Flera av världens kärnvapenmakter är emot de nya FN-samtalen om ett förbud mot kärnvapen.
– Deras motstånd visar att de förstår vilken stor betydelse det här avtalet kommer att få, säger Josefin Lind på Svenska läkare mot kärnvapen.
USA, Storbritannien, Frankrike, Israel och Ryssland röstade i slutet av förra året nej till samtalen som inleds i FN den här veckan. Kina, Indien och Pakistan lade ner sina röster.
– Resolutionen som antogs i FN:s generalförsamling i slutet av förra året hade ett stort stöd. En stor majoritet av FN:s medlemsländer vill att det här ska hända, säger Josefin Lind, generalsekreterare på lobbyorganisationen Svenska läkare mot kärnvapen.
– De har tröttnat på att vänta på kärnvapenstaterna.
"En markering"
Även Japan - det enda landet som attackerats med kärnvapen - röstade nej till samtalen med hänvisning till den bristande samsynen. Men 113 av FN:s 193 medlämsländer fick ändå igenom resolutionen om att försöka få till en bindande kärnvapenkonvention - ett globalt förbud mot kärnvapen.
– Det är bra med en markering om världens uppfattning om det här. Man försöker sätta ett tryck på kärnvapenmakterna att leva upp till vad de har lovat så många gånger. Det har ett värde, säger Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Han vill låta det vara osagt om samtalen kommer att få någon effekt. Men Josefin Lind tror att ett avtal kan bli verklighet redan under 2017. Ett avtal som trots kärnvapenmakternas motstånd har goda förutsättningar att bli mer än en papperstiger.
– Jag tror verkligen på förändring även om de inte är med på tåget, säger Josefin Lind.
Fyller tomrum
Hon pekar på att arbetet med konventionen inletts trots motståndet, och tar motviljan som ett kvitto på att samtalen faktiskt betyder något. Inte minst symbolvärdet är viktigt, säger hon.
– För att fylla tomrummet i den internationella, humanitära rätten där alla andra massförstörelsevapen redan har förbjudits, säger hon och fortsätter:
– Vi ser hur avtal som har förbjudit andra vapentyper på grund av sina humanitära konsekvenser lett till en ökad stigmatisering av vapnet, och senare även lett till faktiskt nedrustning, trots att de stora staterna inte varit med.
(TT)
