Hasse Z (1877–1946) hette egentligen Hans Zetterström men skrev även under sina initialer H.Z. samt under fingerade namn som Bill vilket kan föranleda en viss skepsis. Går den som behöver pseudonymer, smeknamn eller liknande att ta på riktigt allvar? Samtidigt kan garderingarna – för så vill jag nog se dem – vara medvetet valda och inte utan sina poänger. Man så att säga annonserar innan man ens börjar formulera sig att man bäst läses med en klackspark eller en nypa salt. Under några decennier ger Bonniers förlag ut böcker under vinjetten Svalans klassiker, i dem kunde läsaren hitta många av de främsta – och än fler av de mest namnkunniga – författarna ur vår litterära historia. ”Våra nationalskalder i helfigur” deklarerade det anrika förlaget i innerfliken. Namn som Bellman, Rydberg, Selma, August, Carl Love och Harry – och Hasse Z. Han hade nog inte varit så bekväm med att kallas nationalskald. Hans Z skriver mestadels prosa för dagspressen. Småfinurligt ofta, tänkvärt då och då, känsligt händelsevis. Habilt, solklart – och förutsägbart. Samtidigt händer något i lyckliga stunder. Som om författaren tröttnade på sin förutsägbarhet och kastade överbord sin roll. En skruvad humor tog form. Framför skrattspegeln blir man för ett ögonblick fri från sitt vanliga jag och något som liknar litteratur kan uppstå.

Kontakta skribenten: [email protected]