Identitet är ett ord som används alltmer i det offentliga samtalet, liksom den mer svårbegripliga termen ”identitetspolitik”. I min ungdom pratade man knappt alls om detta – sakerna föll på plats ändå. Vad är då identitet och varför pratar vi så mycket om det?
Enligt Wikipedia kommer ordet från latinets ”identitas” som betyder ”samma” eller ”densamma” – och det utgår jag från stämmer. Mer tveksam är jag till Wikipedias fortsättning: ”Människans identitet är det som definierar den unika människan. Identitet kan vara självdefinierad (hur man upplever sig själv, vem man är och inte är) eller definierad av andra.”
Ja, att identiteten definierar den unika människan ser jag som sunt förnuft. Men att denna skulle kunna vara ”definierad av andra” håller jag inte med om. Andra försöker tyvärr att tvinga på sin syn (kanske därför vi pratar så mycket om det) men det innebär inte att det blir en verklig identitet – inte om den är unik, eller hur?
Och om ordet identitet nu betyder ”densamma” så finns det väl bara en människa (du eller jag); en hel människa som kan och bör utvecklas, men helst inte utsättas för diverse fantasikonstruktioner.
Helt riktigt berättas annars att identiteten formas under hela livet och kan bestå av sådant vi själva väljer och sådant vi inte kan påverka. Vi kan ju inte direkt påverka hur och var vi föds – alltså vilket kön vi föds med, vilken hudfärg vi får och vilken nation vi kommer att tillhöra.
Av stor vikt är vilket språk och kultur vi får till oss ”med modersmjölken”. Språk är en avgörande identitet då ordet har stor makt. Ord kan sägas vara förkroppsligade tankar. Visst kan vi lära oss andra språk, men det vi föddes in i kallas inte utan skäl för modersmål.
Angående kön och sexualitet vill jag understryka en sak: Låt barnen vara i fred! Få saker gör mig vred numera, men när vissa vuxna ska överföra sina egna förvrängda idéer på andra, och särskilt då på barn, markerar jag tydligt.
Som tur var fanns det inga genusprofessorer när jag var ung. När jag lånade storasysters läppstift, klänning och bh (kuporna fyllda med var sin apelsin) och djärvt tog en liten sväng runt kvarteret så fanns inga skattefinansierade ”experter” som ville få mig att byta könsidentitet. Jag var väl 11-12 år och ville bara prova hur det kändes.
Det är bra att ha en grundad identitet som även är öppen för nya erfarenheter och kunskaper. En stark identitet kan förstås innebära en viss inneboende tröghet men är ett bra skydd mot att utomstående vill förändra den.
Alla vill inte väl. Och det effektivaste sättet att få människor fogliga är att först bryta ned befintlig identitet för att sedan kunna ersätta den med en ny, paketerad och klar. Någon som känner igen sig?
Torpets tankar om vikten av en egen fri identitet fortsätter i nästa krönika. Till dess: Värna dig själv och dina närmaste, det är du värd!
Åsikter som uttrycks i artikeln är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
