När solen står som högst och naturen är som mest aktiv firar vi midsommar i Sverige och få dygn är väl så förknippade med legender och präglade av nära naturkontakt som just midsommarafton.
Solens och årstidernas gång präglar människor och högtider över en stor del av världen. Men just midsommarfirandet och dess många olika inslag har i Sverige fått en speciell utformning, där den finska traditionen ligger oss närmast.
Det ljusa firandet är djupt folkligt förankrat och har förmodligen varit det under flera tusen år, sedermera som ett av årets viktiga blot. Specifikt för Sverige är också att kristendomen aldrig riktigt lyckats ta över den folkliga fruktbarhetsfesten, även om den moderna midsommarstången troligen är påverkad av kristen korssymbolik.
Midsommarafton ska vara en glad dag med god mat intagen i det fria, dans och naturkrafters vackra skapelser. Alla svenskar vet, åtminstone fram till nu, vad som hör midsommar till – men många kanske inte har tänkt på den andlighet som inryms i festen.
Det finns glädje för alla i alla åldrar och festen är faktiskt inte särskilt lagom alls. Gällande alkoholintaget vore det dock en fördel för en del med lite mer av lagom, det vet jag av egen erfarenhet, men vem är jag att moralisera över andra.
Det finns vilsna och okunniga människor som på allvar har gjort narr av midsommarfirandet och det får ju stå för dem. Själv älskar jag den naturnära glädjen i danssånger som ”Små grodorna”, ”Ritsch, ratsch, filibom-bom-bom”, ”Skära, skära havre” och ”Mormors lilla kråka”.
Jag älskar det underbara ljuset när skymningen efter en kort tupplur övergår i gryning. Jag älskar humlornas surr kring alla vackra blommor och den stora nyansrikedomen av grönt vart jag än ser.
Jag älskar att vara nära några få människor eller att tillsammans med många andra duka upp utflyktskorgen kring den lövade stången.
Jag älskar också att kunna vara ensam – bara jag och allt omgivande liv i jord, från jord, på jord, i luft och på himmel. Jag har till och med lärt mig viss fördragsamhet med det mytomspunna midsommarregnandet, lite besvärande för campare men fortsatt livgivande.
Egentligen är jag inte konservativ i ordets bemärkelse att konservera och bevara saker; det förutsätter ju dels att det finns något som är värt att bevara och dels kan det vara hinder för en sann mänsklig utveckling. Men när det gäller att bevara den idémässiga grunden för midsommarfirandet är jag faktiskt lite konservativ.
Jag hoppas, och verkar för, att barn i kommande generationer får uppleva glädjen av att tillsammans sjunga ”Morsgrisar är vi allihopa” och avslutningsversen ”Lortgrisar är vi allihopa” innan det blir dags för saft och bullar. Ja’ me’ och du me’.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
