Ume Bird Race är en fågelskådartävling, där man kämpar om att se flest arter under dygnets ljusa timmar i slutet på januari månad. Skata, nötkråka, örnar, talgoxe, blåmes, tofsmes, nötskrika, bofink, stenknäck och trädkrypare, ja allt som rör sig med näbb och två ben ska räknas in.

Nog går det att tävla i mycket, i allt från löpartävlingar till högst personliga tidtagningstävlingar, ”Pers” (personbästa) i både det ena och det andra, bara för att höja motivationen ett snäpp och göra saker snabbare. Somliga blir stressade av att tävla medan andra ser det som en morot. Själv hör jag till den sistnämnda. Att vara anmäld till en tävling gör att jag motiveras att träna. Och nu är jag alltså anmäld till en fågeltävling så här vintertid.

Den tidigare tanken på ett mysigt fika ute i det fria byts ut mot en frustration över att de övriga lagmedlemmarna fikar så otroligt långsamt.

Nu gäller det att dra på sig underställ och rejäla kängor för att vara redo för vinterfågelskådande på tid. Plötsligt lockas jag att gå ut och promenera även när det är minusgrader, blåst och snöfall. För risken finns ju att det är skitväder på själva tävlingsdagen och då gäller det att vara förberedd på det. Varje gång jag ger mig ut på en fågelexkursion såhär innan tävlingsdagen vill jag testa lämpliga vinterkängor, kläder och ryggsäck samt vikt på matsäck som man orkar kånka omkring med i sex-sju timmar. Allt för att vara så förberedd som man bara kan.

Tvitter, Vinna eller dö och De cykliska supermesarna

När det gäller lagnamn så är det bara fantasin som sätter gränsen, några exempel är Ljus och lykta, Kaffe och bulla, Vinna eller dö, Ben och Buss, Staten och kapitalet, Tvitter och De cykliska supermesarna. I år ska mitt lag heta Bussiga ben, för vi kommer att åka buss och gå mellan de olika ställena som ingår i vår rutt. Det finns två tävlingsklasser: billagsklassen och klassen för icke bilburna (miljövänliga) lag. Antalet sedda arter ligger på ett fyrtio-tal i bilklassen och de icke bilburna lagen brukar som regel se kring 25-30 arter. Förra året sågs totalt 59 fågelarter.

De flesta lagen (mitt inkluderat) har även varit ute och fågelskådat flera gånger innan själva tävlingsdatumet för att se var man kammar in flest arter, vilka fågelmatningar som är värt mödan att stanna till vid, det vill säga man ”rekar” (rekognoserar) hur ens rutt ska se ut under tävlingen. Det gäller att ligga i om man ska vara på topp! Förra året vann det kvinnliga laget Ben och Buss i klassen icke bilburna lag och såg 26 arter totalt. Vår målsättning för i år är förstås att ha kul samt att försöka se minst det antalet.

Blodigt allvar eller lek

Trots att jag intalar mig att tävlingen inte är på blodigt allvar så växer tävlingshornen fram när det väl är dags och den tidigare tanken på ett mysigt fika ute i det fria byts ut mot en frustration över att de övriga lagmedlemmarna fikar så otroligt långsamt. Men självklart muttrar jag inget om det utan försöker hålla god min och behärska mig. Jag vill ju inte förstöra lagstämningen, men jag vill samtidigt hinna till så många platser som möjligt.

Att bli så glad över att se en liten bofink mitt i kalla vintern är fascinerande, men ett faktum som hör tävlingen till.

Ett roligt sätt att kartlägga fåglar på

Personligen tycker jag att det här är ett roligt sätt att få veta vilka fåglar vi har runtomkring oss, vintertid. Det är en punktinsats, visst, men samtidigt så har ju en hel del arter inrapporterats under januari som kanske inte skulle ha observerats om det inte vore för att den här tävlingen finns som morot.

Är detta ett fenomen som spridit sig till övriga landets olika fågelföreningar? Ja, så är det. Det finns liknande upplägg och vår grannort Skellefteå har en liknande tävling på samma datum som oss. Så det är skoj för då får vi så gott som hela Västerbotten kartlagd och inte ”bara” södra Västerbotten.

Hur går det till?

Reglerna är enkla: Kortfattat så gäller det att se/höra så många olika arter som möjligt inom Västerbottens län, mellan klockan 08.30 och 15.00. Samtliga deltagare i varje lag måste ha identifierat (det vill säga sett eller hört) minst en individ av alla arter i lagets slutliga artlista.

Varje år finns det några arter som föreningen vill uppmärksamma lite extra och i år är det snösiskor, hackspettar och skogshöns (som järpe, orre, tjäder eller dalripa).

Vilka kan vara med?

Deltagarna består av en spridd skara av allt från de som knappt hållit i en fågelbok till de som rabblar läten och latinska namn i sömnen. Vem som helst, oavsett kunskap, är välkommen att delta. Tävlingen avslutas senare under kvällen med gemensam middag, summering och prisutdelning. Vandringspriset ”Moder Therése” för 2017 års fågelupptäckt i Västerbotten, och årets ”Fågelskyddare” som uppmärksammas av Umedeltats Fältstation/Västerbottens ornitologiska förening kommer att delas ut. Om tid finns blir det som vanligt fågelquiz med kluriga bilder någon gång runt midnatt.

Summa summarum är det här är en riktigt rolig och lite annorlunda föreningsaktivitet som stärker föreningskänslan. Tävlingar är ju kul, trots allt!

Ritu Andersson är vetenskapsjournalist och fotograf. Hon brinner för mänskliga rättigheter, men även för djurens rätt. Hon har också en gedigen bakgrund som biolog och sedan barnsben har hon fågelskådat och fascinerats av fåglar. Här bloggar hon mestadels utifrån fågellivet i hemtrakterna vid Västerbottenskusten.