Finns det anledning till misstro? Är världen på väg att sluta som en sopstation? Eller finns det hopp för oss allihop? Arne Nilsson tar hjälp av en dyster Frans G Bengtsson för att peka på det som vi aldrig kan berövas.
Försök till en optimistisk betraktelse – det är väl en rätt pampig titel till ett ganska knepigt ämne? Jag får erkänna att jag inte hittat på rubriken själv. Frans G Bengtsson försökte sig nämligen på detta redan 1933 i essäsamlingen De långhåriga merovingerna. Han misslyckades, enligt min mening, kapitalt.
En dystrare betraktelse har väl sällan lästs. Det enda Frans G Bengtsson kunde klämma fram av optimism var ungefär ”att det knappast kan bli värre än vad det är”. Så kan man väl knappast säga i dag.
