Hur påverkar vårt beroende av teknologin och sociala medier oss?

Människor frågar mig ofta hur jag tror människor förändras som ett resultat av vårt beroende av teknologin. Faktum är att vi förändras på otaliga sätt, men kanske inte så djupt som i det förhållande vi har till oss själva – det vill säga hur vi upplever vårt eget sällskap.

Det är paradoxalt. Vi delar alla våra tankar och känslor med andra och föreställer oss världen som vår kärleksfulla mamma som vi firar allting vi gör med. Ändå har vi trots vår tillfälliga känsla att betyda något förlorat kontakten med en inre utvecklad känsla av självvärde eller mening.

Vi åker med en oändlig berg-och dalbana som för oss mellan känslan av att vi spelar roll och är värdefulla till att tro att vi är värdelösa och oälskade - allt driven av en yttre, och ofta okänd, publik.

Vi bestämmer vårt värde utifrån antalet "gilla" vi får på sociala medier. Vi känner oss inte viktiga eller tilldragande tills våra vänner bekräftar oss med  gillaknappen, och om våra Snapchats lämnas oöppnade så kan vårt självvärde bli till ingenting. Vi åker med en oändlig berg-och dalbana som för oss mellan känslan av att vi spelar roll och är värdefulla till att tro att vi är värdelösa och oälskade - allt driven av en yttre, och ofta okänd, publik.

Lämnad i ett vakuum

I teknikens ålder fruktar vi att vara ensamma. Vi anser att tiden som vi tillbringar ensamma med oss själva ska dödas eller undvikas till varje pris. De få ögonblicken i slutet av dagen då alla enheter slutligen är avstängda och distraktionerna är borta ses i bästa fall ofta som tråkiga och i värsta fall som skrämmande. Att vara ensam med sig själv är att bli lämnad i ett vakuum, med ingenting att göra och ingenstans att vara.

 

När ett meningsfullt ögonblick numera inträffar – kanske vi hjälper en främling på gatan – så i stället för att bearbeta händelsen för oss själva och reflektera över erfarenheten så berättar vi omedelbart om detta på sociala medier: "#tacksamhet".

Sedan väntar vi på att den virtuella världen ska reagera för att avgöra vad erfarenheten betydde, och viktigast av allt, att händelsen ska berätta för oss vem vi är - vår identitet. 

Vi är den destination vi söker

I det här historiska ögonblicket försöker vi springa förbi oss själva med hjälp av teknologin och de oändliga distraktioner som den erbjuder. Målet verkar vara att leva till slutet av våra liv utan att behöva spendera någon tid med oss själva under livets gång. Är inte det ett tragiskt mål?

I själva verket kan vi inte uppleva äkta välbefinnande om vi inte kan vara med oss själva; vara i vårt eget sällskap.

Vi relaterar till tekniken som om den vore vår frälsare. Vi föreställer oss att någonstans i dess magiska mystiska labyrint ligger nyckeln till vår livgivande lycka; en plats som vi äntligen kommer att kunna slå oss ner på och vara närvarande. På något sätt kommer våra smartphones kunna leverera frid.

I själva verket kan vi inte uppleva äkta välbefinnande om vi inte kan vara med oss själva; vara i vårt eget sällskap. Vi kan bara distrahera oss så länge det går innan alla möjligheter att gömma oss försvinner. När vi jagar vad det än må vara i det yttre för att få vår känsla av fullständighet och värde – för att göra vår egen närvaro uthärdlig – så skapar vi helt säkert misslyckanden och lidanden för oss själva.

 

Inget utanför oss själva kan någonsin göra oss fullständiga, inte ens teknologi. Varje andlig, filosofisk och psykologisk tradition leder oss slutligen tillbaka till oss själva, till det som vi har övergivit under vårt letande. Vår sanna tillflykt är inte i nästa app eller den mest uppdaterade smartphonen. I slutändan är vi den destination vi söker. 

Fråga dig själv

Nästa gång du känner impulsen att kolla din smartphone eller dator för att fylla en ledig stund, fråga då dig själv:

1. Vad skulle jag känna just nu om jag inte kunde använda den?
2. Vad upplever jag just nu som jag vill komma bort ifrån?
3. Vad längtar jag verkligen efter i det här ögonblicket?

Om du fortfarande använder tekniken efter att ha funderat på dessa frågor, så är det också okej. Vad som är viktigt är att börja ändra din tankegång så att du kan uppleva dig själv som en plats att vara i, en destination, och som någon du vill spendera tid med. I slutet av dagen är det relationen med oss ​​själva som är det sanna måttet på välbefinnande.

Nancy Colier är psykoterapeut, författare, föreläsare, leder workshops och har skrivit flera böcker om mindfulness och personlig utveckling. Hon finns tillgänglig för individuell psykoterapi, mindfulnessträning, föreläsningar och workshops. Hon arbetar också med klienter över Skype runt om i världen. För mer information, besök NancyColier.com