Heidi Andersson: Nu tar vi hand om komposten – förut kördes den 25 mil
Planetskötare i världsklass med siktet mot fossilfritt 2025


Dante och jag har antagit utmaningen (som vi själva hittat på) att ta hand om femåringarnas matavfall på förskolan i Storuman. Vi började när förskolan drog igång på riktigt i augusti och har sedan dagligen hämtat hem äppelskruttar, skal och diverse matrester i 10-liters hinkar. Det mesta ser riktigt gott ut! Skulle helst velat mata någon med resterna; höns, grisar.. Pappa Kent var annars sugen på att ta resterna som middagsmat.

Hur som haver, så känns det ändå vettigare att vi komposterar det organiska avfallet, än att det slängs i de vanliga hushållssoporna och körs 25 mil till Umeå, vilket är alternativet. Något som Storumans Kommun dessutom betalar dyrt för.

Kompostering året runt

Hemma i Ensamheten har vi alltid komposterat, en stor hög vid vedbodknuten, som i stort sett fått klara sig själv och som vi då och då grävde igenom för att leta metmask och gräva ur jord till trädgårdslanden. När Björn och jag flyttade in här i lägenheten (eller radhuset som Anders, ”Arge snickaren" på kanal 5, anser att vi ska säga) beställde jag först en kompostbehållare och sedan en till. Så vi komposterar lätt vår familjs organiska avfall (som egentligen är världens resurs och inget avfall) i de här behållarna.

Vi komposterar året om och när det blir vår och komposten tinar fram och det blir dags att gräva ur och nyttja jorden, blir jag alltid lika förvånad – det blir nämligen inte så mycket jord som man kan tro! Vi har årligen behövt köpa jord till vår minimala köksträdgård som bland annat består av sallad, som inte ens sniglarna äter, knorviga morötter och jordgubbsplantor (som inte är i behov av mer jord), men nu lär vi knappast behöva det med backup från förskolan, hurra!

År 2009 testade vi att kompostera i ett klassrum i barnprogrammet Miljöhjältarna med hjälp av maskar, vilket gick fint, det var häftigt att se maskarna arbeta igenom plastlådorna och allt var frid och fröjd så länge det var skolverksamhet – under en ledighet blev det däremot bananflugeinvasion och inte alls lika roligt. Då hamnade komposten ganska snabbt utomhus.

Kökskompostering med mikroorganismer

Att däremot kökskompostera med hjälp av mikroorganismer har jag länge tänkt att jag ska testa, och det är precis det Dante och jag ägnar oss åt just nu i samarbete med förskolepersonalen och alla femåringar. Förskolan samlar sitt matavfall i hinkar med tätåtslutande lock och komposterbar ”plast”påse (jag har komposterat dem och testat, de bryts ner utan problem). Hinkarna tömmer vi, samlar alla komposterbara påsar i sopsäckar på lämpliga ställen så inte nyfikna djur kommer åt innehållet.

Vi har inhandlat hinkar och mikroorganismer, vilket Dante och jag ser som en god investering. Tillverkaren beskriver hur processen går till: På komposten hälls ett strö; vetekli med mikroorganismer. I hinken sker en jäsnings-/syrningsprocess. Matresterna spjälkas upp, utan kemikalier. Näringsämnen bevaras och maten förbereds för att komma tillbaka till jorden. Resultatet blir ett bra gödselmedel för krukväxter och trädgård. Maten försvunner i jorden och näringsämnen, kol och mineraler återförs. Inga växthusgaser sänds ut. Ha ha, en typ av CCS teknik för femåringar med andra ord!

På bara ett par veckor blir matavfallet jord direkt i landet, utan en massa dynggrepsvändande och grävande. Mikoorganismerna och maskarna sköter jobbet själva!

Det blir ungefär en full 10 liters, hink/dag på Dantes Föris.

Gammalt avfall till nya odlingar

Efter ca 8 veckor har vi samlat på oss en del kompostmaterial.. En laddning grävde vi ner direkt i vår lilla odling utanför vår lägenhet i Storuman. Resten tog jag med till Lerberg (vår skogsfastighet med Torpet i närheten av Ensamheten)

Matresterna i Bokashihinkarna har stått i ca 3 veckor, övrigt (påsarna) har jag förvarat i sopsäckar i trälådor med lock utanför lägenheten.

Nu ska det grävas ner i det vi tänkt ska bli nästa års potatisland och även någon typ av grönsaksland.

Det ser rätt aptitligt ut. Luktar syrat, men inte äckligt.

Så var det gjort. Här går det få ner bra mycket mer organiskt förskoleavfall.

Lerberg har återigen fått en liten odling, kul! Det är mest troligt mer än 35 år sedan det odlades något här senast. Ett helt Heidiliv..

Vår kompostbehållare på köksbänken i lägenheten. Vi tömmer den när den är full vilket sker varje, varannan eller var tredje dag. Matrester blir det knappt eftersom vi tränar på att äta upp allt på tallriken och minimera matsvinnet genom att kylskåpsrensa nogsamt, men när det är dags att göra potatismos, palt eller liknande blir behållaren överfylld direkt och vi tömmer i våra komposter.

Komposterna utanför lägenheten/radhuset i centrala Storuman.

När det börjar bli snö, mörkt och kallt och inte alls så lockande att springa ut och fylla komposterna är de två kökskompostlådorna bra. De kan stå i köket och fylls på en gång/dag. Sedan töms innehållet i komposten. Från tappkranen kan man tappa behållaren på vätska som man späder 1:100 och växtnäringsknarkar sina krukväxter med.

Rätt skött luktar inte komposterna utanför dåligt, men glömmer man att vända ner matavfallet får man både fluglarver, flygfärdiga flugor, äcklig lukt och risk för upprörda grannar. Jag brukar blanda i gamla löv och sågspån då och då om komposten blir allt för fuktig och börjar lukta.

 

Heidi Andersson är elvafaldig världsmästarinna i armbrytning och har ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor. Tillsammans med maken Björn Ferry är målet att bli planetskötare i världsklass, med siktet inställt mot att leva fossilfritt 2025.

Texten publicerades ursprungligen på familjens blogg.