När börjar ett misstag? När tar saker slut? Kunde vi ha gjort annorlunda, eller är vi dömda till att blunda för det ofrånkomliga? Einar Askestad ställer frågor om vad vi gör med varandra i kärlekens namn.

Jag har gjort tre eller kanske fyra större misstag i mitt liv – och alla bär de ett vackert kvinnonamn. Det är självklart en överdrift att säga så, för när blir ett misstag till ett misstag egentligen? Där fanns goda tider. Där fanns leenden och skratt, och säkert stunder av glädje, ja till och med ögonblick av vad man skulle kunna kalla vila. Stunder av obesudlad vardag, och tider av ärlig och gemensam passion. Livet som äventyr kommer man ju inte ifrån. Upptäckterna man delade eller skapade tillsammans. Sådant ger goda minnen och kan aldrig tas ifrån en relation.

När saker helt enkelt är vad de utger sig för att vara. Inga överraskningar väntar – allt är självklart. När blir något till ett misstag? När blir facit ett facit Är det slutet på historien som avgör saken? När är då slutet, är det när ringen har kastats ut i sjön eller är det vid själva upptäckten av sveket? Eller är det redan när den ene eller den andre har börjat drömma om något annat? När börjar slutet? En dag dör vi allesamman. Vad ska man dra för slutsatser av det? Skulle döden vara måttet på värdet av vårt liv hade väl inget någon större mening. En sol slocknar – och livet på jorden upphör. Försvann då all mening i samma ögonblick? Mina steg till Coop för att handla glass eller en baguette, vad ledde de till?