Indien har under de senaste decennierna haft stora framgångar med sin ingenjörsutbildning, men nu minskar de kursomfånget främst i naturvetenskap för högstadie- men också för gymnasieelever. Skälen är flera, de moderna naturvetenskapernas framsteg är västerländska. Men man vill förminska betydelsen av vad som kommit från västländerna. 

Den ansedda tidskriften Nature publicerade en häpnadsväckande nyhet den 31 maj i år, nämligen att Indien minskar kursomfånget främst i naturvetenskap för högstadie- men också för gymnasieelever. Ämnen som fysik, kemi, biologi, geografi och matematik berörs. Teman som försvinner är utvecklingslära, ärftlighet, periodiska systemet men också vattenförsörjning, energi och klimat. Man hoppas att eleverna blir mer aktiva och frågar mer när de har mindre ämnesinnehåll att lära in, men bakom förändringen finns också ett agg mot allt som är västerländskt. 

Förändringen är motsägelsefull för att uttrycka sig milt. Idealet med den ”aktive” eleven kan kopplas till den ”progressiva” pedagogik som dominerar i västländerna sedan mer än ett halvsekel. I det fallet imiterar man alltså en västerländsk idé som kritiseras allt oftare i västländerna själva. Förändringen följer också en annan västerländsk idé som kan förknippas med postmodernism och som menar att ämneskunskap inte är så viktigt. Det är en tendens som är tydlig i skolan i flera västerländska länder, exempelvis Sverige. Men det finns ytterligare två skäl till förändringarna. Den första är att de moderna naturvetenskapernas framsteg är västerländska. Man vill förminska betydelsen av vad som kommit från västländerna. Exempelvis tas historiska beskrivningar om hur magnetism och elektricitet upptäcktes bort från läroplanen och ett av skälen kan just vara att upptäckterna gjordes av västerlänningar. Man vill att utbildningen ska rotas i indisk tradition. Man kan tala om en identitetspolitisk aspekt.