William Blake skrev i dikten "Auguries of Innocence":

Some are born to sweet delight
And some are born to endless night

... och där har du det, detta outgrundliga mysterium som redan från första början gav mänskligheten huvudbry: Hur kommer det sig att vissa räddas och andra fördöms? Hur kan det vara rättvist? Detta är inte enbart ett kristet fenomen, kan tilläggas för tydlighetens skull. Alla ortodoxa religioner (utom en del sekter som försöker kringgå det) – från förr fram till idag – talar om att en dom och en separation med eviga konsekvenser äger rum vid tidpunkten för döden. De gamla egyptierna trodde det och även moderna buddhister i form av reinkarnation. Vad är reinkarnation om inte en källa till lidande och därmed ett straff? Men i vår moderna tid, om man över huvud taget tror på en odödlig själ och livet efter detta är det särskilt det "orättvisa" i denna situation som gnager: Gud kan omöjligen fördöma – och vem skulle tro på en Gud som fördömer människor till helvetet?

Det ligger en djup mening i denna binära opposition – ett positivt liv versus ett negativt liv. Men vad betyder ett positivt eller negativt liv och hur ser det ut? Det finns en ledtråd i den arketypiska historien om duktig pojke och dålig pojke i Bibelns "Kain och Abel".

Kain är det första människoparet Adam och Evas förstfödda. Han är den första mördaren i människans historia och han är även den tredje människan som faller direkt under Guds förbannelse som ett resultat av sitt agerande (i sina föräldrars fotspår). Kain är också den första människan som föddes, i motsats till att ha blivit skapad direkt av Gud. Hans bror Abel var däremot den första människan som dog.

Den första begravningen

Det finns en underbar skulptur av Louis-Ernest Barrias som kallas "Den första begravningen". Den fångar den här beklagliga historiens tragedi: Adam bär Abels döda kropp i sina armar medan Eva böjer sig över i sorg medan hon hjälplöst stryker den unge mannens hår.

Detta är den första verkliga konsekvensen av historien som började med den förbjudna frukten i Edens lustgård. Och detta leder till ett djupare problem, nämligen problemet med ondska i sig och varför en så kallat god Gud skulle tillåta ondska till att börja med.

Att besvara den här frågan – och rättfärdiga Gud – ligger utanför den här typen av artikels ramar, men man kan förstås säga att denna fråga är vad hela Bibeln (gamla och nya testamentet) undersöker från början till slut; det är en fråga som aldrig upphör. Inte då, inte nu. Abraham frågar: "Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?" och Job frågar: "Varför får de onda leva?" och till och med Pontus Pilatus vittnar omedvetet om problemet när han frågar: "Vad är sant?"

Så, ondska är ett problem – till och med ett mysterium – som kräver förklaring och inte minst i mänsklighetens första mord: Varför mördar Kain sin bror? Kan vi någonsin vara säkra på vad han hade för motiv? Om vi inte kan det så har vi en situation som liknar Shakespeares "Othello" där Iago begår fruktansvärda brott utan synliga motiv, och detta är måhända den värsta ondskan av alla: den mållösa, den enkelspårigt elaka.

Men medan onska på ett sätt är oförklarlig ger historien om Kain och Abel en del ledtrådar. Den första är det som händer när Adam och Eva faller. De blir medvetna om att de är nakna, alltså oskyddade, oskylda, sårbara. Det är en viktig insikt att denna nakenhet inte enbart är fysisk utan även andlig. De har exponerats fysiskt (och kommer att dö) och även andligt, eftersom de är medvetet skyldiga till ett avskyvärt brott som bryter mot den gudomliga ordningen. De har kastats ut ur Eden.

När Adam och Eva fördömts ur paradiset gjorde Gud "kläder av skinn och satte på dem." Det händer väldigt plötsligt, som vanligt i dessa episka texter, men vi kan ställa frågan: Var kommer dessa "kläder av skinn" ifrån? Vi kan föreställa oss att Gud är något slags magisk trollkarl: Hej, här har ni plötsligt kläder av skinn. Men kanske finns redan i denna komprimerade historia idén om döden som nu inträffar i Eden: döda djur ger dem kläder av skinn.

Vad Adam och Eva förstår av denna erfarenhet är Guds tydliga tecken på att ondska måste "skylas" på något sätt; att skyla sig fysiskt är också en symbolisk representation för att skyla över sitt andliga brott. Men eftersom de har förverkat sitt fysiska liv får en annan levande varelses död tjäna som ett substitut eller som en betalning. Notera att det måste vara en annan levande varelse, det duger inte att skyla sig med ett fikonlöv eller annan vegetation, det skulle inte vara lika för lika.

Spolar vi nu fram till början av Kain och Abels drama, när de båda bröderna ska offra det bästa de har till Gud, ser vi att Kain offrar "markens grödor", medan Abel offrar något ur sin hjord. Abels offer godtas men inte Kains.

Oavsett om Kains offer var de bästa grödor han kunde erbjuda eller inte (i judendomen sägs det att Abel offrade det bästa i hjorden medan Kain inte gav det bästa av sin skörd) kvarstår det faktum att Kains offer misslyckades eftersom han inte beaktade det som Gud hade klargjort i Eden, nämligen att människans brott inte kan skylas med vegetation utan bara med ett levande djur. Praktiskt taget alla tidiga kulturer offrade djur för att blidka Gud.

Synden ligger vid dörren

Kains offer förkastade avsiktligt den tidigare uppenbarelsen. Och att Kain inte hade eller har någon ursäkt tydliggörs när Gud efter att ha avvisat offret säger till honom att om han handlade rätt hade han "vågat lyfta blicken", och om inte "ligger synden vid dörren". Trots denna uppenbara, direkta varning går Kain och mördar sin bror och för att ytterligare förvärra situationen förnekar han det: "Ska jag ta hand om min bror?" Så han begår faktiskt tre synder i rad: den avsiktligt felaktiga offergåvan, det faktiska mordet och den kyliga lögnen.

Kanske ter sig allt detta avlägset och arkaiskt, men som med så mycket i heliga skrifter så talar det till oss idag. På vilket sätt? Kain hade gått sin egen väg. Att ett offer till Gud var nödvändigt rådde inget tvivel om: han visste det och svarade på det, men svarade på det på sitt eget sätt. Med andra ord bestämde han sig för att forma sin religion enligt sina egna önskningar. Djuroffret var det rätta, men han visste bättre.

Kain var Adam och Evas son och även Adam och Eva trodde sig veta bättre än Gud. De ville få visdom och ignorerade varningarna och åt frukten. Kain var vis – i sina egna ögon – och när Gud exponerade den visdomen som stolthet tappade han huvudet och mördade sin egen bror. Att döda Abel var å ena sidan ett utbrott av avundsjuka men det var också ondska: om Abel var Guds favorit skulle Abels död snart sätta punkt för det!

Vi ser alltså en djup respektlöshet här. Tanken att Abel kunde separeras från Gud genom ett mord visade att Kain trodde varken på den odödliga själen eller på Guds kraft att väcka de döda, eller som Jesus säger i Lukasevangeliet: "Han är inte de dödas Gud utan de levandes." I evigheten – bortom köttets slöjor, kläderna av skinn – kan man inte förloras och Gud finns där.

Frihet och konsekvenser

Här kommer den slutliga och verkligt avslöjande insikten i denna historia. Tråkigt nog hittar inte alla människor Gud, varken i detta liv eller i nästa, för alla religioner och trosuppfattningar leder inte automatiskt till samma destination. Historien med Kain och Abel visar på att vår fria vilja är inbyggd djupt i vårt DNA, så att säga, och som om det i sig inte var den yttersta paradoxen: begränsas vi inte av vårt DNA? Kain hade inte desto mindre ett val och han gjorde det.

Gud är helt fri. Vi skapades helt fria även om vi föll bort från frihetens perfektion; men det betyder att våra handlingar får konsekvenser, verkliga konsekvenser. Vi kan faktiskt fördöma oss själva – som de forna egyptierna och grekerna och alla andra under antiken kände till. Det finns en plats som kallas helvetet, även om det konceptet inte är så populärt i våra dagar, och vi kan skicka dit oss själva. Vi gör det genom att vara visa i våra egna ögon och tro att vi vet bättre än de heliga uppenbarelserna i världens gudomliga skrifter, genom att vara våra egna lagskipare, som om vi visste.

I världen vi nu ser omkring oss engagerar sig de politiska rörelserna i Kains drama: De vet bättre än vad som tidigare uppenbarade sig genom visdom, moral och andlighet. Varje man och kvinna kan bygga sin egen, och sin kollektiva utopi. Kommunism är exempelvis en särdeles elakartad form av "Kainism" och där den praktiseras finner vi inte bara en Abel som mördas utan miljontals.

Motsatsen till detta "vetande" som vi uppmanas till, är mycket enkel. Det kallas "tro". Intressant nog står det i nya testamentet att Abel genom sin tro bar fram ett bättre offer åt Gud än Kain – med andra ord, han förstod och accepterade det som hade uppenbarat sig för hans föräldrar i lustgården.

Vi behöver mer andlig "tro" idag så att vi kan sluta försöka vara visa som gudar så att vi kan förstå vilka vi verkligen är. Om det vore så kunde vi befria oss från mordens hemska grepp, individuellt och politiskt.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.  Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!  Här ser du hur du kan stödja oss.