loading
Pärlugglan kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm. Foto: Ritu Andersson
Pärlugglan kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm. Foto: Ritu Andersson
Blogg

Fågelblogg: Nu ropar herr Uggla till sig sin hona

Ritu Andersson

Mars månad är månaden då kärleken spirar för de flesta djur, likaså för fåglarna. Ugglespaning är något som för oss fågelskådare hör månaden till. Ett avlägset po-på-på-på-på-på, strax efter skymning, är spännande och för vissa till och med lite läskigt. 

När jag var tonåring togs mitt fågelskådningsintresse till en annan nivå när jag mötte likasinnade. Det var på fågelskådningens dag, en dag där allmänheten bjuds in att få lära sig mer om de fåglar som finns bland oss, av den lokala fågelföreningens guider. Jag övertalade min mamma att vi skulle följa med.

Hela den dagen gick jag hack i häl på en av de kvinnliga fågelguiderna. Jag var så exalterad så att sitta och fika i vårsolen mot en laduvägg var inte aktuellt.

Hela den dagen gick jag hack i häl på en av de kvinnliga fågelguiderna, hon som kunde besvara alla mina frågor om läten. Jag var så exalterad så att sitta och fika i vårsolen mot en laduvägg var inte aktuellt. Nä, där fick min mamma själv sitta och prata med de andra vuxna som följt med på exkursionen. Men hon var väldigt nöjd med det.

När dagen var slut frågade den kvinnliga guiden om jag ville följa med dem ut och titta på fåglar nästa vecka. Om jag ville! Det visade sig senare att hon höll i en fågelstudiecirkel för nybörjare i Västerbottens ornitologiska förenings regi. Eftersom jag var så ung och dessutom missat någon av de första gångerna på kursen så fick jag följa med dem gratis. Ni kan tro att jag var glad. Och på den vägen blev det.

Pärluggla. Det svenska namnet syftar på de vita fläckar som den brungråa, yviga fjäderdräkten är beströdd med. Foto: Ritu Andersson

Pärlugglan som höll de andra vakna

Året därpå gick jag en fågelskådarkurs om ugglor. Eftersom de flesta ugglor är nattaktiva så hade vi kursen på kvällarna och exkursionerna var kväll/nattetid. Väldigt spännande minns jag att jag tyckte att det var. Något jag minns speciellt bra var när jag efter en nattexpedition var så uppspelt att jag i rena ivern satt och försökte härma en pärluggla på toaletten klocka två på natten. Jag minns det för att min pappa kom ner från övervåningen och undrade vad jag höll på med.

– Härmar en pärluggla, sa jag.

– Men vi sover ju, sa han suckandes och gick tillbaka till sängen.

Ugglelyssning för alla

Att åka på ugglelyssning kan alla göra oavsett ålder. Det är dock ofta kvällstid, så kanske är det inte riktigt lämpligt för de allra yngsta barnen. Man åker ofta bil, eftersom ugglornas revir är så stora (ett par kilometer för pärlugglan) och stannar till för att lyssna ungefär varannan kilometer.

Det är under slutet på februari och mars månad som man på kvällarna kan höra pärlugglor spela, ofta kring 19-21 tiden. Berguv hoar i skymningstid, vilket är lite tidigare på dygnet såhär års och slagugglan ropar kring midnatt och någon timme därefter.

Pärluggleholk. Holken bäddas med kutterspån som pärlugglan kan gräva ner sig i när den ska lägga sina ägg. Största hotet för pärlugglan är om holken besöks av mård. Foto: Ritu Andersson

Pärluggleparet samarbetar

Pärlugglans häckning inleds redan i februari-mars. När pärlugglehonan lagt sitt första ägg lägger hon ett nytt ägg varannan dag. Sedan tar det 28 dagar innan det första ägget kläcks och ytterligare en månad innan ungarna blir flygga, alltså flygfärdiga och då är vi inne i maj månad.

Bland pärlugglorna är det honan som ruvar medan hanen matar henne, men så fort ungarna blivit tillräckligt stora för att lämnas ensamma hjälps uggleparet åt med att söka föda till sin kull. Pärlugglan lever främst på sork, vilket gör att artens bestånd är kopplad till sorkmängd. Statistik visar att ungefär vart tredje eller fjärde år finns det gott om sorkar och däremellan dalar antalet. I år pekar kurvan uppåt, även om det inte blir ett toppår så finns det skapligt med spelande pärlugglor ute i markerna.

Ritu Andersson. Foto: Sophie Bäckström

Ritu Andersson är vetenskapsjournalist och fotograf. Hon brinner för mänskliga rättigheter, men även för djurens rätt. Hon har också en gedigen bakgrund som biolog och sedan barnsben har hon fågelskådat och fascinerats av fåglar. Här bloggar hon mestadels utifrån fågellivet i hemtrakterna vid Västerbottenskusten.

Pärluggla

Latinskt namn: Aegolius funereus

Det svenska namnet på denna vår näst minsta uggla (av traststorlek) kommer av de vita fläckar som den brungråa, yviga fjäderdräkten är beströdd med.

Kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm.

- Häckningsplats: I täta barrskogar

- Tänk på: Kroppsstorlek, ungefär som en trast, 25 cm. Den är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Undertill är den vitaktig med bruna streck. Gula ögon och ett vitt runt ansikte. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna.

- Bor: Ofta i ett gammalt hål i ett barrträd, tidigare hackspettbo eller utplanterade holkar.

- Ägg: 3-8 stycken, vita och cirka 3x2 cm. Ruvas i cirka 28 dagar.

- Föda: Sork, skogsmus och små fåglar.

- Typiskt läte: ett starkt blåsljud ”po-på-på-på-på-på”.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loading
Pärlugglan kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm. Foto: Ritu Andersson
Pärlugglan kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm. Foto: Ritu Andersson
Blogg

Fågelblogg: Nu ropar herr Uggla till sig sin hona

Ritu Andersson

Mars månad är månaden då kärleken spirar för de flesta djur, likaså för fåglarna. Ugglespaning är något som för oss fågelskådare hör månaden till. Ett avlägset po-på-på-på-på-på, strax efter skymning, är spännande och för vissa till och med lite läskigt. 

När jag var tonåring togs mitt fågelskådningsintresse till en annan nivå när jag mötte likasinnade. Det var på fågelskådningens dag, en dag där allmänheten bjuds in att få lära sig mer om de fåglar som finns bland oss, av den lokala fågelföreningens guider. Jag övertalade min mamma att vi skulle följa med.

Hela den dagen gick jag hack i häl på en av de kvinnliga fågelguiderna. Jag var så exalterad så att sitta och fika i vårsolen mot en laduvägg var inte aktuellt.

Hela den dagen gick jag hack i häl på en av de kvinnliga fågelguiderna, hon som kunde besvara alla mina frågor om läten. Jag var så exalterad så att sitta och fika i vårsolen mot en laduvägg var inte aktuellt. Nä, där fick min mamma själv sitta och prata med de andra vuxna som följt med på exkursionen. Men hon var väldigt nöjd med det.

När dagen var slut frågade den kvinnliga guiden om jag ville följa med dem ut och titta på fåglar nästa vecka. Om jag ville! Det visade sig senare att hon höll i en fågelstudiecirkel för nybörjare i Västerbottens ornitologiska förenings regi. Eftersom jag var så ung och dessutom missat någon av de första gångerna på kursen så fick jag följa med dem gratis. Ni kan tro att jag var glad. Och på den vägen blev det.

Pärluggla. Det svenska namnet syftar på de vita fläckar som den brungråa, yviga fjäderdräkten är beströdd med. Foto: Ritu Andersson

Pärlugglan som höll de andra vakna

Året därpå gick jag en fågelskådarkurs om ugglor. Eftersom de flesta ugglor är nattaktiva så hade vi kursen på kvällarna och exkursionerna var kväll/nattetid. Väldigt spännande minns jag att jag tyckte att det var. Något jag minns speciellt bra var när jag efter en nattexpedition var så uppspelt att jag i rena ivern satt och försökte härma en pärluggla på toaletten klocka två på natten. Jag minns det för att min pappa kom ner från övervåningen och undrade vad jag höll på med.

– Härmar en pärluggla, sa jag.

– Men vi sover ju, sa han suckandes och gick tillbaka till sängen.

Ugglelyssning för alla

Att åka på ugglelyssning kan alla göra oavsett ålder. Det är dock ofta kvällstid, så kanske är det inte riktigt lämpligt för de allra yngsta barnen. Man åker ofta bil, eftersom ugglornas revir är så stora (ett par kilometer för pärlugglan) och stannar till för att lyssna ungefär varannan kilometer.

Det är under slutet på februari och mars månad som man på kvällarna kan höra pärlugglor spela, ofta kring 19-21 tiden. Berguv hoar i skymningstid, vilket är lite tidigare på dygnet såhär års och slagugglan ropar kring midnatt och någon timme därefter.

Pärluggleholk. Holken bäddas med kutterspån som pärlugglan kan gräva ner sig i när den ska lägga sina ägg. Största hotet för pärlugglan är om holken besöks av mård. Foto: Ritu Andersson

Pärluggleparet samarbetar

Pärlugglans häckning inleds redan i februari-mars. När pärlugglehonan lagt sitt första ägg lägger hon ett nytt ägg varannan dag. Sedan tar det 28 dagar innan det första ägget kläcks och ytterligare en månad innan ungarna blir flygga, alltså flygfärdiga och då är vi inne i maj månad.

Bland pärlugglorna är det honan som ruvar medan hanen matar henne, men så fort ungarna blivit tillräckligt stora för att lämnas ensamma hjälps uggleparet åt med att söka föda till sin kull. Pärlugglan lever främst på sork, vilket gör att artens bestånd är kopplad till sorkmängd. Statistik visar att ungefär vart tredje eller fjärde år finns det gott om sorkar och däremellan dalar antalet. I år pekar kurvan uppåt, även om det inte blir ett toppår så finns det skapligt med spelande pärlugglor ute i markerna.

Ritu Andersson. Foto: Sophie Bäckström

Ritu Andersson är vetenskapsjournalist och fotograf. Hon brinner för mänskliga rättigheter, men även för djurens rätt. Hon har också en gedigen bakgrund som biolog och sedan barnsben har hon fågelskådat och fascinerats av fåglar. Här bloggar hon mestadels utifrån fågellivet i hemtrakterna vid Västerbottenskusten.

Pärluggla

Latinskt namn: Aegolius funereus

Det svenska namnet på denna vår näst minsta uggla (av traststorlek) kommer av de vita fläckar som den brungråa, yviga fjäderdräkten är beströdd med.

Kallas också "Tengmalms uggla” efter den svenske naturforskaren Peter Gustaf Tengmalm.

- Häckningsplats: I täta barrskogar

- Tänk på: Kroppsstorlek, ungefär som en trast, 25 cm. Den är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Undertill är den vitaktig med bruna streck. Gula ögon och ett vitt runt ansikte. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna.

- Bor: Ofta i ett gammalt hål i ett barrträd, tidigare hackspettbo eller utplanterade holkar.

- Ägg: 3-8 stycken, vita och cirka 3x2 cm. Ruvas i cirka 28 dagar.

- Föda: Sork, skogsmus och små fåglar.

- Typiskt läte: ett starkt blåsljud ”po-på-på-på-på-på”.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024