Mitt i sommaren genomförs Gammelvala. Det är ett arrangemang där besökarna får uppleva hur människor levde och verkade för några hundra år sedan. Miljön skapar en atmosfär av lugn och kreativitet som tilltalar alla sinnen.

I Brunskog i västra Värmland genomförs varje år sedan 1963 Gammelvala. Det är ett arrangemang som lockar gammal och ung till den vackra platsen vid Värmeln och genomförs under några dagar i juli. Bland gamla timmerbyggnader, härbren och marknadsstånd arbetas det, och kunskap och erfarenheter från förr hålls vid liv och förmedlas vidare.

Bastukäringen Birgitta Gustafsson arbetar utanför linbastun och berättar om beredningen av lin. Hon har hållit på med hantverket vid Gammelvala i tjugo år.

– Lintrådarna sitter på utsidan av strået, det är skalet man använder. När vi bråkar så krossar vi sönder kärnan. Det är fuktigt i luften idag och därför har vi en linbastu. Varje hemman hade en bastu förr i tiden, men det var bara för linet och inte för folket. Vi har linet där inne för förvaring och tar ut det när vi ska jobba med det, berättar hon.

Birgitta odlar själv lin hemma som hon tar med till Gammelvala för beredning. Det är en lång process från skörd till färdigt tyg. Bearbetningen inkluderar skäktning, bråkning och häckling. Därefter ska linet spinnas till tråd  för vävning. Det kräver tid, tålamod, arbete och framförallt kunskap.

Gammelvala vill förvalta det svenska kulturarvet och se till att äldre hantverk lever vidare. Kunskapen och hantverksskickligheten förs vidare från äldre till yngre, och det är inte ovanligt att föräldrar som arbetar aktivt vid Gammelvala tar med sina barn som tidigt får ta del av äldre tiders hantverk och göranden.

Per-Åke Fridlund som håller på med tröskning av finnråg har tagit med sin dotter Frida. Finnrågen kunde bli lika lång som en man förr i tiden och utnyttjades både till mat och material.

Per-Åke arbetar med en slaga som består av två längre träskaft ihopsatta med rep. De svängs rytmiskt fram och tillbaka och bankas på säden som ligger på loggolvet. Redskapet är inte lätt och människorna förr måste ha varit starka och uthålliga som orkade tröska all sin säd för hand. Per-Åke berättar att det handlar mycket om teknik för att orka hålla på länge.

– De gubbar som jag lärde mig av när jag var liten, de finns inte längre men de tröskade för hand sin egen säd. Axet på säden vände man alltid inåt mitten för att lättare kunna slå bara på axet. Halmen ville man ha kvar till sängmadrasser och halmtak. Så höll man på fram till 1920-talet då tröskverk kom. De som hade råd köpte ett tröskverk och kunde åka runt och tröska åt andra, och då försvann tröskning för hand mer och mer.

Det var Brunskogs Hembygdsförening tillsammans med Husmodersföreningen som startade Gammelvala en gång i tiden. Under åren har evenemanget utvecklats och drar en vanlig sommar cirka 35 000 besökare. Förra året ställdes Gammelvala in för första gången, på grund av restriktionerna i samband med covid-19. I år genomfördes evenemanget i lite mindre skala, men redan är man i gång med förberedelserna för ett fullskaligt arrangemang nästa sommar.

På området som ligger naturskönt mellan vatten och skog står ett 30-tal byggnader i äldre stil och ett 40-tal yrken från förr finns representerade. Mitt på området ligger milan och kolarkojan. Milan måste vaktas dygnets alla timmar av kolarna. Det är ett hantverk som kräver kunskap och stort mod. Milan byggs upp av stockar av björk, tall och gran till en stor hög som därefter tänds på. Under hela processen måste milan skötas så att den inte rasar ihop och det tillkommer syre så att den brinner upp. Kolare Carl-Eric Engström står på toppen av milan och bankar med en stor och tung träklubba. Det ryker och luktar starkt från gasen som kommer ut från högen.

– Jag bankar ner högen så att det inte blir håligheter med gas i och att milan inte blir så känslig för att slå. När man står uppe på milan och arbetar kan man trampa igenom den. Det är mycket hett och det kan bli 1 200–1 500 grader varmt inuti. Det hände förr att kolare kunde trampa igenom och brännas till döds, men det var mycket ovanligt.

Milan där Carl-Eric arbetar är cirka tre meter i diameter och 2,5 m hög och ger i slutändan 200 säckar med träkol. På andra sidan vägen ligger smedjan som använder kol i ugnen när man eldar för att kunna smida järn och metaller. I ett annat hus drejas det och görs papper på gammalt vis. Det finns mycket att se och uppleva och det är nästan svårt att hinna med alla husen.  

Gammelvala är inte bara ett levande museum, utan också en mötesplats för människor från när och fjärran. Här utbyter man kunskaper om forna tiders snillrika och välutvecklade hantverk, och glädjen och stoltheten över att få vara en traditionsbärare är stor. Doften från nävgröt med fläsk blandas med milans rök och på logen i hantverkshuset musicerar en grupp äldre spelmän. Barn i tidsenliga kläder arbetar och leker, och framtiden för Gammelvala ser säkrad ut. 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!