I den nionde upplagan av damernas fotbolls-VM är blåbärslagen fler än tidigare.

Bra för sportens utveckling menar en del. Andra hävdar att alla exempel på svag konkurrens sänker damfotbollens status.

Det finns anledning att hålla med båda lägren.

Först och främst är det förstås bäst att avvakta med alla tvärsäkra åsikter till dess VM är slut.

Kanske är några blåbärsnationer bättre än förväntat och vem vet, möjligen kan någon av dem till och med skrälla.

Men även om så inte sker finns det fördelar med att VM på Nya Zeeland och i Australien utökats från 24 till 32 lag.

Några länder är på VM för att i första hand se och lära. Samtidigt får de för första gången visa upp sig i största tänkbara sammanhang med allt vad det kan innebära av möjligheter att stärka sportens ställning i hemlandet. Det blir lättare att rekrytera unga flickor för att få en bredare grund från vilken en topp kan växa fram. Också sett till marknadsföringen ur ett ekonomiskt perspektiv är VM bästa tänkbara plattform även i länder där det egna lagets insats är av det blygsammare eller kanske till och med skrala slaget.

Såtillvida är utökningen av antalet lag enbart positiv.

Priset som betalas är att vi under VM sannolikt kommer att få se lag som är fjärran från den klass man kan förvänta sig i ett världsmästerskap.

Några länder är på VM för att i första hand se och lära.

Bland totalt åtta (!) VM-debuterande länder finns Marocko, med 73:e plats på världsrankingen på papperet näst sämst av lagen (Zambia är 77:a).

Fotbollshausse är kanske ett i sammanhanget överdrivet uttryck men det marockanska herrlandslagets semifinal i VM i Qatar och damernas VM-avancemang har ökat intresset avsevärt i landet.

Det blir upp till bevis direkt för marockanskorna. I VM-premiären väntar nämligen andrarankade Tyskland. 2019 svarade USA för VM-historiens största seger då Thailand besegrades med 13–0. Frågan är om rekordet står sig över årets VM.

På nästa sida kan du läsa Pär Edgrens reportage om VM:s blåbärsnationer och kontrasten till dem är de favorittyngda toppnationerna som Johan Thorén skriver om på sidorna 36–37.

Det är möjligt att utklassningssiffror ger damfotbollen lägre status än vad de mest hängivna anhängarna tycker att den förtjänar.

Men det går ju inte att förvanska verkligheten.

Sanningen är att den globala utvecklingen inte har gått så fort att det finns 32 lag som hör hemma på den här nivån. Eller jo, det finns det egentligen om vi ser till rankningen men den sätts ju ur spel av internationella fotbollförbundets regler som föreskriver att samtliga världsdelar ska vara representerade.

Om rankningen legat till grund för kvalificeringen skulle VM mest ha liknat ett EM med endast elva icke-europeiska undantag.

Situationen för damfotboll i Europa speglar inte alls hur det ser ut i andra världsdelar.

Ser vi till klubb i stället för till landslagsfotboll har utvecklingen i Europa gått så snabbt att Sverige hamnat på efterkälken.

För 20 år sedan rankades damallsvenskan som Europas bästa liga och för tio år sedan låg den trea efter Tyskland och Frankrike.

Sedan dess har även ligorna i Spanien, England och Italien passerat damallsvenskan.

Allt pekar på att den kommer att gå fortsatt kräftgång på listan. Det har inte vidtagits några åtgärder för att svenska klubbar ska ges möjlighet att bli mer konkurrenskraftiga. Så länge inte det sker utan allt bara tillåts rulla på i samma hjulspår som tidigare kan inte den negativa trenden brytas.

Hur det på sikt kommer att påverka Sveriges landslag – nu trea på världsrankningen – är omöjligt att förutspå. I dagsläget är drygt 50 av landets bästa spelare utlandsproffs och långt fler kommer att följa efter.

Femton av de 23 spelarna i förbundskapten Peter Gerhardssons VM-trupp är utlandsproffs och frågan är om det i nästa VM finns plats för någon spelare från damallsvenskan.

Att utlandsproffs utvecklas bättre i sin miljö än vad de skulle ha gjort i damallsvenskan talar för att landslaget ska hålla sin position som ett av världens främsta.

Men sett i ett längre perspektiv finns självklart risken att en urholkad damallsvenska utan stora förebilder påverkar rekryteringen och att antalet inhemska talanger minskar.

Runt om i Europa finns ett antal länder som egentligen inte har mycket mer än börjat att satsa på damfotboll.

Hur stora klyftor det fortfarande är såg vi under VM-kvalet där det nya formatet öppnade dörren för en rad blåbärsnationer.

Tidigare fanns ett förkval där Europas sämre rankade landslag gjorde upp före det ordinarie gruppspelet.

När förkvalet slopades gick 51 lag direkt in i gruppspelet.

Sverige vann med 15–0 mot Georgien som på sina åtta matcher inte gjorde ett mål och släppte in 54.

England besegrade Lettland med 20–0.

Armenien lyckades faktiskt göra ett mål på åtta matcher men släppte å andra sidan in 71 mål.

Totalt slutade 21 gruppspelsmatcher med en segermarginal på minst tio mål.

I VM-kvalet 2019 var det två.

Det är väl ingen som kan påstå att det nya kvalformatet gjorde bra PR för damfotboll.

Men för länder som blev närmast genant avklädda var det i alla fall en första bekantskap med något som fortfarande är flera nummer för stort för dem men som de om, fem, tio eller femton år kan ha vuxit in i.

Därför går det att hitta både för- och nackdelar med såväl omgörningen av kvalet som utökningen av antalet lag i VM.

Marocko, Haiti, Panama, Portugal, Vietnam, Filippinerna, Zambia och Sveriges gruppspelsmotståndare Irland är VM-debutanter. Irland kom tvåa i gruppen och stod upp bra i hemmamötet mot Sverige som vann med 1–0 efter Louise Quinns självmål.

Men att 22-rankade Irland ska ta en andraplats även i VM-gruppen där tionderankade hemmanationen Australien, sjunderankade Kanada och Nigeria (rankat 40) svarar för motståndet är föga troligt.

Bland debutanterna är det ändå Haiti som lär få det svårast och som förmodligen främst måste se till att hålla siffrorna nere. Haiti är rankat 53 och har att möta England (rankat 4), Danmark (13) och Kina (14).

Debutanterna Vietnam (32) och Portugal (21) har hamnat i samma grupp och i konkurrens med USA (1) och Nederländerna (9) lär nykomlingarna få göra upp om tredjeplatsen. De två första lagen i den gruppen ställs för övrigt i åttondelsfinal mot ettan respektive tvåan i Sveriges grupp.

Topprankade stornationer som är ute efter VM-guld, lag som hoppas kunna överraska med en åttondelsfinal och länder som är med för att se och lära – det är en härlig mix i detta nionde dam-VM.

Att en del resultat lär visa på en fortfarande svag konkurrens uppvägs av att blåbären kommer att mogna snabbare än vad som annars hade varit möjligt.