Den ornamentala kwabstilen är Nederländernas viktigaste bidrag till utvecklingen av europeisk dekorativ konst. Dess upphovsmän, silversmederna Paulus och Adam van Vianen och Johannes Lutma, var välkända under sin livstid. Deras arbeten inspirerade även konstnärer som Rembrandt och möbelsnickaren Herman Doomer. Just nu pågår en stor utställning med kwab på Rijksmuseum i Amsterdam. Ett av verken som ställs ut har lånats in från Skokloster slott i Uppland.

Den nederländska guldåldern är mest känd för mästerliga oljemålningar av vardagslivet: porträtt, interiörer och friluftsmåleri. Långt ifrån lika känd är den dekorativa konsten från samma tid, som gick i motsatt riktning. Silversmidet gav upphov till en ny och fantasifull stil ”av anden”; en genre med organiska, surrealistiska former hämtade från naturen. Dessa stilistiska innovationer avvek från silversmidets traditionella former. Konstnärerna utforskade mediets potential på helt nya sätt. Snart inkorporerades denna nya dekorativa stil i konstverk och vardagsföremål.

Kwab, som var en stilfas mellan manierismen och högbarocken, går under många namn. I Sverige kallas den broskbarock tack vare formernas likhet med broskbildningar, men den går även under benämningar som aurikelstil för dess likhet med öronens olika delar. I Nederländerna lär den också ha kallats för ”delfin- och molluskstil”. Stilen var utbredd i Skandinavien, Nordtyskland och Baltikum i mitten av 1600-talet, då man tillverkade altare, predikstolar och möbler i broskbarock. 

Dessa smältande former dök först upp i arbeten av silversmeden Paulus van Vianen (1570-1613) från Utrecht, som var hantverkare vid kejsaren Rudolf II:s hov i Prag. Även van Vianens bröder Adam och Johannes Lutma, som hörde till silversmedernas gillen i Utrecht respektive Amsterdam, tillämpade denna stil. Deras arbeten inspirerade konstnärer i andra discipliner – såsom Lutmas vän Rembrandt och möbelsnickaren Herman Doomer – som tolkade kwabstilen i sina verk. Efterfrågan på kwabdesign i dyr inredning spreds till England, Frankrike och Tyskland, och de nederländska konstnärerna som jobbade i denna stil var oerhört populära

Rijksmuseum har världens största samling med kwab. Utställningens centrala verk är ett silverförgyllt minnesmärke från museets samling, skapad av Adam van Vianen tillägnad hans bror Paulus. Dess form kommer från flytande figurer som är till hälften människa, till hälften djur. På 1600-talet var detta föremål Nederländernsa mest kända konstverk, och den kopierades ofta och avbildades i målningar. Utöver silversaker omfattar utställningen föremål från Rijksmuseums samling, såsom Augsburgskåpet.

Denna retrospektiva utställning innehåller kwabmästerverk från internationella museum och privata samlingar. Bland dem finns Johannes Lutmas ”Standing Cup with Cover” från Walter Art Museum i Baltimore och ”The Dolphin Basin” av Christiaen van Vianen från Victoria and Albert Museum i London. En annan höjdpunkt är en gyllenlädertapet från Wrangelvåningen i Skokloster slott i Uppland. Två dörrar från Johannes Lutmas berömda körskärm i Amsterdams Nieuwe Kerk kommer också att visas.

Särskild uppmärksamhet ägnas kwabornamenteringen på ramar eller i målningar. Bland dessa verk finns Gabriel Metsus ”A Man and a Woman Seated y a Virginal” som lånats in från National Gallery i London. I denna målning inkluderar konstnären en ram i kwabstil i interiören. Även Rembrandts ”The Holy Family" med ett draperi har lånats in, från Gemäldegalerie i Kassel. Det är en trompe l’oeil i kwabstil. Därutöver visas två skalmodeller i miniatyrramar från Petronella de la Courts dockhus, ett lån från Centraal Muesum i Utrecht.

"KWAB. Dutch Design in the Age of Rembrandt" öppnades 30 juni och pågår fram till 16 september 2018 i Rijksmuseums Philipsflygel.