Man vet inte med bortglömda gamla partitur – kanske var tonsättaren missnöjd med verket, kanske är det mediokert – men Gustaf Nordqvists okända violinsonat är en undangömd skatt.

15 september 2019 framför violinisten Anders Lagerqvist tillsammans med Olof Andersson på piano Gustaf Nordqvists violinsonat i d-moll i sin helhet för första gången i modern tid, nästan 100 år efter att den komponerades. Nordqvist (1886-1949) är främst känd för två av Sveriges mest hörda sånger: "Till havs" och "Jul, jul, strålande jul".

– Vi känner att det här är en gärning för att visa en ny sida av honom. Det är ett väldigt fint och rikt verk och det är intressant just för att han inte har visat upp prov på någon kammarmusikaliskt verk tidigare, säger Anders.

Det opublicerade manuskriptet, som har legat i Stiftelsen Musikkulturens Främjandes samling i uppemot ett sekel, hamnade i Anders händer i vintras och han presenterade verket för Olof. Eftersom Gustaf Nordqvist var organist i Adolf Fredriks kyrka så tänkte de först att de skulle framföra verket där, men till slut bestämde de sig för nyrestaurerade Gustaf Vasa där Olof är organist – och man måste säga att kyrkan utgör en synnerligen vacker inramning för musiken med sin altaruppsats i barock och fina akustik.

Flygeln är framrullad, notstället uppställt. Anders tar fram noterna till violinsonaten för att visa, ivrigt gestikulerande:

– Strukturen är blommig kan man säga, den kastar oss rakt in i ett tema här, säger han och pekar.

– Den inleder en smula ovanligt, trevande och långsamt men sedan direkt in i musiken; efter en stund ger Nordqvist lyssnaren ett ganska grandiost sidotema, skulle jag vilja säga. Och så ser du att här svartnar det i notbilden och musiken blir dramatisk. Den andra satsen är jättevacker, han blandar olika sidotonarter och kastar sig mellan olika harmoniker, mycket nationalromantiskt.

– Jag skulle säga att den har drag av sin samtid, men jag tycker också att den har sitt eget språk, stilistiska drag som man inte hör hos någon av hans samtida exempel Sjögren, Stenhammar eller Wiklund. Jag tycker att han har en egen nerv.

– Ja, den låter inte som något annat, inflikar Olof.

De flesta tonsättare i början av förra seklet komponerade en violinsonat, även de som inte skrev några stora orkesterverk. Det var lite av en trendande genre. Tittar man på violinsonaterna från den här tiden så har inte bara Nordqvist utan även Stenhammar skapat något som är alldeles unikt, säger Anders:

– Det finns ingenting komponerat för fiol från den här tiden av någon svensk tonsättare som låter som Stenhammars violinsonat. Den håller jag väldigt högt. Däremot finns det andra svenska kompositörer som skrev i en romantisk tradition där man hör att det är inspirerat av rådande musikaliska ideal: lite franskt, lite tyskt: europeisk samtid. Jag kanske drar för stora växlar här och jämför honom med Stenhammar, men i sin säregenhet så tycker jag Nordqvists i sin sonat hittat ett musikaliskt tilltal som för sin tid är påfallande egen faktiskt.

De båda musikerna börjar spela och kyrkrummet fylls med ljuv musik. Temat i den första satsens dramatiska inledning sätter sig direkt, och stannar sedan kvar resten av dagen. I klippet nedan kan du höra den första minuten av violinsonatens första sats.

När sådana guldkorn plötsligt kommer fram i dagsljuset efter så lång tid börjar man ju undra hur mycket annat spännande som finns undangömt i landets samlingar. Bara hos Stiftelsen Musikkulturens Främjande (som har ett museum på Riddargatan i Stockholm) finns runt 2000 originalnoter, mer eller mindre kända, av olika betydande kompositörer som Beethoven, Chopin, Donizetti och Schubert. Enligt museichefen Göran Grahn har de även Sveriges troligtvis största samling av Gustaf Nordqvists originalnoter.

– Det finns väldigt mycket att botanisera i i vår samling, säger Grahn via telefon.

Stiftelsen bildades 1920 av kapten Rudolf Nydahl som byggt upp ett kapital genom vinhandel och nu hade råd att ägna sig åt sitt stora intresse: musikinstrument, manuskript och andra musikföremål. Hur noterna till violinsonaten först hamnade i samlingen är lite oklart – enligt Grahn saknar många av manuskripten proveniens. Man vet att Nydahl samlade in det mesta från 1920 och fram till kriget, och en del efter kriget fram till sin död 1973.

– Vi vet inte huruvida han träffade [Nordqvist] själv eller och han fick tag på [manuskriptet] efter [Nordqvists] död, men förmodligen var det medan han levde. [Nydahl] kände till exempel Hugo Alvén och vi har mycket Alvén i samlingen. Men det var också många förlag som sålde ut sina manuskript för att få in pengar under depressionen, berättar Grahn.

Man har i flera årtionden känt till att noterna till Nordqvists violinsonat finns, men man tror att verket aldrig tidigare har uppförts i sin helhet. Första satsen framfördes emellertid på museet av musiker från Lilla Akademien för ett antal år sedan.

– Det är kul att [Anders Lagerqvist och Olof Andersson] vill framföra violinsonaten. Det ska bli väldigt spännande att höra, säger Göran Grahn.

Verket kommer att spelas tillsammans med Alice Tegnérs sällan framförda violinsonat i a-moll – Alice Tegnér (1864-1943) som även hon är mest känd för sina sånger: barnsånger som "Bä bä vita lamm" och "Mors lilla Olle".

Konserten framförs i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm den 15 september kl 15.00.

Red. anm: I en tidigare version av den här artikeln stod det att framförandet i Gustaf Vasa kyrka den 15 september är ett uruppförande, men enligt nya uppgifter kan den ha spelats vid något tillfälle tidigare. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.