Sun Yi var orolig när han närmade sig passkontrollen på flygplatsen den där smogfyllda decembermorgonen i Peking. Han visste att han hade oddsen emot sig. Han visste att gränskontrollanten skulle kunna riva sönder hans pass, och med det hans chans att nå friheten. Stunden var inne, och hans pass accepterades.
Efter femton år av övervakning, slavarbete och tortyr var han fri.
Det finns massor av historier ifrån dagens Kina som liknar Suns. Han var en vanlig kines, med examen från Dalians tekniska högskola, som bodde i staden Taiyuan i norra Kina, och som plötsligt blev utpekad som nationens fiende av kommunistregimen för att han utövade den andliga metoden falungong, även känd som Falun Dafa.
Falungong, som består av lugna fysiska övningar och en lära baserad på sanning, godhet och tålamod, blev snabbt populärt efter att det började spridas på 90-talet. Men 1999, när antalet utövare i Kina bedömdes vara över 70 miljoner, vilket då var fler än medlemmarna i kommunistpartiet, drev dåvarande regimledaren Jiang Zemin igenom att falungong skulle ”utplånas”.
Sun var bara en av de miljoner kineser som blev av med sina jobb och kastades i fängelse eller arbetsläger, och många utsattes för brutal tortyr för att få dem att sluta utöva falungong. Med början 2001 har Sun gripits minst sex gånger, och han har suttit frihetsberövad i sammanlagt fyra år, däribland två och ett halvt år i det ökända arbetslägret Masanjia i staden Shenyang i nordöstra Kina.
Ändå får han sägas ha klarat sig bra, eftersom han undvikit att falla offer för de hemliga men statligt styrda, systematiska organstölder från kinesiska samvetsfångar som väckt allt större internationell uppmärksamhet på senare år.
Det speciella med Suns historia var att hans rop på hjälp inifrån slavarbetslägret hamnade hos en amerikansk kvinna – och blev en världsnyhet.
Meddelandet i gravstenen
Inför Halloween 2012 hade Julie Keith i staden Damascus i delstaten Oregon i nordvästra USA köpt ett ”Läskigt kyrkogårds-kit i 12 delar” som hon stod och packade upp i sitt garage.
– När jag öppnade en gravsten av frigolit ramlade det ut ett brev. Jag öppnade det, och det var från någon i ett arbetsläger i Kina som bad om hjälp, berättade hon.
Den som skrivit brevet var Sun Yi.
”Om ni brukar köpa den här produkten, vänligen skicka det här brevet till World Human Right Organization”, stod det på skakig men fullt begriplig engelska. ”Tusentals människor här som förföljs av Kinesiska kommunistpartiet kommer att tacka och minnas dig för alltid.”
– Jag visste inte vad jag skulle göra med det, berättade Keith.
Hon googlade på Masanjia och blev förfärad över de historier om brutal tortyr och slavarbete som överlevare från lägret berättat. Hon postade brevet på facebook, och med hjälp och uppmuntran från vänner och kollegor fick media upp ögonen för det.
Den lokala tidningen Oregonian skrev om det, men även Epoch Times och sedermera CNN och New York Times.
Inget av detta gjorde dock Suns liv i Kina lättare.
Flykten
Sun hade redan släppts ur arbetslägret när storyn kom ut, men att han på det här sättet satte ljuset på förföljelsen i Kina skulle garanterat leda till repressalier från myndigheterna. I ett par år lyckades han ligga lågt, men i april 2016 hann det kinesiska övervakningsmaskineriet ikapp honom.
– Falungong-utövare som har varit i nära kontakt med mig har gripits, berättade han.
Han visste att myndigheterna väntade på honom, och kunde inte gå hem. I stället fick han leva som hemlös.
– Under de senaste nio åren har jag tvingats på flykt många gånger [på grund av förföljelse], sade Sun.
Hans fru levde i konstant oro för hans säkerhet, men han kunde knappt ha kontakt med henne på grund av övervakningen. Telefon var inte att tänka på. Ibland lyckades han skicka något vagt meddelande till henne via nätet.
– Vi kunde inte prata eller kommunicera om våra känslor som ett normalt par, sade han.
Den 29 november 2016 greps han när han hade tänkt delta i en domstolsförhandling i Peking, där en annan falungong-utövare hade gripits. Fyra dagar senare släpptes han dock, ”av hälsoskäl”.
Det var då han bestämde sig för att lämna landet, men det var lättare sagt än gjort.
– Om du är svartlistad kan du bli förbjuden att lämna Kina, förklarade Sun.
Många lyckas glida igenom någon maska i det byråkratiska nätet, men faran är stor. Man vet inte om man lyckats förrän man faktiskt får tillbaka passet av kontrollanten och går på planet.
Sun lyckades, och den 7 mars träffade han Julie Keith – som fick hans brev från fånglägret – i Jakarta.
– Jag har lyckats ta mig ur den bur som är Kina, men jag tänker på de andra [falungong]-utövarna som har dömts, eller snart ska dömas, och som fortfarande sitter fängslade, sade han.
Officiellt avskaffades arbetslägersystemet i Kina 2013. Men människorättsorganisationer har konstaterat att regimen gått över till att använda vanliga fängelser, häkten, mentalsjukhus och inofficiella ”svarta fängelser” för de syften som man tidigare använde slavarbetslägren till.