avseende samhällssynen.

En inledande brist är att verkliga människor eller individer, som ju bör utgöra huvudintresset för varje uppfattning om ett samhälle, inte spelar någon roll i de kulturmarxistiska teorierna. Individen ses enligt kulturmarxismen som helt osjälvständig vars åsikter helt skapas av samhällets dominerande teman (social konstruktivism) och den kultur och kunskap, som styrs av dessa. Riktig individualism och självständigt tänkande existerar inte, utan människan ses enbart som resultatet av samhällspåverkan.

Ideologin sysslar bara med grupper av människor med identiteter bestämda utifrån vissa politiska synpunkter och bortser från de ingående enskilda människornas personlighetsdrag. Den breda variation i egenskaper, attityder och åsikter, som varje gruppering av människor har, även om man betraktar sådana med samma hudfärg, kön, samhällsställning etcetera, ignoreras helt. Allt reduceras till något enskilt genomsnittligt mått, som sägs representera gruppen men då egentligen är en karikatyr av gruppmedlemmarna (se nedan) beroende på spridningen av dessas livssituationer och egenskaper av alla slag.