Sverige ligger i absolut toppklass som matproducent vad avser lågt klimatavtryck och hög livsmedelssäkerhet. Är vi stolta över det? Nej, i stället sänker vi matproduktionen med politiska beslut. Jordbrukspolitiken styrs av förenklade och populistiska debatter trots att det råder svält i världen; vi är det land som borde exportera mer, skriver Edvard Nordén, Medborgerlig samling.
Sverige är ett land med världens renaste livsmedelsproduktion som inte längre förstår varför vi ska vara självförsörjande – trots krig i vårt närområde och global turbulens. För en politiskt aktiv bonde är det obegripligt. Den kinesiske filosofen Xun Kuang konstaterade för över 2 000 år sedan att inga gudar kan fattiggöra ett land som lyckats med sitt jordbruk. Det är grundläggande säkerhetspolitik. Då som nu.
Kina använder ris som ett sätt att stärka sitt inflytande över andra länder, särskilt i Asien och Afrika.
Livsmedelsförsörjning är en hörnsten för ett lands säkerhet. Den är en central aspekt av ett lands säkerhet av flera viktiga skäl, både i tider av fred och under kriser eller konflikter. Utan mat dör vi. Förmågan att producera tillräckligt med mat påverkar därmed direkt befolkningens överlevnad, liksom den ekonomiska och politiska stabiliteten. Det är en enkel sanning som är lika sann i alla länder, alla världsdelar och under all tid. Ett land med en stark och självförsörjande livsmedelsproduktion är bättre rustat att hantera både interna och externa hot. Då som nu.
Om ett land inte kan producera eller importera tillräckligt med mat för att försörja sin befolkning leder det slutligen till svält, näringsbrist eller social oro. ”A hungry mob is an angry mob”, för att citera Bob Marley. Att lösa bristen genom att helt förlita sig på andra länder är i grunden att ge upp sin suveränitet. Det här är också grundläggande säkerhetspolitik. En stabil livsmedelsförsörjning är därmed avgörande för att säkerställa befolkningens säkerhet.
Sveriges historia är ett utmärkt exempel på just detta. Det var under 1800-talet och tidigt 1900-tal som Sverige var ett rätt fattigt land, vilket drev svenskar till att emigrera till USA. Inte minst var den svaga livsmedelsproduktionen ett skäl till att man sökte sig till ett bättre liv. Sverige är senare också ett exempel på raka motsatsen – där vi under 1900-talets första hälft snabbt effektiviserade och utvecklade vårt jordbruk. Från hunger till att bli ett av världens rikaste länder.
Även i dag riskerar länder som är beroende av importerade livsmedel att bli utsatta för handelsblockader eller prishöjningar på grund av globala störningar. I en globaliserad värld där naturkatastrofer, ekonomiska nedgångar eller pandemier kan påverka handel och leveranskedjor, är det viktigt för ett land att ha en robust och diversifierad livsmedelsförsörjning. Exempelvis under covid-19-pandemin, där vi såg att många länder, genom avbrott i de globala leveranskedjorna och stängda gränser, påverkade livsmedelsförsörjningen. Maten blir på så vis ett geopolitiskt verktyg.
I konfliktsituationer kan länder använda livsmedelsförsörjning som ett sätt att påverka andra nationers politiska beslut. Länder som är beroende av externa matleveranser är mer sårbara för ekonomiska påtryckningar och politiska manipulationer. Detta sker i nutid.
Det är bara så att Sverige inte för en diskussion om det i medier eller politiskt. Lång tids välstånd – som det svenska – gör människor ovana att diskutera jobbiga saker. Världens stormakter betraktar det däremot som politisk hårdvara. Ryssland använder vete som påtryckningsmedel sedan många år. Det är ett känt faktum i världspolitiken. När EU införde restriktioner på Rysslands varor satsade Ryssland på att bli självförsörjande. Kina använder ris som ett sätt att stärka sitt inflytande i andra länder, särskilt i Asien och Afrika, där ris är en viktig livsmedelsvara. USA, Brasilien, Indien och Argentina är andra exempel på stora livsmedelsproducenter som påverkar handeln och balansen. Europa är också en spelare. Men EU har de senaste åren alltmer tappat jordbrukspolitiken som säkerhetspolitik till förmån för miljöpolitik.
Sverige har urholkat diskussionen om jordbruket till förenklade populistiska debatter om klimatet och kor som fisande miljöproblem. Detta trots att det både råder svält i världen och att Sverige borde vara en exportör av vår rena och säkra mat. Världens totala livsmedelsproduktion måste öka kontinuerligt varje år för att klara den globala livsmedelsförsörjningen. Sverige ligger i absolut toppklass som producenter av mat vad avser lågt klimatavtryck och hög livsmedelssäkerhet. I stället för att öka den svenska matproduktionen sänker vi den på grund av politiska beslut.
De svenska bönderna blir allt färre som resultat av överreglering, pålagor och bristande lönsamhet. Det bästa hade varit att bibehålla och utveckla Sveriges utmärkta livsmedelsproduktion och stärka de svenska jordbruksföretagen för 25 år sedan. Näst bäst är att göra det nu. Det finns inget annat land som Sverige ska vara beroende av vid kris eller krig. Sverige kan, om våra politiker vill. Jag föreslår att vi gör det så snabbt vi bara kan.
Edward Nordén
Jordbrukare och säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
