Del 4 (Läs del 1 här) 

1949 tog kommunismen över i Kina. Efter att tidigare ha vunnit det enorma ryska imperiet utökades dess makt ytterligare in i Öst- och Centraleuropa efter andra världskriget. Samtidigt hade Kinesiska kommunistpartiet, med Sovjets hjälp, lyckats få fäste i världens folkrikaste land. Det som följde var barbari på en skala världen aldrig skådat.

Dödliga politiska kampanjer har varit något som alltid utmärkt den kinesiska kommuniströrelsen, till och med innan den grep makten i landet 1949. När partiet gömde sig i Yan’an i nordvästra Kina 1942 genomdrev Mao en kampanj för att ”räta upp” partiet. Kadrer torterades, spärrades in och utsattes för ”tankereformering” för att bli av med dem som inte var tillräckligt ideologiskt lojala. Tusentals dödades under den här rörelsen, som var kommunistpartiets första stora kampanj.

Från det att Kinesiska kommunistpartiet etablerade sin regim 1949 och fram till 1966 förlorade tiotals miljoner kineser livet i kampanjen mot kontrarevolutionärer, ”tre anti”- och ”fem anti”-kampanjerna, kampanjen mot högerelement och svälten som orsakades av ”Det stora språnget”.

Det här följdes av en blodig kamp inom partiet. När en ny generation av kineser, uppfostrade till ateistiska ”vargungar”, och indoktrinerade med den kommunistiska partikulturen, blev vuxna kom kulturrevolutionen. Det var den sista, och i vissa avseenden mest destruktiva politiska kampanjen under Mao-eran. Målet med den var att med våld ersätta den traditionella kinesiska kulturen med partikulturen.

Den stora kinesiska svälten

Mellan 1959 och 1962 drabbades Kina av historiens dödligaste svältkatastrof. Kommunistpartiet försöker hävda att det var ”tre år med naturkatastrofer”. I själva verket handlade det om att kommunistpartiet 1958 inledde folkkommunrörelsen och det så kallade ”stora språnget” för att öka industrialiseringen.

Dessa huvudlösa planer ledde inte bara till minskade spannmålslager och jordbruksproduktion, utan innebar också att alla nivåer inom ledarskapet, från byarna till städerna, började skicka falska rapporter. Kommunistpartiet använde dessa rapporter som grund för sitt insamlande av spannmål från bönderna, vilka därmed var tvungna att lämna över både sin egen mat, sitt utsäde och sitt djurfoder till regimen. Kommunistpartiets administrativa organ på alla nivåer skickade arbetslag till landsbygden. De förhörde och torterade de hjälplösa bönderna för att tvinga ur dem det sista de hade i matväg. Man följde exemplet från Sovjet och förbjöd bönderna att ta sig in i städerna för att söka mat, vilket ledde till att hela familjer och hela byar svalt ihjäl. Kannibalismen bredde ut sig, och svältens offer låg spridda över landsbygden. När bönderna ertappades med att stjäla mat för att försöka överleva dödades de.

Mobbarna gick bärsärkagång genom Peking, plundrade, misshandlade och mördade.

Det spannmål som regeringen beslagtog bytte man mot stora mängder sovjetiska vapen, eller guld som kommunistpartiet betalade av skulder med, samtidigt som man ignorerade kineserna. På bara tre år skördade den stora svälten tiotals miljoner människors liv.

Fysisk och kulturell död under kulturrevolutionen

Kulturrevolutionen var en upprepning av vansinnet under Yan’an-kampanjen, fast i nationell skala. Fanatiska ungdomar uppmuntrades att slå sönder, misshandla, tortera och döda, för att förstöra Kinas ”fyra gamla” – gamla seder, gammal kultur, gamla vanor och gamla idéer.

Den 16 maj 1966 publicerade kommunistpartiets centralkommitté ett meddelande som blev startskottet för kulturrevolutionen. I augusti samma år började de så kallade röda gardena formas av gymnasieelever, ledda av barn till högt uppsatta partikadrer. Mobbarna gick bärsärkagång genom Peking, plundrade, misshandlade och mördade. I slutet av ”röda augusti” hade tusentals människor dödats i Peking.

Bara i Daxingdistriktet i Peking dödades 325 människor mellan den 27 augusti och 1 september. De kom från 48 produktionsbrigader i 13 folkkommuner. De var mellan 80 år och 38 dagar gamla. 22 familjer utplånades helt. Rödgardisterna klubbade, stack ihjäl eller ströp sina offer. De dödade nyfödda och småbarn genom att ställa sig på ena benet och slita dem i två delar.

När kommunismens onda ande fick människor att misshandla och döda raderade den ut deras mänskliga medkänsla och hjärntvättade dem med slagord som att ”behandla fienden med den hårda vinterns förlamande grymhet”. Med varje brott mot mänskligheten förjagade kommunistpartiet kinesernas traditionella kultur och moral. Förgiftade av partikulturen förvandlades många människor till mordredskap.

Det är ingen liten uppgift att försöka bedöma förödelsen efter kulturrevolutionen. De flesta studier landar i att minst två miljoner människor dödades. R.J. Rummel, en amerikansk forskare, skriver i ”China’s Bloody Century” att kulturrevolutionen krävde 7,73 miljoner liv.

Dong Baoxun, docent vid Shandonguniversitetet, och Ding Longjia, biträdande chef för Shandongs partihistoriska forskningskontor, skrev en bok tillsammans 1997, med titeln ”Återupprätta de oskyldiga – rehabilitera de felaktigt anklagade och dömda”. I den citerar de Ye Jianying, dåvarande vice ordförande i Kinesiska kommunistpartiets centralkommitté, som sade följande vid avslutningen av den centrala arbetskonferensen, den 13 december 1978:

”Två års och sju månaders heltäckande utredning ledd av centralkommittén har kommit fram till att 20 miljoner människor dog under kulturrevolutionen, över 100 miljoner utsattes för politisk förföljelse, […] och över 800 miljarder yuan slösades bort.”

Deng Xiaoping, som var den som lyckades ta makten i kommunistpartiet efter Maos död, gav två intervjuer med den italienska journalisten Oriana Fallaci i Peking den 21 och 23 augusti 1980, där han beskrev svårigheten i att överblicka kulturrevolutionens kaos.

”Folk delade upp sig i två fraktioner som massakrerade varandra... Det är svårt att bedöma, eftersom de dog av alla möjliga orsaker. Kina är också ett så stort land. Men hör detta: Så många dog, att även om andra tragedier inte hade ägt rum under den, så hade antalet döda varit nog för att säga att det var fel att genomföra kulturrevolutionen.”

Ondska utan motstycke: förföljelsen av Falun Gong

Årtionden av dödligt våld och ateistisk indoktrinering från Kinesiska kommunistpartiet har varit extremt skadligt för samhällsmoralen. Till och med många av de kineser som fortfarande har en tro vet ingenting om genuin tro, eftersom de är fast i falska religiösa organisationer som kontrolleras av kommunistpartiet.

I Kina började Li Hongzhi under våren 1992 att offentligt lära ut Falun Gong, även känt som Falun Dafa, en andlig metod baserad på principerna sanning, godhet och tålamod.

Falun Gong spreds snabbt över Kina. Många utövare och deras familj och vänner upplevde mirakel när det gällde förbättrad hälsa och karaktär, och tiotals miljoner människor började utöva metoden, både i och utanför Kina. Med så många människor som utövade Falun Gong och ställde höga krav på sig själva började samhället att återfå sin moraliska kompass.

Kommunistpartiet har sedan det tog makten aldrig slutat förfölja religion och andlighet. Självklart kom det att betrakta Falun Gong som sin värsta fiende.

I juli 1999 beordrade kommunistpartiets dåvarande ledare Jiang Zemin självsvåldigt en systematisk förföljelse av Falun Gong och dess utövare. I en brutal kampanj som innefattade hela Kina använde partiet varenda tänkbar metod för att uppnå Jiangs mål: ”Döda dem fysiskt, ruinera dem ekonomiskt, förstör deras rykte.”

Partiets taltrattar lät en konstant propagandaström av hat och förtal mot Falun Gong överskölja det kinesiska folket. Sanning, godhet och tålamod förkastades; falskhet, ondska och kamp föredrogs.

Den onda anden drog ner samhället till nya moraliska lågvattenmärken. I den återuppväckta atmosfären av hat och förtryck ignorerade det kinesiska folket förföljelsen mitt ibland dem – ett svek mot det gudomliga. Somliga övergav sitt samvete och deltog i kampanjen mot Falun Gong.

Kommunistspöket begränsade inte förföljelsen till Kina. Det tystade den fria världens länder medan den kinesiska regimen fängslade, torterade och mördade Falun Gong-utövare. Den fria världen såg till sina ekonomiska intressen och tog in partiets lögner, vilket gav förövarna fria tyglar att begå de värsta brott man kan tänka sig.

I förföljelsen av Falun Gong introducerade KKP en ondska världen aldrig tidigare skådat: organstölder från levande människor.

I förföljelsen av Falun Gong introducerade Kinesiska kommunistpartiet en ondska världen aldrig tidigare skådat: organstölder från levande människor. Falun Gong-utövare var den största gruppen av människor som satt fängslade för sin tro i Kina, och nu började man döda dem på beställning. De styckades på operationsborden på statliga och militära sjukhus, och deras organ såldes för tiotusentals eller hundratusentals dollar.

Den 6 juli 2006 publicerade kanadensarna David Matas (advokat) och David Kilgour (tidigare parlamentsledamot) en rapport med titeln ”Bloody Harvest” (”Blodig skörd”). De undersökte 18 bevispunkter och satte ljuset på kommunistpartiets agerande, vilket de beskrev som ”en grotesk form av ondska […] som inte skådats förr på den här planeten”.

I juni 2016 publicerades tillsammans med ett internationellt undersökningsteam en uppföljning, ”An Update to ’The Slaughter’ and ’Bloody Harvest’”. Rapporten är över 680 sidor lång och innehåller över 2 400 referenser, och den bevisar bortom allt tvivel att kommunistregimen bedriver storskalig organstöld från levande människor.

I juni 2019, efter en årslång utredning, ställde sig en enhällig, oberoende tribunal i London bakom slutsatsen att samvetsfångar har dödats, och fortfarande dödas, ”i betydande skala” för sina organs skull i Kina. Tribunalens ordförande var Sir Geoffrey Nice, som tidigare lett åtalet mot den förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic för krigsbrott i Kosovo. Tribunalen kom även fram till att Falun Gong-utövare har varit en av huvudkällorna till de organ som drivit den kinesiska regimens transplantationsindustri. Denna lukrativa verksamhet har upprätthållit förföljelsen av Falun Gong och lockat till sig kunder från Kina och hela världen, som därmed gjorts medskyldiga till Kinesiska kommunistpartiets massmord.

(Läs del 5 här)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.