Dag 1: Norrlandskusten
Först lastades elbilen med plantor i tre laddningar, en till Björns morsfarsa, en till farmor Elsa och en till farsan, så nu har de möjlighet att ha en inbördes tävlan om vem som lyckas hålla flest vid liv. Tror farmor tar det seriösast, för hon noterade direkt att två var fraktskadade och en förtorkad innan start. Sen lastades lego, pärlplattsbyggutrustning (– Heidi, finns det strykjärn på hotellen?) gosedjur och filtar och mamma Jeanette och Dantemannen satte sig till rätta. Ett djupt andetag. Jag bakom ratten och så iväg!
Högakustenbron. Foto: Heidi Andersson
Vi stannade till i både Örnsköldsvik och Sundsvall. Blev bäst så för stämningen i bilen. För laddningen hade det räckt att ladda i Sundsvall. I Örnsköldsvik fanns en mycket intressant spindel inne på toaletten, vilken fick Dantes totala uppmärksamhet under stoppet.
Övernattning i Söderhamn. Sj-poängen finansierade hotellrummet. Är barnsligt stolt över att jag har svart kort, typ svart bälte i tågåkande. Hotellet hade förberett med en lång skarvsladd i garaget till vanliga två hål i väggen (220V uttag), men jag fyndade ett trefasuttag som blev klart effektivare.
Kvällssol och fina videkissar i Vadstena. Dante älskar allt lent, mjukt och gosigt, videkissar står högt i kurs.
Dag 2: Historiska miljöer i Vadstena
Tidig uppstigning, tryckte i mig av nödprovianten (tunnbröd och jordnötssmör), löparskorna på, hotellfrukost och hopp in i bilen för fortsatt resa söderut.
I Arboga stannade vi för att ladda både bil och lunchhungrande magar. Blev dock bara lunch kvar i magen för mig och mamma Jeanette.. Dante tog ett par tuggor och började i panik vifta och som jag snabbt tolkade, visa att han inte fick luft. Jag slet till mig ungen och tänkte att han är nog för liten för heimlishmanöver, samtidigt som jag la honom över knät och bestämt slog till i trakterna kring skulderbladen. Ut kom både pannkaksbitarna och frukosten..
Jag har ett rätt dramatiskt barn som kanske bara skulle ha druckit lite vatten, för att det kändes tjockt i halsen, men med en mor som oftare agerar än funderar får man hjälp direkt. Alla överlevde och resan gick vidare mot slutdestination för dag nr 2: Vadstena.
Vadstena, ett av mamma Jeanettes drömstopp. Vackraste vädret. Historiska miljöer och utsökt mat. Vi lyckades till och med hålla sams. Alles gut!
Mamma Jeanette och Dante i Vadstena.
Dag 3: Mot Helsingborg
Lämnade Vadstena och såg till att dag 3 stanna till både vid den mytomspunna rökstenen och klosterruinerna i Ödeshög. Dante vägrade kliva ur bilen, för att det luktade så mycket kobajs/gödsel, men morsan lyckades lura ut honom till klosterruinerna från 1100-talet vilket blev ett klockrent stopp.
Dante var nöjd.
Det bästa med att besöka sevärdheter den här tiden: få andra gör det samtidigt. Inga köer och trängsel på parkeringar och liknande. Hurra! I love it!
Laddade bilen en gång resedag 3. Hade bara behövt stanna 15 min, men vi stannade lite längre, fikade och njöt av sol och värme.
Framme i Helsingborg hos broder Torbjörn och sambon Linn. Nu inväntar vi Björn som gör sitt livs första skånebesök innan vi drar vidare. Presentationsuppdrag, Legoland och mer presenterande väntar, sen bär det av norrut igen.
Så funkar elbilen – värme
Vi får många intressanta frågor om elbilen. Björn brukar säga att elbilen är det som väckt mest uppmärksamhet näst efter OS-guldet! I går morse ringde farbror Lars och frågade hur bilen värms upp vintertid. Svaret är att ingen motor behöver värmas för att få värme i kupén. Varm luft kommer omgående, allt är elektrifierat och is och imma försvinner fort. Kupén är varm på 5-10 minuter och värmningen startar jag enkelt via en app från mobilen och bilen behöver inte vara inkopplad till ström, även om det är fördelaktigt om man vill maxa räckvidden.
En fördel är helt klart att elbilen blir varm utan att stå på tomgång och släppa ut, som femåringen säger, äckliga avgaser. Vi slipper också de giftiga avgaserna som kallstartande fossilbilar spyr ut.
Spolarvätska är det enda vi behöver bry oss om att fylla på som bilägare. Annars är det bara att tuta och köra!
Bilen tappar precis som fossilbilar räckvidd på vintern. Det handlar om att vi kan köra runt 30 mil på vintern vid vanlig landsvägskörning (90-110 km/h) istället för närmare 40 mil på sommaren.
Frunken, med spolarvätska och en trasmatta som får agera golvskydd istället för en bilmatta som vanligtvis luktar gift. Blå locket är det enda vi behöver hålla koll på under huven – där fyller vi på spolarvätska. Enkelt!
Heidi Andersson är elvafaldig världsmästarinna i armbrytning och har ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor. Tillsammans med maken Björn Ferry är målet att bli planetskötare i världsklass, med siktet inställt mot att leva fossilfritt 2025.
Texten publicerades ursprungligen på familjens blogg.
