En halvtimmes tågresa från centrala London, en kort promenad utmed Themsen. Längs kurvan till Barnes High Street passerar du små butiker – en matbutik, ett kafé. Du håller ett öga på fiskhandlarna, sedan dyker järnaffären upp, men du missar lätt Barnes Atelier of Art. Den lilla tegelbyggnaden ligger i slutet av en trång, mossklädd gränd. När järnskylten uppenbarar sig, och sedan dörrknackaren i form av ett lejon, vet du att du har hamnat rätt.

– Det var ett gammalt bageri, berättar Nancy Fletcher.

– Det är därför vi behöll ugnen där nere, fyller Travis Seymour i.

– Och den fungerar, säger Fletcher och ler. Hon höjer ögonbrynen och tittar på sin make.

De renoverade byggnaden i nio månader, och sedan använde de den som sin privata ateljé ett tag innan de öppnade Barnes Atelier för något år sedan i sydvästra London. Barnes är en del av London som verkar bortglömd. Med sina gamla hus från 1700- och 1800-talet, den höga andelen oberoende affärer och butiker, en teater, en toppmodern biograf, en bondemarknad, en ankdamm och gott om lugn och ro, passar Barnes Atelier of Art perfekt in i området.

Fletcher kommer från landsbygden i Lincolnshire i norra England, Seymore kommer från North Carolinas kustområde. De berättar om sin resa som ett par, som konstnärer och som lärare. Uppenbarligen är det inte bara ugnen som skapar den varma stämningen i Barnes Atelier, utan även Seymours och Fletchers passion för skön konst.

– Alla blir alltid så förvånade när de hittar oss, säger Fletcher och syftar snarare på konstverken och undervisningen än det undanskymda läget.

Paret träffades när de studerade konst på Angel Academy of Art – en av Florens främsta konstakademier som undervisar i klassisk realistisk konst. De tog också extrakurser på Florence Academy of Art och Charles Cecil Studios innan de flyttade till New York där Fletcher skulle studera vid Jacob Collin’s Water Street Atelier – föregångaren till dagens Grand Central Atelier.

De var särskilt imponerade av Jacob Collins arbete och undervisningsmetoder.

– Det är möjligen det bästa jag har gjort, säger Fletcher.

Collins visade sig äga alla de egenskaper som en mentor ska ha, och som de senare själva skulle försöka efterlikna.

Efter två år i New York och en tid i North Carolina flyttade de till England. Seymours målningar sålde bra i flera gallerier i USA, men Fletcher fick fler uppdrag i England.

– Vi hade en överenskommelse att vi skulle gå i den som hade den mest framgångsrika karriärens riktning. Vi har nått större framgångar i det här landet med den här särskilda stilen på porträtt, säger Seymour.

Ett par av Fletchers porträtt ställdes ut på National Portrait Gallery’s BP Portrait Award i London 2012 och 2015. Hennes första BP var ett porträtt av Seymour sittande på en stol med palett och penslar i handen. Den har en fascinerande kvalitét, med ljuseffekter inspirerade av målaren Christen Købke från den danska guldåldern.

– Jag satt i 40 timmar! berättar Seymour.

– Han kommer uppenbarligen att vara min musa resten av livet, säger Fletcher och skrattar.

Målningen i fråga figurerade på National Portrait Gallerys planscher, vilket var bra marknadsföring och gav Fletcher uppdrag för minst två år framåt.

– Vid den tidpunkten upptäckte jag vem jag var som konstnär och vad jag ville utforska. Det hände ett år efter att jag lämnat New York: tillbaka i London pressades jag, gjorde uppdragen, hade en högprofilerad agent som knuffade på och fick en förståelse av konkurrensen där ute, säger Fletcher.

Samtidigt undervisade Seymour vid London Atelier of Representational Art (LARA), medan han renoverade det gamla bageriet som skulle bli Barnes Atelier.

Seymour målar figurativt med diskreta narrativ. Han påbörjade just en trekvarts figurmålning i naturlig storlek av en dam i aftonklänning. Duken står lutad mot den bortre väggen uppe i ateljén. Han ägnar mest tid åt att undervisa, men avsätter en dag i veckan till sitt eget måleri. Fletcher tar hand om deras två barn på dagarna och målar uppdragsjobb på kvällarna.

– Vårt liv är helt annorlunda nu än när vi gick i skolan, men vi ser tillbaka på åren i Florens och New York med glädje, säger Seymour.

– Det var monumentalt i våra liv, säger Fletcher.

Rak och smal väg

De akademiska teckningarna och målningarna som paret skapade under sina studieår hänger överallt på väggarna i ateljéns kök, i trappuppgången och i ateljén på ovanvåningen. Modellmålningarna och porträtttecknignarna har perfekta proportioner; skuggningen är oklanderligt slät – inga klumpar, inga stötar, inga fläckar eller utmärkande blyertsstreck på pappret. En del av teckningarna tog runt 80 timmar att skapa; ett fåtal lämnades ofärdiga och avslöjar de förberedande linjerna.

Bara ett par målningar visar deras personliga stil, vilket ger eleverna gott om utrymme att utveckla sina egna stilar efter att de avslutat det treåriga Masters Academy-programmet.

– Talang hjälper dig säkert att nå toppen på vilket område som helst, men inte utan hårt arbete och engagemang, [vilket är] grunden för framgång, säger Seymour och hävdar ateljéns ranson d’être.

I nedervåningens ateljé står gipsavgjutningar uppradade, separerade med svarta skynken, för elevernas antikritning om morgnarna. Efter lunch tecknar de porträtt eller kroki på övervåningen. Seymour eller Fletcher gör regelbundna demonstrationer varje termin.

Seymours undervisningsmetod kan sammanfattas med ”gör som jag gör”. Och han är konsekvent med vad han säger till eleverna och vad han själv gör.

Paret bestämde sig för att sätta en hög standard. Att skapa konst med de gamla mästarnas tekniker kräver stort engagemang.

– Ja, detta är svårt. Hade det varit lätt hade alla gjort det, säger Seymour.

– Jag säger till mina elever: vi är i London. I New York finns det många platser att lära sig att teckna och måla på. Detta är inte det enda sättet på något sätt, men det här är metoden som jag har valt att använda, vilken jag jag överföra effektivt, säger Seymour och syftar på sitt jobb.

– Vägen till teknisk kompetens kan vara svår att navigera på, och jag gör mitt bästa för att lägga fram den så tydligt som möjligt för dem, säger han.

Teckna kroki

Det är hästterminens andra eftermiddag. För att bestämma plats för staffliet framför modellen drar eleverna lott. Varje papperslapp har ett nummer och namnet på en gammal mästare: 1-Michelangelo, 2-Leonardo, 3-Rubens, 4-Raphael, 5-Van Dyck, 6-Rembrandt, 7-Titian. Det åttonde staffliet var reserverat för Seymour som ska göra en demonstration bredvid dem.

– Det är 13 minuter kvar av den här sessionen, så du som har valt din plats kan börja med det du gjorde igår: skissa, skissa, skissa, meddelar Seymour.

Eleverna gör små markeringar för modellens högsta och lägsta punkt och mäter sedan mitten.

– När du hittar landmärket som ligger halvvägs på modellen vet du att det måste vara på den linjen, och sedan [kan du avgöra] bredd- och höjdförhållanden. Det är allt du vill göra de första 20 minuterna, betonar Seymour.

Efter de första 20 minuterna med skiss raderar de och börjar om igen, bara som uppvärmning.

– Vi sätter alla upp många begränsningar framför oss, som lätt kan lösas, men som inte är lätt att genomföra. Så från första början, bara det att vässa din penna kan ha mirakulösa effekter, med det kräver en medveten ansträngning eftersom du måste upphöra med det du gör och gå och vässa din penna. Mantrat är ”vass penna, gå långsamt fram”, säger han.

Seymour undervisar för närvarande sju elever på heltid.

– Vi har en väldigt tur att det finns ett kontinuerligt antal elever som särskilt gillar det som jag och Nancy lär ut, och vill ägna över tre år åt att lära sig av oss, så vi känner oss mycket ödmjuka. Eleverna kan göra många uppoffringar – såsom tidsmässiga, familjära och ekonomiska – för att studera med oss, och vi tar inte det för givet. Jag försöker att se var och en av dem åtminstone fem gånger om dagen, varje dag.

De flesta elever pendlar i minst en timme och två av dem pendlar i över tre timmar. Medan det treåriga Master Academy-programmet är utformat för aspirerande professionella realistiska konstnärer, får deltidseleverna samma undervisning på dagarna.

– Deltidselever vinner på att se heltidselevernas arbeten, och jag tror att det i en liten miljö som denna är det väldigt trevligt att få se nya ansikten så ofta – för att hålla det friskt, säger Seymour.

Barnes Atelier of Art drar till sig otroligt engagerade elever som via teckna och måla hela dagarna, som strävar efter att behärska konsten. Den intensiva koncentrationen tillsammans med den fridfulla atmosfären i den pittoreska ateljén, är som ett ställe där man slipar diamanter – en underbar miljö för målare att komma fram inom den realistiska traditionen.

Paret har även fått uppdrag från kunder i Barnes.

– Man bygger på det och man fortsätter bygga, det är fantastiskt. Det är det som livet handlar om, minnena och relationerna som man har med individer, säger Fletcher.