Rörelseglädje och en social kontaktyta för att hjälpa människor att växa. Det var grundtanken när Johan Holmsäter startade Friskis & Svettis 1978. Här berättar han om sin hälsosyn och vad som är viktigast i hans liv.

Johan Holmsäter har ett fullt schema och konstaterar att det alltid har varit så. När barnen växte upp behövdes ett inrutat dagsschema för att allt skulle fungera. Han är tacksam över det liv han lever.

– Jag har en massa meningsfulla saker som jag möter i min vardag och jag får känna mig behövd. Jag tror att den dagen då man inte längre känner att man lever med den sanna meningen för ögonen, tappar sin nyfikenhet och glädje, då är det dags att lägga ner.

Barnen är det som har varit viktigast i livet. Själv hade han en otrygg uppväxt med många år på barnhem. Som 13-åring blev han utkastad från pappans familj och hamnade på pojkhem tillsammans med barn som kom från ungdomsvårdsskola. Personalen var bra, men han utsattes för tuff mobbning.

Holmsäter berättar om ett tillfälle då han funderade på att ge upp. Han var den ende på hemmet som läste vidare och tack vare småjobb kunde han köpa läroböcker. När han sent en kväll kom hem från simträningen hittade han sina böcker ute i regnet.

– Jag tappade livslusten. Jag satt på berget och såg tåget som gick på andra sidan och tyckte att det hade varit ett enkelt sätt … Men då tog jag beslutet att om jag får barn en gång i tiden, då ska de aldrig få uppleva det här. Det var det som fick mig att kämpa.

Samtidigt som han har fått kämpa som vuxen har han hittat hjälpmedel, bland annat gick han i psykoanalys. Där lärde han sig att se sig själv i spegeln.

– Utan det tror jag aldrig att Friskis & Svettis hade kunnat bli vad det är.

I grunden är Johan Holmsäter idrottsmedicinare och idrottslärare. Han kallar sig hälsofilosof och förklarar att betydelsen av ordet filosofi kan sägas vara glädje till kunskap.

– Jag tror att jag har spridit mycket kunskap. Jag är pedagog och samtidigt missionär av mitt eget budskap.

Budskapet handlar om att sprida rörelseglädje och att skapa sociala kontaktytor för att få människor att växa och utvecklas.

Man har en rädsla för att bli sjuk eller svag, i stället för att ha en styrka i att kunna känna efter, njuta och må bra.

Johan Holmsäter Hälsofilosof

Förr var kroppen mer i bruk, konstaterar han. Men det har förändrats.

– Allting ska gå mycket fortare och vara mer effektivt. Då hinner vi inte vara sinnliga och känna efter. Vi stänger av och använder bara huvudet. Det tror jag är en oerhörd brist hos oss människor för att kunna leva fullt ut.

Det speglas också i dagens generella syn på träning, menar han. Träningen ska vara effektiv och ge vissa kroppsliga effekter.

– Man har en rädsla för att bli sjuk eller svag, i stället för att ha en styrka i att kunna känna efter, njuta och må bra.

Han säger att bara en liten del av befolkningen rör sig så mycket som kroppen behöver. Nyckeln är att få en motionsrutin som man gillar.

– Det är som med tandborstning. Det måste kännas naturligt, att man välkomnar en upplevelse där man känner att ”Det här behöver jag varje dag för mitt eget välbefinnande”.

Holmsäter, som tidigare var elitidrottare, säger att där finns det bara en vinnare – resten är förlorare. Men för dem som inte tränar för att tänja sina gränser är det viktigt med träningsformer där alla känner sig som vinnare.

– De får ett minne som säger att det här var så kul och skönt så jag vill återkomma till det. Då bygger man upp den här tandborstkänslan.

En tanke bakom Friskis & Svettis-modellen var att människor behövde få en kroppsmedvetenhet.

– De flesta känner efter när det är för sent. ”Lite till kan jag väl späka mig och sitta framför datorn”, fast det värker i nacke och rygg.

Uppväxten har stor betydelse för den kontakt man får med kroppen, menar han.

– Jag tror att det är en bit av kulturen, den värdegrund som vi som familj ger från början. Det här är inget man gör i en handvändning.

Han pekar på hur naturfolk på den afrikanska landsbygden rör sig på ett naturligt sätt.

– Man kan se hur kvinnor dansar fram med tjugo kilo på huvudet som om det inte vore någonting, kilometer efter kilometer. De är sina kroppar och sina egna upplevelser. Det är inte vi. Folk i dag, de har kroppar, de är inte sina kroppar. De saknar många gånger sinnlighet. De rör sig som robotar.

Han menar att svenskarna lämnar över till andra att bedöma deras hälsotillstånd, i stället för att leva här och nu.

Som ung hittade han i löpningen ett sätt att hantera livet.

– När jag hade det som tuffast, då stack jag ut och sprang, och sprang tills jag blev utmattad och spydde. Och så sprang jag en gång till.

På så vis upptäckte han hur hans kropp fungerade och fick också ett lugn så att han kunde hantera tillvaron.

Han utbildade sig och arbetade inom idrotten. Med tiden fick han tankar om att samhällsbyggnaden behövde förändras. Att bara ”bota-lindra-trösta” räcker inte, förklarar han.

– Det måste också finnas ”informera, inspirera och stödja”.

En händelse som gav insikten att han skulle kunna verka för att hjälpa andra var när ledbanden i foten slets sönder sommaren 1969. Läkarna sade att han behövde opereras, men han hade inte tid då.

Våren 1970 sprang han i en stafett. En läkare undrade hur han hade rehabiliterat sig så snabbt efter operationen. Han blev förvånad över att Johan Holmsäter inte hade opererat sig utan hade tränat upp foten genom att lyssna på kroppen.

– Då förstod jag att vissa saker tar jag ansvar för själv genom att lyssna inåt.

Gymnastiken han sedan tog fram är väl genomtänkt, berättar han, och bygger på tankegångar som har bekräftats av vetenskapliga studier.

Något som också bidrog till satsningen var ett förändrat hälsotillstånd på andra sidan Atlanten. På 70-talet såg han hur fetma hade blivit ett hälsoproblem i USA.

– Det fanns inte då i Sverige.

Då rökte 40 procent av svenskarna. Nu är andelen sex procent och en del sjukdomar har minskat. Holmsäter såg att när rökarna blev färre behövde tobaksbolagen hitta en ny marknad och investerade i livsmedelsbranschen. Snabbmatskulturen fick fart.

– Till hamburgaren behövdes ketchup och sedan kom läskedryckerna. Från 33 centiliter upp till en och en halv liter ... och man köper det för samma pris. Folk väljer det som är lättast.

Det ville han varna för.

Vi gör aktiviteter tillsammans som sporrar oss och vi får en god upplevelse.

Johan Holmsäter

Han säger att många befinner sig i ett läge mellan frisk och sjuk; man tror att man är frisk. Samtidigt pekar han på en positiv utveckling; en stor del har blivit friskare de senaste 20 åren. Det har gett en ökande grupp i samhället: pensionärer som orkar mer.

– Där tror jag att Friskis & Svettis har haft stor betydelse under 70-, 80- och 90-talen. Jag ville skapa en brygga mellan plus- och minushälsa, där människor kunde klättra av egen kraft. Jag tror att det måste bygga på aktiviteter som skapar det sociala rummet, på ett naturligt sätt, inte i rökrutan eller på krogen. Vi gör aktiviteter tillsammans som sporrar oss och vi får en god upplevelse.

Han säger att verksamheten med tiden har tagit en annan riktning. De rena jympapassen blir färre och får ge plats för sådant som multifys och skivstångsträning. De stora sociala kontaktytorna minskar.

– De nya förstår inte budskapet: rörelseglädjen. De tar till sig träningseffekten, det gamla: att ge kroppen lite pin, i stället för att skapa glädje i kroppen.

Efter att ha lämnat Friskis & Svettis 1986 riktade Johan Holmsäter in sig på hälsa på arbetsplatserna. Det ledde till ett program med en hälsoplan och analysverktyg.

– Men ansvaret, som man ibland har försökt ta bort från individen, det måste du och jag själva ta. Och med eget ansvar växer vi också.

Hans tre nu vuxna barn har tagit till sig livsstilen och är också själva jympaledare.

– Jag är fruktansvärt stolt över mina ungar, inte bara för vad de gör, utan för vad de är.

Johan Holmsäters levnadsdevis sammanfattar hans budskap.

– Njut stunden!

Kontakta journalisten: [email protected]