I gällande läroplan står det att svensk skola bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, men så är det inte i verkligheten. Grundskolan bygger på ideologiskt motiverade beslut som går emot beprövad erfarenhet och bortser från evidens exempelvis från de internationella Pisa-jämförelserna. 

Den svenska grundskolan organiseras med utgångspunkt från elevernas ålder och inte från deras kunskaper och färdigheter. Alla ska börja skolan vid exakt samma ålder och sedan flyttas upp år från år. Det påstås inte ens att denna idé ger det bästa inlärningsresultatet. Vi såg i det senaste Pisa-resultatet att en fjärdedel av eleverna i årskurs nio har så dålig läsförståelse att de egentligen inte kommit längre än till mellanstadiet. De högpresterande eleverna utgör runt tio procent av alla elever och borde vara fler för att tillförsäkra Sverige tillgång på kvalificerad arbetskraft. Det är väl känt att vi bland annat har brist på ingenjörer. Det finns med andra ord evidens för att en stor svensk samhällsinvestering inte ger ett tillfredsställande resultat. 

Pisa-uppgifter är ett slags tester i problemlösning och elevernas resultat är en kombination av deras kunskap och deras förmåga att använda sin kunskap, det vill säga deras intelligens. Intelligensen i en befolkning förändras mycket långsamt och är svår att påverka, så det som kan ändras är kunskapsnivån. Emellertid har Pisa-resultaten sedan år 2000 i de flesta länder stått stilla eller sjunkit. Länder betalar för att delta i Pisa men använder sedan inte Pisa-resultatet för att ändra sina utbildningssystem, gissningsvis på grund av ideologiska låsningar.