Ur ett historiskt perspektiv är migration normaltillståndet i Europa. Dagens européer är alltså en produkt av människor som ständigt har flyttat på sig. Resultatet blir en genetisk röra, långt från de sagor och myter om diverse "unika" folkslag.
I debatten pratas det ibland om "vi" och "dom", det vill säga vi svenskar och alla andra, ofta syftande på de flyktingar och invandrare som kommer och har kommit till vårt land.
Men vad menar man egentligen med begreppet "svensk", rent vetenskapligt?
– Vetenskapligt eller genetiskt kommer vi aldrig kunna svara på frågan vem som är svensk eller inte. Dels för att vi alla är resultatet av en massa av olika migrationsvågor, dels för att vi först måste definiera vad en svensk är. För det finns inget i generna som säger att man är det ena eller det andra, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Först från syd
Tidigare, säger han, trodde forskarna mer på isolerade populationer, men på senare tid har en helt annan bild vuxit fram, en bild som inte minst gäller för Europa.
– Var vi än vänder oss och börjar leta i förhistorien så ser vi migration. Det verkar ha varit normen, snarare än det avvikande, säger Mattias Jakobsson.
Resultatet blir ett genetiskt mischmasch, men det finns ett mönster i röran, ett mönster som forskarna försöker kartlägga.
Lite grovt, skriver tidskriften Science, kan man säga att vi svenskar och övriga européer är ett resultat av tre större migrationsvågor, varav minst två kom från dagens Mellanöstern.
För cirka 10 000 år sedan, när inlandsisen försvann, kom de första människorna till vårt land. De var jägare och samlare. Dessa människor kom från syd-sydost. Något senare kom människor österifrån.
– Dessa båda grupper bidrar dock lite till de genetiska varianter vi ser idag, säger Mattias Jakobsson.
Unik ö
För 6 000 år sedan kom de första jordbrukarna till Skandinavien, människor vars ursprung var dagens Turkiet.
– Men de finns inte kvar där i dag som en isolerad grupp. Det vet vi efter att ha analyserat 10 000 år gamla skelett i Turkiet, säger Mattias Jakobsson.
Dessa människor finns det tydliga spår av hos alla europeiska befolkningar, som dessutom bär spår från jägare-samlare-befolkningarna. Förutom på Sardinien, där befolkningen uteslutande har genetiskt material från de första jordbrukarna.
– Sardinien är ganska unikt, eftersom man där inte fått så mycket nytt genetiskt material sedan dess, vilket är ovanligt, säger Mattias Jakobsson.
Drygt 1 000 år senare, för cirka 4 500 år sedan, påbörjas den tredje vågen då människor, varav flertalet var män, sprider sig över kontinenten från de euroasiatiska stäpperna i öster. Dessa folkslag, yamnaya, var nomader som red på hästar och höll boskap.
Efter och mellan dessa större migrationsvågor följer en rad mindre förflyttningar. Inte minst den så kallade folkvandringstiden är omtalad, under århundradena före vikingatiden, som också resulterade i en viss migration, framför allt från Norge till de brittiska öarna.
Snabblandning
Resultatet av all denna migration, skriver Science, är att det inte finns några "rena" folkslag och så ser det ut över i princip hela jorden.
Inte ens "de unika" baskerna klarar sig. Mattias Jakobssons egen forskning visar dock att baskerna inte fått lika mycket genetiskt material från yamnaya-folkslagen, utan mer påminner om de jordbrukande folkslag som levde i norra Spanien för drygt 4 000 år sedan. Men i övrigt är deras arvsmassa lika rörig som alla andras.
Studierna visar också hur snabt olika folkslag assimileras och blandas upp i varandra. Uppblandning tycks ligga i människans natur.
(TT/Johan Nilsson)
