En av de mest förvirrande aspekterna av den nya allomfattande nationella säkerhetslagen i Hongkong, är att den även gäller utomlands och även omfattar utländska medborgare. Jag tänkte här skriva lite närmare om betydelserna, syftet och riskerna med detta.
Den 38:e av lagens 66 paragrafer föreskriver alltså inte bara att åtal kan väckas mot invånare i Hongkong som begår brott mot lagen utanför stadens gränser. Den uppger vidare att lagen också gäller för utlänningar som inte är bosatta i staden och bryter mot lagens innehåll i utlandet.
Lagen går inte att tolka på något annat vis än att Peking, som Axios formulerar det, nu “olagligförklarar aktivism globalt“:
What’s happening: Article 38 of the national security law states, “This Law shall apply to offences under this Law committed against the Hong Kong Special Administrative Region from outside the Region by a person who is not a permanent resident of the Region.”
* In other words, every provision of the law applies to everyone outside of Hong Kong — including you.
Den nya lagen gör det brottsligt att förespråka demokratiska reformer i Hongkong – eller för den delen att kritisera Kinas regim – oberoende på vem som gör detta eller var det sker.
Detta är väsentligt eftersom regimen under flera års tid och i ökad utsträckning med olika metoder försökt tysta kritik världen över. Nu ger man sig själv laglig grund för att göra detta helt öppet.
Rättsliga experter som Axios talar med bekräftar att Hongkongs nya säkerhetslag “omfattar varenda enskild människa på denna planet”. Till och med att på Twitter eller andra sociala medier kritisera utvecklingen i Kina kan nu bli straffbart med flera års fängelse.
Rent praktiskt är det viktigt att förstå hur paragraf 38 främst riktar sig mot två målgrupper. Dels vill man kunna klämma åt de av Hongkongs invånare som bedriver aktivism för sin sak i utlandet. Det inkluderar politiker som Joshua Wong, vilka fört samtal med amerikanska och europeiska politiker.
Det inkluderar även exempelvis de av stadens invånare som talar om situationen i Hongkong då de studerar eller reser utomlands. Australian Broadcast Corporation skrev exempelvis i veckan en obehaglig artikel om hur kinesiska studenter spionerar på studenter från Hongkong på australiensisk mark, och sedan rapporterar om dem på ett vis som gör att de kan åtalas i enlighet med den nya säkerhetslagen då de återvänder hem.
Men än viktigare så vänder sig lagen alltså även mot varje utländsk medborgare i hela världen. Det är därför värt att titta närmare på de egentliga riskerna med att bryta mot denna lag, samt hur det i praktiken skulle kunna få vilka slags följder.
Donald Clarke, professor vid George Washington University som specialiserar sig på kinesisk lag, har skrivit en analys om artikel 38. Han påpekar där bland annat att Hongkongs nya säkerhetslag är mer sträng än kinesisk lagstiftning, som bland annat föreskriver att en utländsk medborgare måste ha gjort sig skyldig till ett brott som i Kina skulle ha gett tre års fängelse, för att agerandet ska vara olagligt i Kina om det sker på utländsk mark.
Exempel på personer som tidigare fängslats i Kina för handlingar de har begått i utlandet inkluderar bokförläggaren Gui Minhai, aktivisten Lee Ming-che och dissidenten Wang Bingzhang. Dessa har, i den kinesiska regimens ögon, alla gjort sig skyldiga till relativt grova brott.
Hongkongs säkerhetslag är dock svepande nog för att i teorin kunna omfatta mindre förseelser, som kritik mot lokala eller kinesiska myndigheter på sociala medier. Detta innebär att varje person som bryter mot den nya lagens vagt definierade paragrafer riskerar följder om vederbörande besöker Hongkong, eller har familjemedlemmar eller tillgångar i Hongkong.
Än värre ändå så varnar Clarke för att Hongkongs myndigheter i praktiken kan begära att en person som bryter mot säkerhetslagen ska utlämnas för att ställas till rätta i staden. Detta kan i sin tur betyda att den misstänkte ställs inför rätta i kommunistpartiets domstolar på det kinesiska fastlandet, om Peking anser att fallet är av den “särskilda karaktär” som innebär att det bör avgöras i Kina.
Men här uppstår ett par praktiska problem. Dels bygger utlämning på att brottet som begås ska vara straffbart både där det sker och i landet som begär utlämning. Då kritik mot kinesiska myndigheter inte är olagligt i västerländska demokratier, är det svårt att tänka sig att myndigheterna i exempelvis Kanada eller Frankrike skulle utlämna individer till Kina för denna slags handlingar.
Vidare är det i dag bara cirka 20 länder som har ett utlämningsavtal med Hongkong. Dessa inkluderar förvisso flera demokratier som USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland och Australien. I alla fall tills alldeles nyligen. För på grund av den nya nationella säkerhetslagen, har flera av dessa länder ogiltigförklarat dessa avtal med Hongkong.
Kanada – som redan har två invånare kidnappade i Kina – sade upp sitt utlämningsavtal med Hongkong 3 juli, bara ett par dagar efter att staden antog den kinesiska lagstiftningen. Senast i dag rapporterades att Australien gör detsamma:
Australian prime minister Scott Morrison announces cease of extradition treaty with Hong Kong, as well as new plan for Hong Kong residents - extending students & temporary worker visa for five years as a pathway to permanent residency; also for businesses to move
— Kris Cheng (@krislc) July 9, 2020
Men, konstaterar Donald Clarke, det finns fortfarande risk för utlämning från länder som vill vara den kinesiska regimen till lags.
Han tar upp Thailand som ett uppenbart exempel, eftersom det var därifrån som Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter för att sedan med thailändska myndigheters goda minne föras över gränsen till Kina. Exemplet är också särskilt relevant ur en svensk kontext därför att Thailand är ett populärt resmål för svenskar.
Clarke varnar därmed i sin analys att personer som kan tänkas ha brutit mot Hongkongs säkerhetslag inte bara bör hålla sig bort från Hongkong, utan även från Thailand och andra länder vars regeringar kan tänkas vara villiga arr springa Kinas ärenden.
Han varnar även för att besöka Kina, då Hongkongs myndigheter i praktiken skulle kunna begära att en misstänkt lämnas ut från Kina till Hongkong:
My bottom line: If you have said or done things that you think might have put you on China’s (or Hong Kong’s) radar screen, stay out of Hong Kong, China, and countries that are likely to do what China wants them to do. If you have possibly violated the NSL but no mainland law, I would still stay out of the mainland; perhaps Hong Kong could request that the mainland extradite you to Hong Kong. But I think that if you felt safe about what you were doing where you were living before the NSL, you can continue to feel safe as long as you stay in that place. But you might have to be more careful about where you travel. I don’t recommend Thailand if you’re in the PRC government’s sights.
Att bryta mot Hongkongs nationella säkerhetslag i, låt oss säga, valfri europeisk demokrati är alltså sannolikt inte särskilt farligt. Risken är då obefintlig att man kommer ställas inför rätta i Hongkong eller Kina.
Men samtidigt är det heller inte detta som är meningen med lagen. För precis som är fallet med den nationella säkerhetslagens gummiparagrafer generellt sätt, eller de oklara instruktionerna för att plocka bort böcker från stadens skolor och mässor som jag skrev om närmare i går, så är det främsta syftet med att göra hela världen föremål för den nya säkerhetslagen att skapa osäkerhet och självcensur.
För varje person som i framtiden planerar resa till Hongkong, Kina eller närområdet riskerar alltså konsekvenser. Det innebär att allt från företag till akademiker och journalister som kan tänkas behöva ha någonting att göra med området i fortsättning kommer behöva tänka extra noga på vad de gör och säger. För att inte tala om alla de idrottare som ska delta i vinter-OS i Peking 2022.
Curious about if people entering China would also risk to be caught under Hong Kong's national security law. As I understand it, China's law do not target foreign citizens in foreign countries as precise at the HK law does. What would that mean for the 2022 Beijing olympics?
— Jojje Olsson (@jojjeols) July 8, 2020
Det är värt att notera hur denna lag i det närmaste är helt unik internationellt. Fortune understryker hur exempelvis USA och Storbritannien har lagar som inkluderar arrestering och utlämning av personer som i utlandet brutit mot deras lagar. Men detta innefattar bara ländernas egna medborgare, i skarp kontrast till Hongkong säkerhetslag som omfattar alla människor i hela världen.
Axios drar en parallell med amerikansk terrorlagstiftning, men framhåller hur denna endast avser våldsamma terrorbrott och inte yttrandefrihet. Man konstaterar därför att lagen i Hongkong utgör en expansion av andra länders lagar i utlandet som saknar motstycke i historien.
Vidare tittar CNN närmare på vad artikel 38 innebär för personer som planerar resa till Hongkong, där ju turism alltid har varit en viktig del av den lokala ekonomin. Efter att den nationella säkerhetslagen antagits så har dock bland annat USA, Storbritannien, Kanada och Australien utfärdat varningar eller gjort ändringar i sin reserekommendationer till Hongkong.
USA har höjt risknivån för Hongkong till 2 på en skala av 4. Storbritannien och Australien varnar för att resenärer kan bryta mot lagen utan att veta om eller mena det, samt riskera livstids fängelse som följd. Kanada varnar i sin tur sina invånare för riskerna med godtycklig frihetsberövning samt utlämning till Kina.
En professor i juridik i Hongkong som intervjuas understryker dock osannolikheten med att turister skulle bryta mot lagen, samt att det “nästan vore omöjligt” att de arresterades eller överlämnades till Kina för detta. Professorn i fråga menar exempelvis att lagen inte omfattar kritik mot kinesiska ledare på sociala medier.
Men i nästa mening tillstår professorn att det “kanske vore problematiskt” om turister har gett “donationer eller andra former av stöd” till individer enligt den nya säkerhetslagen klassas som kriminella. Återigen handlar det alltså om vaga definitioner och osäkerhet.
Myndigheterna i såväl Hongkong och Kina har upprepade gånger försäkrat att den nya lagen endast riktar sig mot “en liten minoritet”, samt att alla som inte bryter mot lagen inte har något att oroa sig för.
Detta låter ju bra. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg hur pass oklart definierade lagens gummiparagrafer är, samt att kinesiska myndigheter exempelvis benämner den dryga miljon människor som 1989 demonstrerade på Himmelska fridens torg som “en liten minoritet”.
Liknande benämningar har för övrigt på sistone även använts för de av Hongkongs invånare som visat motstånd mot den nationella säkerhetslagen.
Sammanfattningsvis så bör alla som uttryckt kritik mot utvecklingen i Kina eller Hongkong nu vara noggranna med vart de reser. Dessutom är det viktigt att hålla ögonen öppna för att se huruvida utlänningar börjar arresteras vid inresa i Hongkong, eller begärs utlämnade av stadens myndigheter. Någonting som jag garanterat kommer uppmärksamma här på InBeijing om och när det sker.
Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
