För ett par veckor sedan skrev jag här på InBeijing om hur Kinas ambassadör i Australien hotade med en bojkott av landets produkter, om den australiensiska regeringen fortsatte efterfråga en internationell utredning om uppkomsten och spridningen av covid-19. “Varför skulle kineser dricka vin och äta kött från ett land som inte är vänligt?”, frågade ambassadören retoriskt i en intervju med lokala medier.
Då Australien inte har avsagt efterfrågan på en sådan utredning, och landets utrikesminister istället kallade ambassadörens inte särskilt subtila hot för ekonomiskt betvingande, så har hoten under veckan materialiserats. Först hotade kinesiska myndigheter med strafftullar på upp till 80 procent på australiensiskt korn. Sedan stoppade man helt importen från fyra av landets största slakterier.
Från kinesiskt håll menar man att åtgärderna beror på problem med märkningen av köttet, och har vidtagits för att skydda kinesiska konsumenter. Det är givetvis få som tror att agerandet inte har något att göra med kraven på en utredning och ambassadörens hot, då frågorna också kopplades samman på ett tydligt vis under en av det kinesiska utrikesministeriets presskonferenser i veckan:
*UNDERSTAND* the clear message that Beijing is sending here, not just to Australia, but to the world:
— Adrian Zenz (@adrianzenz) May 12, 2020
Our real power lies not in stopping some puny import; it lies in our ability to threaten and commit acts of economic coercion without even trying to keep up appearances. https://t.co/IetWVSRE8x
Enligt Reuters exporterade Australien biffkött värt cirka 20 miljarder kronor till Kina i fjol. Sammanlagt går 38 procent av all australiensisk export till Kina, vilket gör landet särskilt sårbart för exportstopp eller strafftullar. Näst på tur kan alltså korn stå, och ungefär hälften av den australiensiska kornexporten går till Kina.
Det är därför inte lustigt att de kinesiska ekonomiska hoten har effekt. Visserligen har inte regeringen böjt sig ännu, men den har fått kritik från såväl den liberala oppositionen som – surprise – näringslivet för sin kritik mot Kina. Reuters publicerar bland annat följande citat:
"'Some politicians in Australia say too much, they need to stop this rhetoric with China, especially criticism and speculation regarding the origin of the COVID 19 virus,' said Sam McNiven, founder at Australian beef producer Providore Global exporting to China via a vertically integrated farm-to-table business model.
McNiven added that Australia should support its major trade partner China."
Men det finns också de som uttalar stöd för regeringen, och inte vill att Kinas regim ska nå framgång genom sina hot. Förutom förväntat uttalat stöd från amerikanska kongressmedlemmar – “We back our Aussie mates” – så har även en av Australiens största fackföreningar tagit den konservativa regeringens parti.
Under gårdagen skickade Daniel Walton, nationell sekreterare för Australian Workers Union, ett brev till premiärminister Scott Morrisson, med budskapet att visa “nerver” och inte “kapitulera” inför kommuniststatens dobbel med internationell handel. Australien måste “stå emot försök till mobbning”, menade fackföreningschefen, och tillade att det är hög tid att stå upp mot såväl Kina som de miljardärer som åtnjuter behagliga relationer med Pekingregimen.
Kinas agerande har också väckt starka känslor i parlamentet. En ledamot kallade exportförbudet för “bastard act“, och menade att det utgjorde ett bevis på total mobbing, hot och betvingande från Pekings håll. Han föreslog att Australien borde använda den kinesiskägda hamnen i Darwin som en bricka för att möta de kinesiska hoten.
Fackföreningschefen Walton föreslog i sin tur att Australien ska gå samman med internationella partners för att skapa ett “handelns NATO”, som ett steg i ett multilateralt led att stå emot Kinas föredragna metod av “bilateral mobbing”.
Relaterad läsning
“Australia-China trade tensions raise fears over future of agricultural exports” (The Guardian)
“China’s meat import suspension a reminder of Beijing’s ability to inflict economic pain” (Australian Broadcasting Corporation)
Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
