Jag kan finna stort nöje i att lyssna på de enkla historier som handlar om den egna hembygden. Till skillnad från landets eller världens historia handlar dessa ofta om vanligt folk som levt ganska ordinära liv.

På vägen till jobbet går jag förbi en oansenlig liten stuga som en gång tillhörde drängen och mångsysslaren Knap-Ernst. I sitt testamente skänkte Knap-Ernst stugan till det lokala byalaget som senare gav den till hembygdsföreningen.

Även om jag aldrig varit inne i stugan så väcks något i mig varje gång jag går förbi. Den lilla stugan har en lång historia och fastän jag inte känner någon som känner någon som bott där så känns det fint att stugan fortfarande används.