Hur vi bygger ett Babels torn
Babels torn förstörs, 1612, gravyr av Crispijn de Passe den äldre. Ingår i en bildserie till “Liber Genesis”. The Metropolitan Museum of Art.


Efter upplysningstiden på 1700-talet, i en värld som ser till vetenskap i allt högre grad, har det blivit allt svårare att tala om myter och mytologi. Med detta menar jag att människor vill ha fakta och är misstänksamma mot allt som inte är fakta – trots det faktum att fakta i sig själv kan vara gäckande.

Vi ser inte längre skillnad på fakta och sanning; i vår postmoderna värld finns det inte längre någon sanning.

Så vi måste förstå att det inte är fakta som ger kraft åt religioner och myter och får oss att acceptera dem. Nej, de är beroende av sanning, vilket är en helt annan idé.

Talar vi om exempelvis kung Arthur och runda bordet är sanningen oberoende av huruvida kung Artur existerade, och dessutom, Arthurs specifika existens är oviktig jämfört med berättelserna om honom.

Som den kanadensiska litteraturteoretikern Northrop Frye uttrycker det:
"A myth is designed not to describe a specific situation but to contain it in a way that does not restrict its significance to that one situation. Its truth is inside its structure, not outside". För de viktigaste sakerna i livet är osynliga och hänger inte på "fakta": Kärlek är osynlig, värderingar är osynliga och våra själar är osynliga.

För att ta denna sista illustration – att vi har en faktisk själ – så bekräftas den genom hela mänsklighetens historia. Det betyder emellertid inte att vår själ är ett faktum ur ett vetenskapligt perspektiv, men den är inte desto mindre sann.

Vi måste återgå till de gamla myterna; de avslöjar djupa sanningar om oss själva och vårt tillstånd, och kan hindra oss från att begå allvarliga fel – misstag som i dagens kontext kan få apokalyptiska konsekvenser.

Babels torn

Låt oss titta på historien om Babels torn i Första Moseboken. Den kommer precis efter Syndafloden så det är den sista stora förhistoriska berättelsen innan Abraham och skapandet av det judiska folket.

Berättelsen säger att hela jorden hade "ett språk och få ord" när mänskligheten bosatte sig i öst, i landet Shinar. Ordet "Shinar" verkar ha två etymologiska betydelser: först som ett uttryck för intensivt negativa känslor eller upplevelsen av våld; för det andra, att vara mycket rädd. Den senare definitionen verkar rimlig då människorna är rädda för att "skingras utomlands". De vill också "göra sig ett namn".

Att göra sig ett namn, att nå ryktbarhet och berömmelse, ses som ett motgift till rädslan för att splittras, rädslan för att reduceras och bli ingenting – en existensiell rädsla med andra ord.

Så de beslutar sig för att bygga en stad och ett särskilt torn med en "topp" som penetrerar himlen för att motverka sin egen kraftlöshet och rädsla. Och de kommer anmärkningsvärt nog inte att göra det med naturliga medel (det vill säga av gud skapade) som sten, utan med substitut som skapats av människan, såsom tegel.

Gud ser på denna konstruktion, han kommer ned för att titta och säger: "De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de föresätter sig".

För att förhindra detta förvirrar gud världens språk. Därmed splittras människorna och konstruktionen aldrig blir färdig eftersom människorna inte längre kan kommunicera effektivt.

“Babels torn” 1563 av Pieter Bruegel den äåldre. Museum of Art History, Vienna.

Överge gud

I grund och botten handlar berättelsen om Babels torn om irrlära, en alternativ myt som aldrig försvinner och som leder människor på avvägar.

Dess essens är denna: Människor är fulländade, gudalika varelser vars hopp och strävan kan uppnås med hjälp av enbart mänskliga förmågor, och den främsta katalysatorn för detta är det vi kallar utbildning. Utbildning kommer att ge oss en bättre framtid.

Att detta är motsatsen till vad de stora filosoferna på antiken tänkte framgår av ett enkelt "faktum", nämligen att grekerna, egyptierna och indierna för att nämna några, ansåg att världen hade lämnat en guldålder bakom sig och hade gått in i, eller var på väg mot, en brutal järnålder.

Därför var tanken att man skulle vända tillbaka snarare än utvecklas framåt. Men guldåldern ligger tydligen framför dem som byggde Babels torn.

De som bygger en "perfekt" värld

Låt oss ta ett avlägset och mystiskt exempel på tron att människan är fulländad: pelagianismen på 300- och 400-talen. Denna irrlära, som hela tiden återkommer inom kristendomen i olika former, förnekar att man blir räddad av guds nåd och inte av mänsklig vilja. Pelagius höll fast vid att människan genom viljestyrka kunde bli oskyldig till ondska och därmed bli god.

Oavsett vad kristen teologi säger kan vi ana det grekiska begreppet "hybris" i idén att vi kan bli gudalika och goda utan att referera till gud eller gudarna. Zeus skulle inte ha gillat det: han hade säkerligen utdelat ett straff.

Om detta verkar avlägset, låt oss ta ett färskare exempel: marxismen och dess avkomma kommunismen. Det anses ofta att kommunismen är en religion, men en religion utan gud. Och sekulariseringen är ett perfekt exempel på Babels torn. Dess drivkraft kan sammanfattas med ett enda ord: utveckling.

Kommunismen stipulerar att vi inte behöver gud; vi kan skapa våra egna värdesystem, vår egen moral, våra egna syften. Åtskillnaden från gud eller gudarna har infekterat vår kultur sedan 1800-talet.

Den marxistiska utvecklingen är det klasslösa samhället: en ren utopi, mänsklig perfektion. Rent falsk och rationalistisk myt.

Socialismen speglar förstås – eller apar kanske efter – denna typ av marxistiskt tänkande, liksom "progressiv liberalism" i våra dagar. Filosofen John Gray sade: "Det är slående hur nära marknaden liberal filosofi som stödjer globaliseringen ligger marxism. Båda är i grund och botten sekulära religioner, där det eskatologiska och förhoppningarna och fantasierna om kristendomen ges en upplysningens twist." (Fritt översatt)

De är alla engagerade i att bygga den perfekta världen, men utan någon referens till gud eller gudarna: ett äkta Babels torn.

“Babels torn” 1594 av Lucas Van Valckenborch. Louvren

En metafor för idag

Essensen i alla västerländska samhällen kommer från "babel", som i det hebreiska verbet balals mytologi; att blanda eller förvirra, och som vårt eget ord babbla verkar komma från. Det manifesterar sig som förvirring, fragmentering, polarisering, frånvaron av överenskomna värderingar och jaget som sin egen gud.

Tänk att det aldrig tidigare har varit så mycket överföring och så lite kommunikation, när vi solipsistiskt talar till oss själva utan att någon lyssnar.

Alltmedan teknologin, vetenskapens tvilling, utlovar till och med mer utopi framöver: AI, robotar, botemedel mot cancer, bosättningar på Mars, leva i 150 eller 200 år och alla andra fantasier. Det verkar vara två sidor av ett mynt: å ena sidan fullständig fragmentering, vilket läggs fram jämte fantasin – den moderna myten – att alla kommer att få det bra eftersom våran teknologi kommer att rädda oss.

I slutet av 1800-talet publicerade L.L. Zamenhof den första boken om esperanto, ett artificiellt språk (som fortfarande talas av runt 2 miljoner människor som andraspråk i 115 länder) som ville komma över Babels förbannelse – den förbannelse som hindrade människor från att göra det som gud eller gudar kunde göra. Men detta språk visade sig vara uppgiften otillräcklig.

Det verkliga språket för att vända på Babels förbannelse skapades på 1900-talet och har nått sin blomstringstid under 2000-talet: det är förstås det digitala språket i våra datorer och mobiltelefoner och nästan alla nuvarande enheter – kylskåp, bilar, missiler, för att nämna några. Slutligen har mänskligheten hittat ett språk som alla människor förstår och som resultat kan de nå dramatiska framgångar när de bygger de nyaste och senaste Babels torn.

Det ligger en fara häri. Vi tror att vi kan övervinna gud och underminera hans vilja för oss.

De sekulära tror förstås inte på gud eller gudar, men till och ned John Gray – en ateistisk filosof – sade: "Sekulärt tänkande har blivit en tro på utveckling som är längre bort från livets grundläggande fakta än någon religiös myt".

Med andra ord, att bygga Babels torn är ytterligare ett exempel på ett kolossalt misstag som kommer få ödesdigra konsekvenser. Som Ayn Rand uttryckte det: "Vi kan undvika verkligheten, men vi kan inte undvika konsekvenserna av verkligheten (fritt översatt)". Det skaver lite: den moderna drömmen om utveckling är just bara det – en dröm, en fantasi, en falsk myt som måste rekonstrueras för vad den är.

Babels torn. Är å andra sidan en bestående myt som talar sanning. Och det är från detta vi önskar finna en lösning på vårt nuvarande dödläge, sedan behöver vi inte gå längre än till botten av problemet: "fakta" som ett substitut för "sanning".

När människor, när kulturer börjar värdera sanning så kommer fakta återgå till sin rätta plats och de farliga, utopiska fantasierna dra sig tillbaka. Så låt oss titta på de traditionella myterna med nya ögon, nya hjärtan och nya sinnen, och låt oss omfamna dess sanningar.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.

Åsikterna som uttrycks i den här artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.