Kommentar: Vill vi ha hållbarhet för framtiden eller för kortsiktigt egenintresse?
Ett hållbart samhälle är ett begrepp som dyker upp i allt fler sammanhang och något vi eftersträvar. Men hur definierar vi hållbarhet på bästa sätt? Foto: Sofia Drevemo


Hållbarhet är ett begrepp som har kommit att få en alltmer framträdande roll i den offentliga diskursen på senare år, och aktörerna är många som säger sig stå för ett mer hållbart samhälle. Frågan hur vi definierar hållbarhet är dock obesvarad i många avseenden och drivkrafterna bakom denna utveckling har många gånger en egen agenda.

I veckan uttalade Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen att klimathotet behöver hanteras med omfattande politiska beslut, och att finansbranschen och näringslivet kan och borde ta chansen att snabba på omställningen från brunt till grönt. I sammanhanget nämndes en kommande internationell standard för hållbarhetsredovisning och att företagen redan nu borde förbereda sig inför detta. Men vad betyder egentligen hållbarhet och hur bör vi tänka kring detta för att utvecklingen ska gå åt rätt håll? 

Jag vill inleda med att säga att jag tycker att det är viktigt att vi som människor lever på ett hållbart sätt. Med hållbart menar jag då att vi ska leva i harmoni med vår omgivning, bara ta det vi behöver och ge tillbaka lika mycket eller mer. Och bibehålla balans i ekosystemet och i naturen. I dagens industrialiserade och digitaliserade samhälle känns detta dock som något av en utopi.

Det borde stå klart för det flesta av oss att den värld vi byggt upp idag kräver alltför mycket energi för att kunna räknas som hållbar. Det gäller oavsett om vi talar om energi i form av  elåtgång, naturresurser eller humanresurser. Vi har således två val, antingen slutar vi leva som vi gör idag och bromsar utvecklingen, eller så anpassar vi utvecklingen så att det vi vill och behöver går att göra även i framtiden. Jag skulle tro att de flesta av oss föredrar det senare alternativet.

När det talas om hållbarhet i medier och av beslutsfattare så är det dock min mening att begreppet antingen saknar definition eller används som ett sätt att legitimera specifika aktiviteter, vare sig dessa faktiskt är hållbara eller inte. Det kanske tydligaste exemplet är elbilen, där tanken är att alla bensinbilar ska bytas ut. Trots detta talas det sällan om varifrån elen till alla dessa elbilar kommer och ska komma ifrån, hur de miljöfarliga batterierna ska tas om hand när dessa är uttjänta och hur svenska folket ska ha råd med elbilar, som många gånger är nästan dubbelt så dyra som bensinbilar.

Jag har hört många goda samhällsmedborgare tala om hållbarhet, men oftare än vad som är önskvärt förefaller dessa personer sakna kunskap om vad hållbarhet innebär, eller så refererar de till någon studie, utan full kunskap om studiens innehåll.

Det blir lätt politik när det talas om hållbarhet, istället för sunt förnuft och vetenskap. Jag är medveten om att jag kanske kastar sten i glashus här, eftersom jag själv inte är forskare i miljövetenskap eller liknande disciplin, men jag gör inte heller anspråk på att veta hur vi ska lösa klimatproblem, enbart hur vi bör tänka kring fenomenet hållbarhet och vad som är viktigt att ha i bakhuvudet när vi ska fatta beslut om vår framtid.

Följande principer och rättesnören kan tjäna som ledning i att definiera vad som är hållbart beteende och kan med fördel tillämpas i de flesta sammanhang.  

1. ”Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig”. Den så kallade gyllene regeln, närmast till hands beskriven i Matteusevangeliet 7:12 men som ursprungligen kommer ifrån Konfucius ca 500 år f.Kr. Detta är på intet sätt en religiös regel, trots referenserna, utan en allmängiltig princip för livet. Således, vill du ha en hållbar framtid, så måste du själv leva hållbart. Att föregå med gott exempel är det bästa sättet att samspela med sin omgivning.

2. ”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet”. Portalparagrafen i miljöbalken som sätter kunskapen i centrum som ett verktyg för att skydda människors hälsa och miljö. Denna kan ses som en förlängning av den gyllene regeln, där sökandet efter kunskap blir en ny dimension av ens samspel med omgivningen. Miljöbalken säger också att en hållbar utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

3. ”Allas likhet inför lagen.” Ytterligare en lagreferens, denna gång regeringsformen, en av våra grundlagar. Principen innebär att där de sakliga förutsättningarna är lika ska dessa bedömas på samma sätt. Ska vi främja ett hållbart samhälle är denna princip av yttersta vikt. Det går till exempel inte att påstå att elbilar är hållbara och att bensinbilar inte är hållbara, om energiåtgången för att köra en viss sträcka är densamma, eftersom de sakliga förutsättningarna är samma. Om en elbil däremot skulle använda halva energiåtgången jämfört med en bensinbil, så är elbilen ett mer hållbart alternativ. Detta är såklart en förenkling av verkligheten, men jag önskar enbart illustrera vikten av skillnaden mellan en påstått hållbar aktivitet och en aktivitet som faktiskt är hållbar.

För att sammanfatta dessa tre principer kan hållbarhet definieras som ”en aktivitet som på bästa sätt samspelar med sin omgivning baserat på ett sakligt förhållningssätt utifrån den för tiden främsta kunskapen”.

Nicolas Strömbäck är jurist inom bank och finans.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.